Håller en tyst minut för Hultsfred.

En sak jag undrar över med det här med att Hultsfred läggs ned är om det verkligen är okej att inte betala tillbaks biljettpriset till dem som har köpt sina.

Det är oklart om, och i så fall när, personer som köpt biljetter kommer få tillbaka pengarna. ”Det är vår önskan”, uppger arrangörerna.

Alltså, när man köper en biljett så tycker man ju att det per automatik borde ingå ett avtal mellan den som köper och säljer, som innebär att man kommer ha tillgång till det man nu har köpt en biljett till. Nu vet jag att det är lite annorlunda när ett företag går i konkurs, men man tycker ju inte att det borde kunna hända att man betalar för en vara man inte får.

Problemet med Hultsfred, som jag förstått det, var att de växte sig för stora för sitt eget bästa. Bokade för dyra artister, hade för mycket folk vilket i slutänden leder till att det bara blir drägg och absolut ingen myskänsla (inte för att jag har upplevt ”mys” på festival någon gång, men det ska vara ett utbrett fenomen, om inte mys så åtminstone lite familjär stämning) samt att genuiniteten försvinner. Jag hade för mig att Hultsfred var en hårdrocksfestival, men bokningarna verkar inte stämma överens med det.

Fett sorgligt att de måste lägga ner på sitt jubileum som jag har förstått det. Vet dock inte hur mycket de fyller. Jag fäller en tår och håller en tyst minut över Sveriges dräggigaste och mest anrika festival, som jag faktiskt hade funderat på att åka till på skämt i år. Min pojkvän firade när han fick höra det eftersom det enligt honom är en Håkan Hellström-festival. Snubben vet uppenbarligen ingenting.

Fan vad det måste suga att bo i Hultsfred nu, dessutom. Vara kända för att ha haft Sveriges dräggigaste festival som dessutom inte ens gick runt. Snacka om en törn för självförtroendet.

Skön pryl, troligen tillverkad på Hultsfred. Vilken kulturarvsförlust.