Ni vet den där klyschan som man fan alltid hör som går typ såhär: ”när en är ung så har man en massa extrema åsikter och är engagerad men sedan så slutar en med det”, fan vad trött den gör mig. För det första är det väl inte ens sant? Det finns ju en massa personer som är djupt politisk engagerade även som vuxna och dessutom väldigt ”extrema” i sina åsikter.
Vad jag dock tycker är mest fascinerande med den där klyschan är att det liksom automatiskt förutsätts vara något dåligt och omoget bara för att många lägger av med det med stigande ålder. Ungefär som om människor gjorde rimligare livsval när de blir äldre?
När människor försöker avskriva mina åsikter, tankar och känslor jag har nu med att jag kanske inte kommer känns så i framtiden blir jag djupt skeptisk. För det första tror jag inte att jag kommer överge mina övertygelser bara för att jag blir gammal, för det andra ser jag inte hur det äger relevans för mig nu vad jag kan komma att tycka och tänka senare. Varför skulle mina åsikter nu vara mindre värda bara för att de kan komma att förändras?
Men det värsta med hela retoriken är att om de som förutspår att ens engagemang kommer dö ut troligen inte kommer erkänna sitt misstag om det inte gör det, utan då bara se det som ett bevis på bristande ”mognad”, eller att en inte ”vuxit upp” som en ska. En ska liksom förlora engagemanget, gå mer mot mitten och så vidare. Om en inte gör det är det något fel. Detta blir nog på sätt och vis en självuppfyllande profetia för många personer, för att det liksom är skämmigt att brinna lika mycket som en artonåring när en är 30.
Nå, jag är stolt över att jag nu är såpass politiskt engagerad och har de åsikter jag har. Om jag nu förändrar dem med åldern så spelar det ju faktiskt ingen roll just nu. Det gör inte min känsla mindre stark eller mina åsikter mindre rimliga i sig, det visar bara på att människor alltid förändras. Det behöver absolut inte vara till det bättre.
Att ens åsikter förändras är ju inget konstigt. Det kallas utveckling. Men utveckling behöver inte betyda att man helt byter ståndpunkt. Jag kan tänka mig att många som tappar sin glöd gör det för att de ”ger upp” när de märker att det inte är det lättaste att förändra samhället. Men om alla blev mindre ”extrema” för att de blev äldre, då skulle det väl inte finnas några politiskt engagerade människor alls.
Påminner mig om ett (dumt) citat jag hörde för ett tag sedan: ”Är man inte vänster när man är ung så har man inget hjärta, är man fortfarande vänster när man är gammal så har man ingen hjärna”. Fyfan vad irriterad jag blev.
Den förste som sade något sådant kanske var USA:s andre president Adams: det var lika illa att inte vara demokrat vid 15 som att vara demokrat vid 20 (kolumn i Yale Alumni Magazine). Sedan har alla upptänkliga figurer från Guzot, Churchill till Bismarck och Shaw tillskrivits uttalandet, och den aktuella ideologin har också skiftat, från republikanism, liberalism, till socialism och kommunism.
”Guizot” skulle det stå.
hur gammal är du då? (sorry, kanske borde veta det) men tycker att de flesta av dina åsikter är väldigt uppfriskande och relevanta. kanske jag inte ”lever ut” något, men känner att jag kan få väldigt mycket ut av dem på ett djupare plan. Liksom en liten, liten inre skiftning i på alternativ på hur man kan uppfatta sig själv i dagens samhälle. På längre sikt kommer linjen längre och längre från det ursprungliga tankesättet. Tycker inte att du ens värkar särskilt ”arg” (som jag hade fördomar om innan) utan bara ovanligt klarsynt.
Ja just det, jag är 37.
Om man tittar på vad folk röstar på finns det stöd för påståendet att yngre röstar mer extremt än äldre (men det är ju självklart inte samma sak som att alla gör så). Titta exempelvis på gymnasievalen eller european social surveys.
Det kan såklart stämma, det jag vänder mig emot är uppfattningen att det därför skulle vara rätt och bra att ”mogna ”på det viset.
