Politisk reklam och medborgaren som passiv konsument.

I en borgerlig tidning så uttrycktes för ett tag sedan åsikten att en inte ska riva ner Sd:s valaffischer trots att en hatar deras politik eftersom det är angeläget att människor i en demokrati ”vet vad som finns” när de ska välja.

Förutom det uppenbara, nämligen att jag tycker att en ska gör allt i sin makt för att hindra Sd och andra borgerliga partier från att få röster, så tycker jag att den syn på medborgare som presenteras här är intressant och problematisk.

Medborgaren går på stan, medborgaren ser olika affischer med politiska budskap och ”alternativ” som hen kan välja att lägga sin röst på. Medborgaren ska inte på något sätt påverka dessa budskap, till exempel riva ner en affisch, för det vore odemokratiskt. Medborgaren är i själva verket ingen medborgare utan en passiv konsument av politik, där ens röst är en valuta. Vad gör detta i sin tur med politiken? Det passiviserar de personer som faktiskt påverkas av den, reducerar dem till konsumenter istället för att får vara med vid utformandet av politiken.

Vidare: ”vad som finns” och hur det får ta plats i offentligheten är i sig ett resultat av politik. Ett sätt att påverka politiskt är att påverka bilden av ”vad som finns”, till exempel genom att riva ner eller på andra sätt förändra valaffischer. Vi har möjlighet att påverka politiskt inte bara genom att välja utifrån de bilder som levereras till oss, utan också genom att påverka de bilder och det budskap som levereras till andra.

Den politiska marknaden är en liberal illusion som finns till för att dölja de möjligheter som inte levereras där. Till exempel möjligheten att överta alla produktionsmedel och styra produktionen demokratiskt. Denna möjlighet finns, men den ingår inte i det ”vad som finns” som presenteras här. Politisk reklam kommer aldrig någonsin ge en rättvis representation av ”vad som finns”, för den bygger på och spär på idén om medborgaren som en passiv konsument. Den enda rättvisa bilden får vi när vi börjar se oss själva som aktiva agenter inom samhället, när vi faktiskt betraktar oss som medborgare och inte passiva konsumenter.