Risken med att skapa debatt.

Det finns en idé hos vissa människor att olika rörelser inte existerar och det inte utgör en så kallad ”snackis” för tillfället. Enligt denna logik kan olika försök till smutskastande och förlöjligande av feminism utgöra någonting positivt, eftersom ingen hade brytt sig annars. Det är plötsligt på allas läppar, och detta antas utgöra en framgång.

För mig, som dagligen jobbar med feministiska frågor, blir det absurt när någon försöker hävda att antifeminister som sätter feminismen på agendan utgör någon slags positiv kraft. För mig är det uppenbart att detta utgör distraktioner i mitt politiska arbete, eftersom jag tvingas in i diskussioner som egentligen är överflödiga. Jag vet att mina frågor inte behöver ”lyftas fram” av någon extern för att äga relevans, och jag vet att folk läser och bryr sig oavsett om det står på ”agendan” eller inte. Kanske inte lika många, men fortfarande tillräckligt för att det ska var betydelsefullt. På samma sätt har jag läst texter, gjort arbete och gått utbildningar som har varit livsomvälvande för mig utan att det har varit något som debatterat offentligt just då.

Ibland talas det om hur vi feminister ska kunna lyfta våra frågor, ur vårt perspektiv, och sätta dem högst på dagordningen. Detta är ett relevant arbete som jag själv försöker bidra till då och då. Jag tänker däremot att det kan vara riskabelt att gå med på den här logiken och försöka ”väcka debatt”, oavsett om det är en positiv sådan eller inte, i en allt för hög utsträckning, och sätt en allt för stor tilltro till det. Vi riskerar att börja mäta vårt värde utefter vad som syns i media just nu, inte utifrån det långsiktiga arbete vi utför. Istället för att syssla med långsiktigt politiskt arbete så jobbar vi för att generera ”snackisar”. Och visst, det kan vara en bra strategi för att kortsiktigt lyfta fram sina frågor, men om det inte finns någon bred grund av politisk aktivism så rinner det snabbt ut i sanden.

För när vi kämpar för att ”frågor” ska ”lyftas” så gör vi det alltid på det etablerade samhällets villkor. Och ja, det är en strategi med vilken vi kan nå vissa framgångar, men det är viktigt att vi inte sätter vår tillit till det, utan att vi har en tydlig grund i vårt eget politiska arbete.

En livskraftig feminism består inte av att gång på gång producera ”snackisar” eller ”debatt”, utan i ett långsiktigt arbete för att höja kvinnors medvetenhet om patriarkala strukturer och skapande av alternativ till patriarkala levnadssätt. Detta är ett arbete som till sin natur måste vara långsiktigt, och inte kan reduceras till en debatt som vi för en gång och sedan ”vinner”. Faktum är att det är ett arbete som kan pågå och vinna framgångar i åratal utan att någon antifeminist ens får reda på det. Det är till den typen av arbete vi måste sätta vår tilltro först och främst. För även när våra frågor stöter på motstånd i den offentliga debatten, så kommer effekterna av den typen av arbete att stå kvar. De kvinnor som har lärt känna hur feminismen kan förklara saker de utsätts för och hjälpa dem i sin vardag kommer inte att backa från de insikterna bara för att det ”avslöjas” att någon högt uppsatt feminist tycker att män är djur. Det är dessa vi måste vinna.