Bloggutmaning: det offentliga rummet.

Här är mitt bidrag till Zetterströms bloggutamning, ämnet för veckan är Det offentliga rummet.

När jag tänker på det offentliga rummet tänker jag främst på kommersialisering, på hur fler och fler av de ytor vi byggt upp tillsammans och äger tillsammans säljs ut och börjar användas i kapitalets intresse. Jag tänkte lite extra på detta senast jag var på Stockholms Central, och såg denna reklam för konsumtionsmöjligheterna som fanns där:

Vad är ett offentligt rum? Jag tänker att det borde vara ett rum som alla har tillgång till. Väldigt många av de rum som vi kallar offentliga är i själva verket inte offentliga, människor som inte gör rätt saker jagas bort från rummen. Sådana människor är ofta de som saknar möjligheter att befinna sig någon annanstans, kanske för att de saknar ett hem eller för att deras hem av olika skäl är en olämplig miljö att befinna sig i. Ett exempel är den repressiva inställning till tiggeri som dykt upp på sista tiden, eller när uteliggare jagas bort från att sova på platser som är varma eftersom det inte anses trevligt.

Många offentliga rum är väldigt tydligt inriktade på att konsumtion ska äga rum eller att genomströmning av människor ska ske. Även om alla kanske har någon slags formell rätt att vistas i dessa rum, så är det tydligt vad meningen med rummet är. Rummet är inte fritt för alla att använda hur som helst av vem som helst, utan människor har olika frihet beroende på resurser. Om du har pengar kan du köpa yta för att använda (mer eller mindre) fritt, saknar du pengar kanske det inte finns något alls för dig att göra där.

Det här drabbar olika människor olika, beroende på en mängd olika faktorer. Det anses kanske inte lönsamt nog att anpassa rummet så att människor med vissa funktionshinder kan befinna sig där, det kan finnas rasistiska och sexistiska bilder i rummet som gör människor obekväma av att vistas där men som ändå får finnas eftersom de är lönsamma.

Men framförallt handlar det om pengar. Det offentliga rummet anpassas mer och mer efter människor med pengar, samtidigt som det offentliga rummet är som mest nödvändigt för människor som inte har så mycket resurser, eftersom de mer sällan har tillgång till andra rum.

Tillgången till pengar är ojämnt fördelad, inte bara över klass utan även efter kön och hudfärg. Kvinnor har generellt mindre pengar än män. På grund av detta så är det främst mäns behov och intressen som utformar det offentliga rummet. Det är män som äger företagen som har sin försäljning och reklam i offentliga rum, det är män som i störst utsträckning har resurser för att ta plats i det offentliga rummet. Det finns också pengar att tjäna på att upplåta det offentliga rummet åt bilder som objektifierar kvinnor.

Den kvinna som har plats i det offentliga rummet är en normativ kvinna, en relativt ung, rik, vit och snygg kvinna som kan konsumera. Kvinnor som inte ingår i detta, kvinnor med barn, kvinnor med funktionshinder, kvinnor som saknar ekonomiska resurser och kvinnor som inte ser ut enligt idealet har inte samma plats. Detta gäller även män, men det drabbar kvinnor hårdare.

Därför är en avkommersialisering av det offentliga rummet bland annat nödvändig ur ett feministiskt perspektiv.