Jag ser jävligt kul ut på den nedre tycker jag. Liksom ”hård” och ”farlig”.
Tröja och kofta second hand, kjol från h&m.
Idag känns det bra att vara jag, när jag såg mig i spegeln i morse tänkte jag ba: tja snygging, kul å serej. Jag tyckte inte ens att jag var tjock. Skönt.
Idag köpte jag den här kjolen på min lokala second hand-affär där bara tanter samt min mor handlar annars (töntigt, jag vet, jag brukar kolla så ingen ser mig när jag går in). Den kostade bara 30 spänn, så jag är glad. Sry för pussbilden, jag var tvungen.
Blusen är också second hand.
Byxorna är från lidex och skjortan är second hand.
Brosch och kofta är second hand, kjol och tröja är från lindex.
En ring och en brosch jag köpte på medborgarplatsen från ett uppenbart sjukt skattefuskigt marknadsstånd. De kommer från början från topshop och är troligen stulna. De hade inte ens bemödat sig med att ta bort etiketterna.
Tänkte på ett avsnitt av top model som jag såg för några dagar sen. Där var den en tjej som var någon slags ”fröken sverige”-figur fast i USA eller var det där programmet nu utspelar sig, hon hade långt fint hår och ett nervöst ”förlåt för att jag finns”-leende.
I alla fall så skulle de klippa henne korthårig i programmet, vilket var extremt ångestladdat för henne. Hon grät verkligen typ ett dygn, pratade massa med sin pojkvän i telefon och hade sig. Alla tyckte ju såklart hon var superfjantig. Sen ville dem klippa av hennes hår mer, men då gick det för långt, då drog hon hem istället.
Men det roliga var följande: När hon drog så sa hon ”skönhetstävlingar bygger karaktär, modellyrket förgör den”. Haha. Att tycka att det ”bygger karaktär” att stå och se snygg och ständigt glad ut, då har man fan ett jävligt uppfuckat perspektiv på saker och ting.
Byxorna är från åhlens, koftan från MQ, armbanden från massa olika affärer och tröjan är second hand.
Ett begrepp som jag stör mig enormt mycket på är ”kurvig”. Kurvig kan betyda precis vad som helst, det kan vara ett annat ord för tjock eller vara en skitsmal tjej med lite former. Att vara kurvig är ju egentligen bara att ha en smal midja i förhållande till bröst och höft, inget annat, men fortfarande används det om folk som har stora magar, eller helt vanlig kroppsform fast med lite ”extra” att ta i.
När man pratar om att man inte är för det där skitsmala idealet utan gillar kurvor och tar Scarlett Johansson som exempel, så blir jag fan arg. Scarlett är fruktansvärt snygg och har en fantastisk kropp, men hon är faktiskt smal. Kurvig, absolut, men hon har fortfarande ingen ansenlig mängd kroppsfett. Hon har förvisso heller inte ett Bmi på 15, men om man jämför med den normala kvinnan är hon smal.
Det jag upprörs över är dels att man egentligen inte för någon konstruktiv dialog om ideal som sådan utan bara byter från smal som en pinne till smal med kurvor, fast fortfarande vill göra anspråk på pk-poäng. Att ha kurvor som ideal kan vara minst lika exkluderande som bara smal. Jag har till exempel inga anlag för att få fina kurvor, för mig är det mycket enklare att bara banta än att lägga upp min träning så att jag blir lika bootylicious som Beyonce. Dessutom ogillar jag hur man placerar ”olika typer” av tjockisar i olika kategorier och därmed samtidigt säger att de tjockisar som inte tillhör den kategorin är den sämre typen av tjockisar. Dem som har mycket fett runt magen är dåliga tjockisar, dem som har det på rumpa och bröst är bra.
Tröjan är från Gina tricot, resten är second hand.
Idag fick jag ångest när jag gick upp vid halv elva. Ujujuj, så sent, tänkte jag. Sen kom jag på att jag lagt mig vid två. Ibland önskar jag verkligen att man kunde få slippa den där skiten med att sova, det är så himla tråkigt med sömn.
Nu ska jag snart till gymmet och köra lite skön pilates med min farsa!
