En grej jag är lite glad över mitt i allt: att jag aldrig blev påprackad en massa u-landsengagemang eller miljöengagemang när jag gick i skolan. Med tanke på den nästintill förlamande ångest jag kan känna bara över att se en dokumentär om fas3 så tror jag att det hade varit förödande för mig. Okunnigheten är säll, som man säger.
Hear hear sistah.
Men… Nu gick jag ju i en ”sämre” skola men vi pratade mycket om sånt där i början på 90-talet. När Berlin muren revs pratade vi om förintelsen (detta var i första klass). Har samhällsundervisningen blivit sämre?
Nej, men förintelsen är inte direkt ett aktuellt problem. Således inget jag har ångest över.
Får du bara ångest över sådant som är ”aktuellt”?
Jag kan absolut bli äcklad och berörd av en historia om hur det har varit, men själva ångesten infinner sig endast över aktuella grejer. Det gör ont att det finns så mycket som i detta nu skulle kunna vara bättre. Sedan kan man absolut bedrövas över människans natur som sådan, men det brukar inte jag göra så ofta.