Det finns en grej som vissa kvinnor gör, som är att beklaga sig över att män numera inte är några ”riktiga män” som tar dem med storm sexuellt och så vidare utan är mesiga och alldeles för snälla. De skriver kanske om att många kvinnor faktiskt vill ha lite ”hårda tag” och gud vet allt. Jag tänker bland annat på Janouchs inlägg om saken för ett tag sedan:
Ett stort antal damer beklagar sig (i smyg! eftersom det inte är politiskt korrekt att vädra denna önskan högljutt) över en bristvara: En ”riktig” man. Sexuellt sett, alltså. Jag vill direkt poängtera att detta inte handlar om män som slänger upp en kvinna över axeln, som sätter på urskillningslöst, som behandlar kvinnor som skit (att jag ens ska behöva förtydliga? Det borde vara självklart) – utan bara män som bejakar sin manlighet i sexuella sammanhang.
Sedan följer en lång klagosång om att män minsann inte är män längre. Om att det inte går att få en ”gullig kille” och en patriarkal manlighet i samma person. Problembeskrivningen är liksom att män inte får vara män längre, att de är så rädda för att göra fel och vara sexister att de bara blir ängsliga istället.
Detta är problematiskt på så många sätt. Först och främst handlar det om att befästa en väldigt sexistisk syn på kvinnor och män och samspelet dem emellan, vilket såklart är otroligt problematiskt ur ett feministisk perspektiv. Måste en man ”bejaka sin manlighet” i sexuella sammanhang? Hur ska han kunna göra detta utan att i övrigt ingå i en patriarkal manlighet? Ska han vara jämställd i övrigt men typ lajva ”riktig man” när det vankas sex? Nej, det funkar inte så. Sprider vi ett sexuellt ideal så kommer det att smitta av sig på resten av alla föreställningar om hur män och kvinnor bör vara.
Vissa menar kanske att kvinnor också ska få ha preferenser. Visst, men lika lite som män har rätt att bräka om hur de vill att kvinnor ska vara för attrahera dem så ska kvinnor göra ett stort nummer av att män ska vara på ett givet sätt för att attrahera dem. De flesta män har nog andra syften i livet än att tillfredsställa Janouchs läsares behov av att leva ut i en patriarkalt konstruerad roll vid samlag.
Hur kan en tycka att det ska vara mäns uppgift att agera på ett visst sätt så att du får leva ut i din könsroll, känna dig som en ”riktig kvinna”? Ja, det kan såklart vara bekvämt att ha det så. Många kvinnor har lärt sig att sex ska vara på det sättet, att en ska bli ”tagen med storm” och inte behöva göra något själv, ta egna initiativ. Men om en vill ha jämställdhet så får en helt enkelt ge upp vissa sådana anspråk. Det går inte att vilja ha jämställdhet på enbart sina egna villkor, utan att ifrågasätta sina egna preferenser och krav på hur män ska vara.
Tala gärna om förtryckande män och om hur även ”jämställda” män upprätthåller förtryck utan att vara klassiskt manliga, men att förvänta sig att kunna välja och vraka på olika mansroller i olika sammanhang och tycka att män ska vara jämställda på precis det sätt, på precis de ställen, som råkar passa en själv, är inte långt ifrån de män som tycker att kvinnor ska utföra en ständig balansakt för att vara ”lagom” kvinnlig. Detta ska inte krävas av kvinnor, och det ska inte heller krävas av män. Alla har rätt att frigöra sig från patriarkala normer utan att bli skämmad för det av någon jävla ”relationsexpert”.
Sjukt bra skrivet! Gillar verkligen att du tar upp det här, känns som att många kvinnor fortfarande vill känna sig små och lite bräckliga och omhändertagna osv på vissa sätt, Men precis som du säger, en kan inte ha kvar kakan och äta den. Jämställdhet går åt båda hållen och vi måste låta människor vara människor, precis som de själva vill.
Beror det inte på hur en definierar jämställdhet, vad en anser att det handlar om i just sin kamp? Jämställdhet för mig är likvärdig respekt vilket inte behöver innebära likvärdigt leverne eller ens likvärdiga förväntningar.
