Kategori: Vardag

Lyckan.

Detta kommer låta så fånigt, men idag så skulle jag hänga upp min pojkväns tvätt (han har ingen nyckel till tvättstugan så vi brukar tvätta hos mig), han är bortrest över midsommar och jag saknar honom alldeles för mycket för att ha varit ihop så länge som vi har.

I alla fall så gjorde jag den fantastiska upptäckten att han missat att sätta på tvättmaskinen och därmed låg flera av hans otvättade skjortor i den. Jag blev så himla glad, jag har suttit och luktat på den där skjortan i över en timme nu, haft den på mig och fjantat mig.

Det bästa med det här är att jag nu kan byta mina smutsiga lakan, eftersom jag fasat för att vara utan hans fräscha svettlukt i hela fyra dagar och därför inte pallat byta dem mot nya luktfria.

Skönt fotoinlägg.

Igår chillade jag med min kompisar.

Martin och Hjalmar. Jag misstänker starkt att Martin knäppte upp skjortan bara för att provocera mig, eftersom jag har suktat efter honom sen han blev ihop med Clara. Jag är nog tyvärr chanslös.

Emil var glad.

Georg och Hjalmar.

Emils reaktion då Georg berättade att han svarta läderslips faktiskt funkade och var helt okej. Bara en vanlig slips, fast i läder, tyckte han.

Och jag var vacker som en dag, som vanligt. Emil sa faktiskt att de bara hänger med mig för att jag sprider sådan kvinnlig glas och glädje omkring mig. en riktig energigivare.

Gårdagen.

När jag kom hem igår, obegripligt utmattad efter min sköna shoppingrunda, så låg min lillebror och kollade på desperate housewives, så jag satte mig bredvid och vi hade en skön liten stund då han introducerade mig i alla intrigerna i tv-serien.

Min lillebror är så jävla lustig, han går el, är typsikt manligt tyst och ägnar den mesta av sin tid är datorspel men ganska ofta så hittar man honom liggandes i soffan med sina lika grabbiga kompisar kollandes på Sex and the city. Det är ganska gulligt, tycker jag.

Lättnaden.

I förrgår så var jag och min pojkvän ute på fest, vi kom hem vid tre-tiden inte direkt  berusade men sådär borta som man blir när det är sent och fyllan gått ur kroppen.

Vi står i köket och lagar nattmackor och han står och gullar och har sig, berättar att jag är den finaste han vet och bäst i världen och att vi ska vara ihop för evigt och sådär, som man gör när man är kär. Sen ser jag att han står och fumlar med en såndär liten sammetsask med en jävla ring i! Jag ba: friar du till mig?

Lättnaden när han berättade att det bara var en släktring som han fått när hans farfar dog, lättnaden att veta att jag skulle slippa bli socialt obligerad att gå omkring och se ut som nåt överoptimistiskt offer och dessutom slippa förlova mig på Victorias bröllopsdag, den var obetalbar. Jag förlovar och gifter mig gärna, men det finns få saker som suger så mycket som människor som måste visa sin livsånga kärlek på det viset efter såpass kort tid. Det känns som att de kompenserar för något.

Det vackraste konstverket.

Vi var ute i skärgården, jag gjorde den pinsamma missen att kolla båttiderna fel, så turen vi tänkte ta gick dagen efter. Jag kände mig som en sån jävla stadsbo när jag flängde runt och frågade alla när båtarna gick. Min snälla morfar kom dock och hämtade oss i sin båt. Jag lyckades tyvärr inte producera så många bra bilder, men här är några.

Vi var ute på mitt landställe i skärgården (det vackraste konstverket!) och chillade. Här med pipa i solen. Glömde jag säga att jag är ett stort fan av lensflares?

Vi blev bjudna på vin av min morfar som hade ca 100 flaskor med sig under sommaren sådär. Och ca tio flaskor whisky, även.