Jag såg på Svt-dokumentären jobbcoacherna (den finns i åtta dagar till, se den), något som på många vis var en vidrig upplevelse.
Det blir tydligt att jobbcoachning inte handlar om att människor ska få jobb, utan snarare om att hetsa arbetslösa. I princip hela coachningen bygger på att de arbetslösa ska göra om sina personligheter för att bättre passa in i arbetslivet och hitta orsaken till arbetslösheten hos sig själva.
Här pratar en av jobbcoacherna med Tim om hur hen ska komma i kontakt med sin inre glöd.
Kroppsspråket är oerhört viktigt, och du ska ju hela tiden sälja dig. Anledningen till att du kommit på en anställningsintervju är att du fångade arbetsgivarens intresse med ditt CV, nu vill arbetsgivaren se att du är den här personen i verkligheten, som det står på papper. Så nu får ju arbetsgivaren ett kvitto på det du har skrivit. Du har skrivit ”jag har mycket hög social kompetens”, men sitter du som nu, då tänker jag ”men herregud, det här är ju inte Tim”. Du har en glöd inom dig Tim. Nä du blir… när du stängs av, då släcker du den glöden. Jag vill hela tiden att den är vid liv, för jag ser att den finns där. Och ta det lugnt, hetsa inte upp dig utan andas lugnt. Konkurrensen är jättehård där ute nu. Du måste låta glad, du måste sprida den glädjen på plats. Jag kände ingenting, jag tänkte; men herregud, är det där hans glädje. Du måste visa att det är det här du vill och brinner för, för det är där energin finns.
Tim är såklart nedstämd och nervös, vem skulle inte vara det i hans situation. Där här märks såklart, men istället för att låta hen ha de känslorna så ska de till varje pris trängas undan. Jag tycker att det jobbcoachen säger om Tims Cv är extra vidrigt. När en skriver Cv så uppmanas en ju till att hitta ”positiva egenskaper” och att överdriva, och de flesta är liksom inte superbra på att hantera stress, har superhög social kompetens eller liknande. Att först tvingas att ljuga och sedan bli konfronterad med det på det där sättet är så elakt.
De arbetslösa tvingas ständigt bete sig som om ett jobb är deras största mål och mening i livet, annars är de ”negativa”. Det syns i citatet med Tim ovan, där hen tvingas till att ta fram sin ”inre glöd” på en anställningsintervju. Det syns också i den här listan på ”tio vanliga misstag”.
Tio vanliga misstag. Kan vara ett ovårdat yttre, till exempel orakat. Lamt och slappt handslag, som vi har pratat om. Överdrivet självförtroende och självupptagen attityd. Låg förmåga att formulera sig väl. Visar mest intresse och fokus på pengar, endast intresserad av lönen. Negativ attityd mot tidigare arbetsplatser. Bristande ögonkontakt med intervjuaren. Bristande intresse och entusiasm. Passiv och likgiltig.
Om en har en ”negativ attityd” och mest intresserar sig för lönen gör en fel. Det handlar liksom inte bara om att söka jobb och utföra arbete, utan en måste ha rätt inställning också. De arbetslösa tvingas känna saker de egentligen inte känner eftersom de eventuellt kan leda till jobb, de tvingas anamma en viss inställnings till arbete, till samhället och till sig själva.
De gör någon slags mindfulnessövning för att hitta orsaken till arbetslösheten:
Det handlar om att observera det i sig själv. Att vi vänder de här glasögonen mot oss själva, att vi vänder dem inåt […] Sokrates gjorde detta för 2400 år sedan. Han samtalade med människor, och menade att sanningen kan vi bara hitta inom hos själva.
Deltagarna ska hitta orsaken till arbetslösheten inom sig själva. Att arbetslöshet skapas politiskt är det såklart ingen som bryr sig om. Skulden ligger alltid alltid hos individen.
I slutet av inslaget gör en av de arbetssökande (som sedan bli jobbcoach) ett framsteg:
Nej, men jag vet inte. Jag har varit i en jättetung period, men nu känner jag att nu börjar det rör sig på sig lite igen. Jag vet inte varför, men jag har väl gått omkring och tänkt att det tar sån tid och att det inte händer någonting, men nu har jag kommit ner från det. Men sen så kände jag väl att ”det blir väl inte bättre av att jag tänker så”, utan jag måste liksom tänka framåt och bara borra ner huvudet och fortsätta söka och köra på liksom, och det får ju gå så lång tid det går, jag kan ju inte riktigt göra någonting åt det liksom. Det får ju bara vara så.
”Det får ju liksom bara vara så” och ”jag kan ju inte riktigt göra någonting åt det”, det enda en kan göra är att fortsätta ”köra på”. Jag tänker bara på den enorma uppgivenhet dessa människor måste känna, och hur den här uppgivenheten liksom uppmuntras. De uppmuntras till att tänka positivt, men också till att tänka att det inte finns några andra lösningar på deras situation än att de fortsätter i samma invanda spår, även om det inte fungerat hittills. Det finns inga visioner, inget hopp om samhällsförändring, utan den största lyckan en kan tänka sig är att skaffa ett jobb.
Och ja, det är väl det som är meningen, att producera bra arbetare. Människor som är villiga att anpassa hela sitt jag för att få ett jobb, människor som aldrig försöker förändra något annat än sig själv, människor som aldrig är ”negativa”, alltså aldrig klagar på sitt liv, på sin arbetsplats eller något annat.