Bra skrivet! Vi behöver inse att alla är människor, inte män eller kvinnor. Människor. Två (eller fler, sure, men för enkelheten skriver jag två) människor som har sex. Två människor som njuter med varandra. Två människor som kommunicerar på olika sätt för att sexet ska bli underbart för båda. Kommunikation, det är vad som saknas hos de flesta tror jag. Sex går ut på kärlek (mänsklig kärlek, måste inte vara ”att vara kär”), närhet, njutning. Inte skådespeleri för fan! Två människor som har sex på sina personliga sätt i ett unikt samspel, man kan inte sätta manus på det.
Sen kan man givetvis gilla en viss typ av sex (typ åt BDSM hållet) utan att för den sakens skull vilja ha en i övrigt patriarkal relation, och det är helt okej. Men då får man faktiskt kommunicera detta till sin partner och inte förutsätta att han ska vara sådan per automatik pga man. Att män inte går in och dominerar en kvinna i sängen utan att först tagit reda på att det är något hon uppskattar är givetvis sunt. Men om de bägge är på det klara med preferensen är det en annan sak.
Hej Fanny. Skulle inte du kunna skriva något om det här med att tjejer ofta tävlar och konkurrerar med varandra på ett osunt sätt. Hittade ett inlägg som tangerade det som handlade om tjejer som umgås med killar ”för att det är mycket rakare skönare jargong”, men jag tänker mer på detta att vi tidigt lär oss tycka illa om andra tjejer på ett sätt jag inte upplever att killar gör. Förstår du hur jag menar?
Ja! Skriv om det Fanny! Jag har samma uppfattning som Sara kring detta.
Det är som en ständig blixtsnabb tävling med varje kvinna en möter och ser; på stan, i media, bland vänner osv. En tävling som går ut på att vinna i sitt eget huvud där en bestämmer att en är snyggare/bättre/mest lik idealet (eller fulare/sämre/minst lik idealet om en ”förlorar”) än den kvinna man tävlar med. En konkurrens som egentligen går ut på att vara ”bättre för mannen” än den andra kvinnan, och en tävling som skiljer oss kvinnor åt ännu mer. Detta pågår mellan extremt många kvinnor, hela fucking tiden! Och knappt någon verkar vara medveten om detta beteende som är förjävla svårt att bryta då det är så hårt inlärt sedan barnsben.
Jag fattar faktiskt inte vad som menas med att vara ”manlig” rent sexuellt. Hur är man då? Jag har då aldrig varit med om det?
Ah, nu har jag läst Janouch inlägg och jag förundras bara över epitetet ”manlighet” som hon frankerar beskrivningen med: ”Som vågar ta i kvinnokroppen, som är intresserade, nyfikna, som står även för sin egen kåthet, som är tydliga med sina behov. Som inte är så förskräckligt fega på alla plan. Som kan ha sex, både i och utanför relationer. Som inte spelar spel.”
Ja…alltså, öhm… är inte det en ganska normal önskan? Att partnern man väljer att ha sex med inte ligger som en död fisk i sängen och väntar på att få direktiv? På vilket sätt skulle det vara kopplat till ”manlighet”? Skulle det då alltså vara ”kvinnligt” att bete sig enligt ovan beskrivning under sexakten? Tragiskt.
Håller med, klart man vill ligga med en ovanstående beskriven person. Men de vill väl även de som föredrar att ligga med kvinnor? Inget ”Typiskt manligt” utan mer ”typiskt BRA sexpartner” (om vi byter ut ”vågar ta i kvinnokroppen” mot ”vågar ta i partnerns kropp”)
Exakt!
Inlägget påminde mig om en artikel som passerade facebook häriveckan. Postar den här, hoppas det är ok.
Sexist Men and Women — Made for Each Other?
http://www.sciencedaily.com/releases/2011/08/110823104926.htm
Min mor är en storfixare av rang. Egen företagare och ständigt aktiv i att ro hem stora projekt. Hon hade aldrig låtit sådär och i regel har hon valt män som kan låta henne sköta situationen. Freudianskt är det sådana kvinnor jag själv ser upp till. En studiekamrat (kvinna) sa till mig att kvinnor älskar män som kan fixa bilen och fixa en massa annat. Jag bröt ihop inombords men jag sa inget.
