De som har rätt.

En grupp människor som verkligen stör mig är så kallade Vettiga Personer som driver Vettiga Frågor. Detta kan till exempel vara: humanister, republikaner, drogliberaler, prostitutionsliberaler. Ungefär såhär kan det låta: ”men det är faktiskt en jätteviktig fråga det här för det är ju HELT ORIMLIGT att vi till exempel ska… tro på gud/ha en kung/inte låta folk göra vad de vill med sina kroppar i detta MODERNA LAND”. De vettigaste människorna är humanisterna, så därför tänker jag skriva om dem.

humanisterna

Humanisters världsbild tenderar att vara något i stil med: ”det här samhället är så jävla fett på alla sätt vi måste bara rensa ut alla som har orimliga åsikter och sedan kommer det att bli bra”. Visionen för samhället är att det ska vara ungefär som nu men att människor ska agera mer rationellt, alltså mer som i någon nyliberal ekonoms fantasi (som såklart är just en fantasi). Problemet i samhället definieras som att ”folk tänker fel”, varken mer eller mindre. Även om vissa humanister såklart ser bakomliggande orsaker också så ligger fokuset fortfarande på att typ uppfostra folk i att ”tänka rätt”.

Problemet med detta är att det inte kommer att bli såhär bara för att olika humanister hånar människor som tänker fel. Vidskepelse, gudstro och så vidare existerar av en anledning. Om du vill att religion och vidskepelse ska upphöra så borde du snarare vända dig emot det samhälle i vilket människor har ett behov av att fly in i sådant. Det är väl ganska uppenbart att då jordelivet inte har något att erbjuda så flyr en gärna in i mysticism eller gudstro, det är ingenting som bara sker utan orsak. En humanism som tog dessa frågor på allvar skulle jag absolut kunna tänka mig att respektera. Men humanistiskt engagemang brukar i praktiken inte se ut så. Humanistiskt engagemang brukar i princip gå ut på att berätta för olika människor att de har fel och sitta och bekräfta andra humanister för att de tänker rätt och inte är så himla tokiga som alla de som tänker fel. För känslan av att ha rätt, det är den skönaste känslan humanisten vet. Det är så himla himla skönt att veta att en trots allt är ”vettig” och inte sådär knasig som alla som tror på gud och alternativmedicin.

Humanister brukar också omfamna ett rationalitetsideal, för det mesta helt okritiskt. Problemet med detta är att ”rationalitet” definieras utifrån den vita mannen, och alltså är såväl rasistisk som patriarkal. Rationalitetsbegreppet har sällan rum för strukturtänk, även om det såklart finns vissa humanister som applicerar ett sådant. För det mesta är det så att bevisbördan ligger på den som anser att det finns strukturer, den som tycker att världen är befriad från sådant kan lugnt luta sig tillbaka och vara ”skeptisk”, som mest bara är en försvarsmekanism för att slippa ta till sig saker en inte tycker är bekväma. Lustigt nog tenderar folk att vara mer ”skeptiska” (aggressivt ifrågasättande) när det kommer till till exempel feminism, trots att det ju faktiskt finns mycket goda belägg för att kvinnoförtryck existerar.

I rationalitetsidealet ingår också en idé om att det finns en ”sanning” som vi kan hitta genom vetenskap. Det som humanisten glömmer bort är en inom all vetenskap gör antaganden om hur världen ser ut och hittar förklaringsmodeller. Det finns ideologi i all vetenskap, men humanister brukar uppmärksamma detta först när det är en ideologi som hen själv finner obekväm, för det mesta en ideologi som ifrågasätter hens egen position.

Jag uppfattar i regel att humanister framförallt är människor som gillar att ha rätt och trycka ner andra för att de ha fel och tycker sig ha hittat en legitim arena för detta i humanismen. Detta gör dem i mina ögon till ganska dåliga människor som arbetar kontraproduktivt. Jag önskar att fler humanister kunde fråga sig vad som behövs för att vi ska kunna skapa ett fetare samhälle och börja jobba lite mer emot det istället för att spendera sitt engagemang på att trycka ner andra för att de har fel.

