Omfamna olikheterna istället för att försöka pressa in alla i samma fåra.

Läste Feminazgûls inlägg om Fittstim, och tycker att hen har en mycket god poäng i slutet:

Att vara feminist innebär lika mycket att jag får driva mina hjärtefrågor som är viktiga för mig och för mitt välmående som att jag är jävla SKYLDIG till solidaritet och att vara en god allierad till mina medfeminister. Jag har rätt att förvänta mig uppbackning och stöd och jag är likaledes skyldig att bistå med det. Även om det driver en kamp jag själv kanske inte nödvändigtvis kan relatera till.

Detta instämmer jag absolut i. Det förs en massa kamper bland feminister som jag inte kan relatera till det minsta lilla, men jag tycker att det är fett att det äger rum ändå. Ibland kan saker såklart vara rent kontraproduktiva, och då kan jag såklart inte backa upp det, men när det rör sig om saker jag själv bara inte brinner för eller kan relatera till så försöker jag att visa mitt stöd ändå.

Det finns en massa saker jag inte tycker är så jävla viktiga och kanske ibland även lite fåniga, men jag skulle liksom inte få för mig att motarbeta denna kamp för den sakens skull. Jag tycker att det är fantastiskt att folk bryr sig om feministiska frågor, vilka som helst. Jag är övertygad om att om jag försöker motarbeta sådant engagemang med motiveringen att det finns viktigare saker så kommer resultatet i en majoritet av fallen inte att blir att folk faktiskt bryr sig om mina frågor utan snarare att luften går ur engagemanget och folk blir mindre peppade på att vara feminister.

Jag tror inte att det fungerar att försöka få in alla feminister i samma ”ådra”, att få alla att fokusera på den viktigaste ”kampen”. För det första är det såklart omöjligt att avgöra vilken som är den viktigaste kampen. Jag tycker till exempel att barnafödande är skitviktigt, men jag inser att andra feminister inte alls tycker att det är centralt för deras kamp. Jag tänker inte säga till dem att de ska bry sig om samma frågor som jag tycker är relevanta, för jag inser att vad jag tycker är relevant inte är någon slags objektiv sanning. Det är en fråga om position, och även kvinna har olika sådana.

Jag tänker att vi alla utgår från olika positioner och befinner oss på olika platser. Saker som var skitviktiga för mig innan tycker jag är ganska oviktiga nu, men det betyder inte att den vikt de hade för mig tidigare var falsk. Det är viktigt att vi omfamnar dessa olikheter istället för att bekämpa dem och försöka pressa in alla i samma fåra.