Då jag skrev att jag tyckte om SCUM-manifestet blev mången läsare upprörda, vilket knappast kom som en överraskning. Nu har jag även läst kommunistiska manifestet och uppskattade även det.Jag antar att detta kommer göra mig ganska opopulär i vissa kretsar. En våldsbejakande radikalfeministkommunist!
Jag tycker att man måste begripa att då man läser politiska kamptexter så kommer uppskattningen sällan från att man håller med om vartenda ord som skrivs i texten. Det finns mycket jag tycker är korkat, naivt och felaktigt i de båda texterna. Men de fyller mig med en energi och glöd som stammar från det faktum att det finns en igenkänningsfaktor, från att något av det som står i texten träffar mig, att jag upplever det som sant och äkta.
Jag vill inte att SCUM ska upphöjas till allmän lag, jag vill inte att Solanas utopi ska realiseras, men jag tycker att den har något viktigt att säga om samhälle vi lever i. Idag är vi otroligt långt ifrån ett scenario där den utopin skulle kunna bli verklighet, så det är över huvud taget inte relevant att tala i de termerna. Däremot kan kompromisslösheten och glöden vara otroligt häftig att ta del av. Och jag lovar, om Solanas och jag mötte varandra så skulle jag inte storögt nicka instämmande i vad hon sa, jag skulle såklart säga emot! Precis som jag alltid gör när jag anser att någon går för långt, även inom ideologier jag tillkännager mig.
Att läsa en text och tycka att den både innehåller poänger, kraft och är välskriven och samtidigt tycka att andra saker i den är helt uppåt väggarna är ju inge konstigt, så gör nog alla. Så bara ta det lite lugnt och förstå att en människa inte är vad hen läser.