36 reaktioner till “De som har rätt.”

  1. Hej Fanny. Jag vill först och främst tacka för trevlig om än ibland väldigt upprörande läsning. Har i övrigt bara en fråga, tror du som jag att denna ”patriarkala värld” är på bättringsvägen över huvudtaget?

    Som jag skrev tidigare att jag blir upprörd av läsningen ibland vilket är den egentliga huvdsaken till att jag läser och verkligen inte förstår fast jag försöker. Jag blir bara orolig och fundersam på hur andra som skulle ta sig tid att läsa detta (som inte delar dina åsikter om det patriarkala samhället) drar öronen till sig och i slutändan så gör du mer ”onytta” för dina åsikter än vad du gör nytta?
    Tillbaka till toppen igen, om vi slår ut det hela på antalet år som kvinnor slavats med genom åren och gör en enda lång tidslinje av det hela. Har det inte hänt väldigt mycket de senaste åren som belyst och faktiskt lett till en bättring? Istället för som nu när feministerna är upprörda för hur det ser ut och motparterna vad vi nu ska kalla dom bara blir irriterade och upprörda och därmed nitiska till allt feministerna har att säga..

  2. När jag först hörde om den ateistiska rörelsen så tänkte jag att de kunde fungera som en motkraft mot den kristnahögern i USA. Men som du säger så vill de bara göra ner alla som tror och tänker annorlunda, oavsett vad och varför. Så jävla meningslöst.

    1. Ja ateism är lite som en religion i sig, där ”antigud” är deras gud. Iaf i USA, där är ateisterna rätt hetsiga.

      1. Ja, undra på att ateisterna i USA är hetsiga när religionen har ett så starkt grepp som den har där, när det finns människor som styr landet som bokstavligen tror på att Noahs ark är en verklig händelse, att jorden är 6000 år gammal och allt sånt, och vill få in den verklighetsuppfattningen i politiken, där det finns skolor som lär ut detta som fakta osv., då finns det goda skäl för ateismen att bli som den blir.

  3. Men i min värld blir det lite konstigt när du vill lyfta fram problematiken med dessa personer som bara vill ha rätt och påvisa att andra har fel men du passar ändå på att uttrycka dig på ett sätt som att du är så förstående mot att alla har rätt till sin tro MEN endast på bekostnad av att säga att det finns anledningar till just denna tro.

    Du verkar alltså utgå från att det är mer okej att förstå att det finns anledningar till gudstro (fly samhället) men inte så viktigt att faktiskt acceptera en annans människas världsbild som sann utan flyktanledning. Alltså respektera en annan människa utan att du själv får tillgång att ändå vara den med ”rätt världsbild” och vara den fördömmande som säger att det är okej att tro på gud, jag förstår att du vill fly denna verklighet och göra den mer lättbegriplig och hanterbar. Men du verkar inte se att du samtidigt tar tolkningsföreträde i frågan? Att gudstro endast är ett sätt att hantera verkligheten och samhället vi lever i. För mig gör du samma sak som dessa humanister du skriver om, bara med en annan approach.

    För mig finns gud, det är helt sant för mig. Men jag vet såklart att för andra finns inte gud. Jag respekterar deras världsuppfattning men jag blir sällan helt respekterad i min världsuppfattning utan blir ofta bemött precis så här. ”Du tror på gud för att det är ett sätt att hantera verkligheten”. There There.

  4. Och min respekt för dig bara växer!! BRA kritik här av humanisterna!!

    Dock tveksam till att du kallar gudstro för ”vidskepelse” och ”flykt”. Håller med Sofi om detta: ”Men i min värld blir det lite konstigt när du vill lyfta fram problematiken med dessa personer som bara vill ha rätt och påvisa att andra har fel men du passar ändå på att uttrycka dig på ett sätt som att du är så förstående mot att alla har rätt till sin tro MEN endast på bekostnad av att säga att det finns anledningar till just denna tro.” (dvs du har rätt, gudstroende har fel, man ska respektera dem därför att världen är skit). Då handlar det ju inte alls om att faktiskt respektera någons TRO, utan bara om att respektera den anledning man själv tror är anledningen till deras gudstro.

