Hur man än gör blir det dåligt.

Sitter här och hoppas hoppas på att de inte ska ringa från förmedlingen så jag slipper ha dåligt samvete för att jag inte jobbar. Jag orkar inte åka ut till Huddinge eller liknande och ta hand om barn idag. Jag befarar det ögonblick då ringsignalen skär genom tystnaden och jag säkert inte kommer palla tacka nej då jag är en viljelös fjolla.

Men etter värre är egentligen om de inte ringer, för då tror jag att de inte vill ha med mig att göra. Och trots att jag inte heller vill ha med dem att göra så lägger jag orimligt stort värde i alla möjliga människors åsikter om mig.

Idioti.

Jag tackade dumt nog ja till ett jävla uppdrag på andra sidan stan. Detta innebär att jag kommer behöva gå upp klockan halv sex imorgon. Kul. Och allt detta för att vikariera i en årskurs trea, som är den typ i  särklass jobbigaste åldersgruppen.

Jag måste fan lära mig att tacka nej till saker och ting utan att ha dåligt samvete efter för detta håller inte.