Hej! Väldigt intressant ämne du tar upp. Och så sant som du säger. Tage Danielsson tog upp samma ämne för några decennier sen.
http://abcitron.net/abso/livet.htm
Av åldern har jag lärt mig att vissa människor (absolut inte alla) tappar ideal och engagemang när de fått barn som uppnått ungefär dagisåldern. Eller också när de passerat trettioårsgränsen. Jag tolkar det som om deras behov av att passa in i samhällets normer ökar då. Det är synd för jag tror vi hade fått ett annat samhälle om barnen i fråga haft föräldraförebilder med stark övertygelse om människors och naturs lika rättigheter på vår jord.
Barnaspekten tror jag också väger väldigt tungt. Många tänker nog att det är elakt mot barnen att inte låta dem passa in i samhället.
Suck, typ världens tråkigaste/drygaste härskarteknik. Varför tycker folk att metadiskussionen om varför man har vissa åsikter är så intressant över huvud taget? Särskilt ifall man har vänsteråsikter får man alltid höra att man är ung eller skyddad eller saknar förståelse för det ”verkliga livet”. Jag brukar bara skrocka av mig sånt numera.
Just det därmed skyddad från det verkliga livet är ju en sjukt märklig kritik… Fattar öht inte vad som menas.
De flesta människors åsikter är väldigt extrema när de är unga. Man har svårt att se gråskalor, och kan därför lätt manipuleras till att brinna för något man annars inte hade trott på lika hårt. Det är inget som har med vänster eller höger att göra, bara det är extremt åt något håll. Jag sätter för övrigt inte likhetstecken mellan extrema åsikter och starkt engagemang, det är olika saker (som ofta kommer hand i hand, och förhoppningsvis går endast det senare vidare). Men jag tycker det är ett sundhetstecken att man har onyanserade åsikter som ung, hur ska man annars utvecklas? Ingen är fulländad från början.
Tycker inte att extremt och onyanserat nödvändigtvis är samma sak. Jag upplever både ökad nyansering och ökad radikalitet nu i förhållande till innan.
Åh, alla blir ju mer vänster när de blir äldre, och de flesta tappar nog viljan/orken/entusiasmen att förändra världen någonstans mellan 23 och 27. Men givetvis betyder det inte att unga människors åsikt inte är lika mycket värd att respektera som en äldre människas. Däremot kan jag ofta tycka att unga vänstermänniskor kan vara en smula orealistiska, men det betyder ju inte att kampen inte är värd att tas och att varje akt åt rätt håll är en akt åt rätt håll, även om världen till sist inte blir ett stort socialistiskt och antisexistisk kramparadis.
Öh, mer höger när man blir äldre, menar jag givetvis.
Man blir snarare mer konservativ vilket inte är samma sak som höger. Det finns exempelvis massor av konservativa socialdemokrater. Sedan tycker jag inte att unga vänstermänniskor är mer orealistiska än motsvarande ung extremhöger som också ofta inte har kontakt med verkligheten…
Jag skulle säga att konservativ är höger. Det faktum att det finns konservativa socialdemokrater påverkar inte min tanke det minsta. Men du har kanske rätt, det var säkerligen konservativ jag menade.
Jag har aldrig sagt att unga vänstermänniskor är mer orealistiska än unga högermänniskor.
Nej, och jag har inte sagt att du har sagt det.
Då tyckte jag att det var en konstig sak att kommentera.
Hurdå ”orealistisk”? SOm i drömmar långt ifrån dagens politiska verklighet?
Jag håller med.
Jag skrev ett inlägg igår faktiskt som just handlar om detta med ålder och problemet med att folk använder sig av uttrycket ”väx upp”.
Går at läsa här om du är intresserad 🙂
http://parasitas.blogg.se/2012/october/utkast-oct-16-2012.html
Självklart kan man ändra politisk uppfattning – men att försöka koppla en viss sorts ideologi till en viss sorts ”mognad” är ju dödfött. Sjöstedt och Reinfeldt är faktiskt jämnåriga. Vem av dem är det som har mognat sen, säg, 1985?
Själv har jag faktiskt genomgått en ideologisk jordbävning – jag gick från fp 1982 till vpk 1985. Har hållit mig på just den kanten sen dess, Så var det med den mognadsprocessen…
”Du kommer att fatta när du blir äldre” är en klassiskt skitdålig icke-argumentation. Hör hemma i papperskorgen.
Kanske beror på att en till slut tröttnar på att kämpa i motvind efter att ha gjort det i massor av år, och därav upplevs som mindre engagerad. Eller så är folk bara puckade och konservativa. Eller en blandning.