Ibland pratas det om att bisexuella bara har en ”fas” och att de ”experimenterar” och liknande. Allt detta är såklart förfärligt, ty en ska inte behöva ”bevisa” att en har en given sexualitet och en ska inte behöva stå ut med att bli ifrågasatt, men vad jag tycker gör saken ännu konstigare är hur folk uppenbarligen tycker att något är mindre värt om det är en ”fas” eller ett ”experiment”.
När unga människor gör något eller känner något så avskrivs detta ofta vikt med argumentet att det är något som kommer att ”gå över”, vad nu det spelar för roll. Allting kommer att ”gå över” så det är verkligen inte ett argument.
Det jag känner och tänker nu är inte mindre sant eller viktigt i mitt liv som det jag kände och tänkte som 15-åring. Varför vill vuxna människor så ofta så gärna använda någons ålder emot denna? Jag tänker att det finns en massa saker en förstår bättre som 15-åring än som vuxen. De flesta människor brukar enligt mig bli ganska mycket mindre insiktsfulla när de blir äldre.
Om det är så att en under en period känner att en är bisexuell så kan väl det duga då? Måste en bevisa för en massa vuxna människor att en är ”seriös” i sin sexualitet? Kan det inte bara få vara så att en känner så just då, och att det också är betydelsefullt? Jag tycker att det är tråkigt att unga människors känslor och upplevelser uppenbarligen ses som mindre viktiga endast på grund av deras ålder, och det är ett ganska tydligt exempel på barnförtryck, som dock kryper sig högre upp i åldrarna eftersom folk ses som just ”barn” eller ”ungdomar” mycket mycket länge i detta samhälle.
Så även om en kommer ur denna ”fas” och skaffar sig något stabilt heteroförhållande (vilket säkert kommer händer eftersom det är den sexualiteten och livsstilen som detta samhälle sanktionerar, något som alla vuxna som inte tar bisexuella ungdomar på allvar bidrar till) så kommer inte det att göra det som händer då mindre betydelsefullt. Det är viktigt att möta människor med respekt och förståelse för det dem är i och inte för det vi antar att de kommer att utvecklas till.
Och tänk så märkligt att heterosexuella aldrig ifrågasätts och att heterosexualitet aldrig ses som en fas… Skulle nog vilja påstå att de flesta homo- och bisexuella haft en sk heterosexuell fas pga heteronormen, men det ses väl av majoriteten enbart som något ”naturligt”.
jag undrar om inte sexualitet över huvud taget är en fas. Nåt man ägnar sig åt för att man inte vet bättre.
Bisexuella har det dubbelt så roligt.
Jag tycker det är så himla nedvärderande när folk säger så. En vuxen är ju vuxen för att hen har gått igenom vissa faser och perioder i livet som hen har lärt sig av. Alla människor behöver lära sig saker om sig själv och omvärlden innan en är riktigt redo för vuxenlivet (vad nu det är…). Att säga ”det går över” eller ”det är bara en fas” är att säga ”jaaag vet så mycket bättre än du för jag är äldre” utan att tänka på att en själv faktiskt också har varit där och behövt lära sig och uppleva saker.
Det blev lite rörigt nu, men jag tror du förstår vad jag menar 😛
Tack för att du finns! Ska ha din text i bakhuvudet när jag hamnar i situationer där mina ”ungdomstankar” inte tas på allvar och förväntas gå över till något som inte gör att jag sticker ut på något vis.
Håller verkligen med… Detta med faser kan egentligen appliceras på det mesta, som ex när en treårig relation tar slut. Bara för att en relation tar slut betyder det ju inte att det inte var meninmingsfullt när den pågick. Väldigt få saker är ju förevigt eller åtminstone livslånga och faser är ju en del av livet och därmed livet självt. Känns respektlöst mot livet att se saker som ”bara en fas”, som att inte våga ta sitt liv på allvar…
På sätt och vis förstår jag problematiken med bisexualitet som en fas, det är inte hemskt roligt att vara den partnern som är ”kvar” i sin sexualitet medan den en haft ett förhållande med går vidare pga att hen har ”insett” att hen är hetereosexuell, samtidigt kan det ju hända åt andra hållet med, att en har ett förhållande med någon som inser att hen är homosexuell.
Sen synen på bisexualitet som en fas är ju tyvärr något som inte försvinner bara för att en slutar vara tonåring. Jag måste konstant försvara min sexualitet som någonting ”äkta” och blir misstrodd konstant, sen är jag iofs under 30 och en kanske förväntas att fortfarande gå igenom faser.