Ibland när en diskuterar feminism kommer det här med forskning upp. Forskningen säger si och så, yada yada. Vad en glömmer när en säger så är att forskningen är otroligt styrd av ideologi. För det första är det helt omöjligt att som vetenskapsman inte färgas av sina föreställningar, drömmen om den rationella och opartiska forskaren faller på sin egen orimlighet och tron om att det skulle vara möjligt är i sig ett gigantiskt problem när forskning ska bedrivas. Vidare är vilken forskning som bedrivs, vilka projekt, områden och forskare som får anslag, en politisk fråga.
Tänkte på detta när jag läste min kurslitteratur i kriminologin och fick läsa om hur forskningen på området sett ut tidigare, och hur den kritiserats ur ett genusperspektiv. Vissa saker som kom fram var rent horribla föreställningar om kvinnor, som det ni kan läsa ovan. Detta var alltså ett resultat av ”forskning”, men som ni kan se är det mest bara en samling fördomar kring kvinnor. En annan var att en inom den kriminologiska forskningen helt hade bortsett från att studera och förklara kvinnors brottslighet, även fast den skiljer sig signifikant från mäns brottslighet. Ändå har det ansetts ointressant att studera den över huvud taget.
Min poäng med detta är inte att det är lika illa idag, men att en är naiv om en tror att vetenskapen på något sätt skulle vara opartisk eller objektiv idag. Den har aldrig varit det, och kommer heller aldrig att bli.