Läser att Sl-kort är en lyxvara för många, vilket är föga förvånande eftersom det kostar närmare tusenlappen, och tänker på denna krönika av Fridah Jönsson om att kollektivtrafik minsann inte är en mänsklig rättighet och att man kan cykla istället om man inte har råd. Ja, klart man kan cykla om man bor nära jobbet, speciellt om man bor i stan, och om man har råd med en duglig cykel.
Jönsson har rätt såtillvida att detta inte vore ett problem om alla personer hade pengar nog för att lägga dem på ett Sl-kort, men så ser samhället inte ut idag och regeringen för inte någon politik för utjämning av klassklyftor eller minskande av fattigdom, så då är det väl bara rimligt att kräva att de statliga bolag som finns gör sitt för att dessa personer ändå ska kunna ta del av samhällsservice. Det är lite som att argumentera emot fri skola och sjukvård med att det är att människor inte har råd med marknadsalternativ som är problemet, inte marknadsalternativen i sig.
Det är inte helt ovanligt att folk argumenterar emot vissa samhällsförändringar med att det inte är grunden till problemet, utan bara ett symptom eller en påbyggnad. Detta kan vara ett effektivt sätt att upprätthålla status quo, eftersom det gör att man ägnar en massa tid åt att gräva i vad som är det ”egentliga” problemet istället för att göra vad som föreslagits, som åtminstone kan vara mildrande. Bara för att källan till ett problem är något annat betyder inte det att man inte ska mildra skadeverkningarna.
Ekonomisk nöd blir så mycket enklare att hantera om man trots den har tillgång till det essentiella, som skola, sjukvård, bostad, möjlighet till förflyttning och så vidare. det borde säga sig självt att en fattig person blir tryggare i sin situation om hen har tillgång till detta ändå. Det slutliga målet ska såklart vara att ingen behöver leva i ekonomisk nöd, men så länge det inte är en realitet så kan vi inte sluta underlätta för dem som gör det.
Och så detta eviga ”det är inte en mänsklig rättighet”. Herregud, vilket dåligt argument det är! Rättighetsresonemanget hade kanske fungerat om kollektivtrafiken sköttes av fristående företag som kunde konkurrera på en fri marknad, men så är icke fallet med Sl. Kollektivtrafik är en del av samhällets infrastruktur, det är en samhällsservice som byggts upp med skattepengar. Det är dessutom lönsamt för samhället i helhet om människor kan förflytta sig. Jag fattar inte hur man kan tycka att kollektivtrafik borde vara en lyxartikel, det är ju fullständigt orimligt.
Ja men isf måste ju självklart all service som faktiskt är en mänsklig rättighet, typ skolor, sjukhus och mataffärer etc. finnas på gångavstånd från samtliga av Sveriges bostäder. För cykel är väl rimligen inte en mänsklig rättighet det heller, så cykelavståndet blir följaktligen helt irrelevant.
Spela roll vad man har rätt till och inte, det handla rom att bygga ett välfungerande samhälle och då kan man inte resonera så. De mänskliga rättigheterna måste förstås som något internationellt lägstakrav, inte som det enda ramverket samhället ska utformas efter.
Jo jag vet, jag håller med, jag menade bara att det blir helt orimligt; även om man tycker att allt över mänskliga rättigheter är onödig lyx måste man likväl ha rätt till transport till det som alla faktiskt kan gå med på ingår i mänskiliga rättigheter. Typ sjukvård. Eler så måste man alltid ha det på gångavstånd, och det blir ännu dyrare. Så den interna logiken iargumentet håller inte ens.
Jättebra skrivet, jag håller verkligen med dig på alla punkter! Jag blir rädd av att läsa hennes krönika, jag vet inte hur gammal hon är (typ 18?), men det känns verkligen inte speciellt mysigt att se att en så ung person utan noll förståelse för hur andra människor kan ha det…. Jag hade inget emot henne sedan innan, men alltså, den där krönikan är verkligen helt åt helvete.
Man kan mycket väl se kollektivtrafik som en mänsklig rättighet. Bl.a. i samband med rätten till att röra sig fritt. Även inom socialarbete med mänskorättsperspektiv skulle det vara mycket rimligt. T.ex. argumenterar Jim Ife för detta i Human Rights and Social Work. (Grundkurs i socialarbete, Helsingfors universitet)
Fridah Jönsson är nog så att säga ute och cyklar här. Inte pracka ner på mänskliga rättigheter nu, de är en vedertagen och existerande samling rättigheter, friheter och skyldigheter, så det är lite långsökt att försöka vrida idén till ”inte kan man ju kräva att få vad som helst bara för att man är fattig”.
Om inte annat så känns det väldigt orealistiskt att förvänta sig att folk ska cykla flera mil varje dag för att ta sig till och från sin arbetsplats och flytta/byta jobb om det inte passar.
Frida Jönsson krönika är så dum så den talar för sig själv…. Dels kan man argumentera för att kollektivtrafik är en rättighet men man kan även argumentera för den enorma vinst ett samhälle gör på att ha en fungerande kollektivtrafik som prissätt så alla kan använda den (gratis vore det rimligaste).
Att människor har en möjlighet att röra sig genom staden hur som helst leder onekligen både till ekonomiska, kulturella och sociala vinster för samhället i stort.