Ganska ofta så hör en begreppet ”YOLO” eller ”you only live once” i olika formuleringar när det gäller att ta sig för diverse olika saker såsom att knulla med en vissa person, köpa nån jävla grej, gå ut på krogen en vardag, testa nåt knark och så vidare. En behöver liksom inte riktigt argumentera för att något är värt eller bra i sig utan det räcker med påttalandet om att livet endast inträffar en gång. Jag har sett väldigt mycket av detta när det kommer till att övertala andra om att göra saker som kanske inte är helt vettiga moraliskt eller särskilt taktiska, såsom att köpa ett par svindyra skor fast man inte behöver dem och nästan har slut på pengar eller vad det nu kan röra sig om.
En lite mindre extrem version av samma koncept är när ungdomar uppmanas till att ”ha roligt” och ”leva livet” eftersom en måste ”passa på” när en är ung. Jag har själv stött på detta retroaktivt när folk ifrågasatt att vara politiskt intresserad redan som tidig tonåring, eftersom det endast föranleder ångest och att det ju är en period i sitt liv där en ska ”ha roligt” eftersom allvaret oundvikligen kommer sedan.
Denna uppmaning, ”ha roligt”, stör mig på så många sätt. Dels så finns det något obehagligt liksom tvingande i det. Det är inte normalt att inte vilja festa, shoppa, knulla eller vad det nu kan vara om en har möjligheten till det. Väldigt mycket av människors umgänge kretsar kring att ”ha roligt” på olika sätt och är en inte intresserad av detta blir en lätt ganska ensam.
Jag söker mig mer och mer bort från den ytliga underhållningen i ett sökande efter en mer djupgående och därmed också äkta stimulans av mitt sinne, även om denna kan vara betydligt mycket mer krävande och dessutom stundom plågsam. Jag är inte intresserad av att uppehålla mig med fördummande flyktförsök såsom alkohol, lustkonsumtion och konsumtion av efterbliven och fördummande kultur eftersom jag ser hur detta bara leder mina tankar bort från frågor som måste hanteras och konflikter som måste utlevas.
De förslag på rekreation som kommer i samband med uttrycket ”YOLO” erbjuder oss sker i väldigt stor utsträckning inom konsumismens ramar. Det är nästan alltid rekreation där konsumtion är en central del, om inte rentav själva kärnan (shopping) alternativt olika former av kultur som cirklar kring konsumism eller presenterar olika former av ytliga ideal som vi sedan får ett behov av att leva upp till. Jag längtar efter en rekreation som får ta mentalt rum, får vara allvarsam och energikrävande, som inte bara är ett tomt reproducerande av arbetskraft.