Läser att Sl-kort är en lyxvara för många, vilket är föga förvånande eftersom det kostar närmare tusenlappen, och tänker på denna krönika av Fridah Jönsson om att kollektivtrafik minsann inte är en mänsklig rättighet och att man kan cykla istället om man inte har råd. Ja, klart man kan cykla om man bor nära jobbet, speciellt om man bor i stan, och om man har råd med en duglig cykel.
Jönsson har rätt såtillvida att detta inte vore ett problem om alla personer hade pengar nog för att lägga dem på ett Sl-kort, men så ser samhället inte ut idag och regeringen för inte någon politik för utjämning av klassklyftor eller minskande av fattigdom, så då är det väl bara rimligt att kräva att de statliga bolag som finns gör sitt för att dessa personer ändå ska kunna ta del av samhällsservice. Det är lite som att argumentera emot fri skola och sjukvård med att det är att människor inte har råd med marknadsalternativ som är problemet, inte marknadsalternativen i sig.
Det är inte helt ovanligt att folk argumenterar emot vissa samhällsförändringar med att det inte är grunden till problemet, utan bara ett symptom eller en påbyggnad. Detta kan vara ett effektivt sätt att upprätthålla status quo, eftersom det gör att man ägnar en massa tid åt att gräva i vad som är det ”egentliga” problemet istället för att göra vad som föreslagits, som åtminstone kan vara mildrande. Bara för att källan till ett problem är något annat betyder inte det att man inte ska mildra skadeverkningarna.
Ekonomisk nöd blir så mycket enklare att hantera om man trots den har tillgång till det essentiella, som skola, sjukvård, bostad, möjlighet till förflyttning och så vidare. det borde säga sig självt att en fattig person blir tryggare i sin situation om hen har tillgång till detta ändå. Det slutliga målet ska såklart vara att ingen behöver leva i ekonomisk nöd, men så länge det inte är en realitet så kan vi inte sluta underlätta för dem som gör det.
Och så detta eviga ”det är inte en mänsklig rättighet”. Herregud, vilket dåligt argument det är! Rättighetsresonemanget hade kanske fungerat om kollektivtrafiken sköttes av fristående företag som kunde konkurrera på en fri marknad, men så är icke fallet med Sl. Kollektivtrafik är en del av samhällets infrastruktur, det är en samhällsservice som byggts upp med skattepengar. Det är dessutom lönsamt för samhället i helhet om människor kan förflytta sig. Jag fattar inte hur man kan tycka att kollektivtrafik borde vara en lyxartikel, det är ju fullständigt orimligt.