Orkar inte alltid oroa mig.

Hoho. Igår var jag ju på arbetsintervju för ett ganska långt vikariat på ett dagis. Idag ringde hon och sa att jag skulle komma dit och ”prova”, vilket väl betyder att jag fått jobbet.

Först var jag glad. Nu är jag nervös. Hatar att ”prova”. Visst kan jag vara rätt säker på att jag får det men det finns alltid den där lilla oron i att man kanske kanske inte får stanna kvar och att man då har avbokat en massa andra jobb för det.

Tänk om jag kommer dit och de tycker att jag är så hemsk att jag får gå två timmar efter. Jag önskar att jag bara kunde göra en Blondinbella och ge mig själv en liten egoboost och ba köra på och hoppas att allt löser sig. Men icke. Jag är världens mest nervösa människa. Jag tänker alltid: om bara detta funkar så blir allt bra och sen ba: nehe! Jag är lika orolig för det!