En grej jag är lite glad över mitt i allt: att jag aldrig blev påprackad en massa u-landsengagemang eller miljöengagemang när jag gick i skolan. Med tanke på den nästintill förlamande ångest jag kan känna bara över att se en dokumentär om fas3 så tror jag att det hade varit förödande för mig. Okunnigheten är säll, som man säger.