Jag tror vi behöver frigöra oss från ”traditionalisterna” och deras partnerval. De behöver pekas ut som en subkultur med sina egna intressen, inte något som inbegriper kvinnor/män i allmänhet. Idén att en person kan avgöra vad andra i samma kön har för åsikter och önskemål är för mig lika vansinnigt som att jag kan anta du gillar gräddlever med vinbärsgelé för att vi har samma hårfärg. Folk får gärna ha sina önskemål, men att berätta vad ”kön” vill ha är ett maktövergrepp.
Så bra inlägg. Du sätter ord på det. Att lajva i sängen, klockrent!!!
Helt sant. Här har kvinnor ett stort ansvar, att inte lyfta upp män med dålig attityd och taskigt beteendemönster. Men är de (kvinnorna) medvetna om denna aspekt? Tillåt mig tvivla. Handling säger mer än ord.
Det är inte enbart män som måste ändra på sin livsstil & beteende, minst lika många kvinnor måste rannsaka sig själv och verkligen tänka om.
Well put! Lite av en ögonöppnare måste jag säga…
Det finns en obehaglig underton i Janouch artikel om att det skulle vara ett ”problem” att alla män inte är intresserade av sex med Janouch läsare , och inte delar deras sexuella preferenser om det nu blir sex.
Till råga på allt insinueras det att det skulle vara feminismens ”fel” att det här problemet existerar.
Sedan när handlade feminism eller befriande av sexualiteten om någon slags ”rätt” till sex på exakt det sätt man vill med vem man vill?
Och varför skulle det överhuvudtaget bero på feminismen att vissa män tydligen inte ”vågar stå för sin kåthet” och ”vara tydliga med sina sexuella behov”.
Om det nu är så och helt enkelt inte handlar om olika sexuella preferenser (att inga män vill ha varligt, försiktigt och romantiskt sex utan att alla vill ha det primitivt och hetsigt är en seglivad myt) kan det bero på tusen olika saker. Komplex, dålig självkänsla, sexuella övergrepp i barndomen, en uppväxt där sexuell lust sågs som något syndigt och fult o.s.v
Så varför anklaga just feminismen?
Mycket bra skrivet om ett väldigt intressant ämne: ”Att ligga som man lär”. Vart börjar den personliga preferensen och vart slutar normen? Och hur mycket av den personliga preferensen är just en normativ produkt? Många ryggar vid det här ämnet – även inbitna feminister – för de tycker att det går någon slags gräns för ifrågasättandet här vid det egna begäret. Men även detta ”egna” kommer ju från någonstans… Delar på fb, om du inte misstycker.
Alltså, vem anställer en person som Janousch som inte kan skriva en sammanhållen krönika med någon som helst vettig röd tråd? Förlåt, men jag blev bara så provocerad av att läsa babblet.
Hej igen Fanny, jag vill inte att mitt efternamn syns på min kommentar, snälla ta bort den.
Känner tyvärr inte att jag kan godkänna den alls. Vill inte ha någon smutskastning av personer här på det sättet.
Jag tycker det här är svårt. Jag vill att samhället ska bli jämställt, men ändå så har jag många preferenser som går helt emot det. Som att jag t.ex. attraheras av ”manliga” män. Jag attraheras i princip bara av män som är längre än mig, helst mycket längre och större än mig på alla vis. Jag gillar även att bli hårdhänt behandlad. Jag undrar hur detta kommer sig? Om jag alltid har gillat sånt… Om jag föddes med det, eller om jag på något vis har lärt mig att gilla det. Jag undrar om man kan lära om, om man kan börja gilla något annat utan att bara låtsas göra det, utan verkligen, helt genuint. Å andra sidan attraheras jag även av att ”slå tillbaka”, det är själva maktkampen jag tycker om.
Nu glömde jag skriva det viktigaste. Att jag attraheras av den fysiska maktkampen, men det som mest attraherar mig är tanken på att det är en kamp som jag inte kan vinna. Jag undrar hur det blev så…