    Någonsin slagit dig in att gudstro inte alls handlar om flykt, utan att man kanske kommit fram till det genom rationellt tänkande, upplevelser eller dyl.?

    Annars, mycket bra om humanisterna.

    1. Hur kan det inte vara vidskepelse att tro på något som inte bevisats finnas? Gudar är inte mer riktig än enhörningar eller troll.

        1. Ja, fast nej. Vidare är det ju skillnad på att tro på en slags allsmäktig gud som dikterar ens liv och tro att man exempelvis blir glad av att äga sak X eller nåt.

  5. När det gäller kristendomen.Att vara kristen är inte att tro på gud.Tro på gud eller gudar gör de i alla religioner.Att vara kristen är att tro att Jesus är gud.Skillnad det.

  6. Sanningen™, i den mån en sådan finns, skadar inte i sig. Religion och vidskepelse är heller inte något bara svaga och utsatta flyr in i, utan vidskeplighet används också väldigt mycket som maktmedel. Speciellt i vår semi-upplysta privilegierade del av världen tycker jag att det finns ett värde i att påpeka vidskepligheter.

    Jag reagerar främst mot ”omodern” religiositet. Trots att jag är ateist föredrar jag t ex Svenska kyrkan framför Livets Ord, och jag misstänker att många gör detsamma. Det är klart att det finns risker där kritik förvandlas till hån och sparkar nedåt, som vid islamkritik i en islamofobisk värld, men sådana risker får väl folk helt enkelt försöka hantera.

    Tror inte det går att förändra det här skitsamhället utan att människor i det lär sig tänka kritiskt.

  7. Vad får dig att tro att humanisterna vill ”trycka” ner andra människor? Humanisternas mål är inte att skapa ett samhälle där alla är ateister, deras mål är (som dom flesta andra) att skapa ett sekulärt samhälle. Dock har synen tenderat att på många sätt blivit att vidskepelse är inte farligt, vilket det ju faktiskt kan vara , om vi ser på alla samhällen där människor förtrycks av religion. Religionsfrihet har heller inte funnits i Sverige länge, inte helt för än 1952.

    Sedan är det ju klart att humanisterna har en för positiv bild av samhället vi lever i, men detta är ju inte på något sätt unikt för humanisterna, detta är en vanlig syn i politiska kretsar. Men ser inte varför det skulle vara onödigt att i fråga sätta religion.

      1. ”Många av dem” gissar jag var ett uttryck för dina egna erfarenheter och hur du uppfattar oss humanister. Jag känner inte till din bakgrund, men jag kan i alla fall konstatera att humanister är ganska olika i sin personlighet: Där finns stridbara, men där finns också ödmjuka. Ungefär som i vilka grupper av människor som helst, skulle man kunna säga.

        Att någon som har en övertygelse om någonting också tror att den i sig är korrekt är väl heller inte särskilt häpnadsväckande egentligen. Men vi är kanske bara inte vana att behöva förklara oss kring livsåskådningsfrågor – och när humanisterna ifrågasätter och säger att all tro inte alls verkar vara berättigad, så blir det naturligtvis en konflikt i det.

        Men jag tror att det är en nyttig konflikt. Tidsandan talar för humanismen, och det intressanta lär väl bli vad syntesen blir. Inte själva konflikten i sig.

  8. Visst finns ideologi i mycket. Däremot kan jag som inte direkt skulle kalla mig ”liberal” ändå uppskatta mycket av det liberala arvet och de idéer som togs upp under upplysningsperioden. Detta är inget jag upplever många gör dogmatiskt, utan som komplement till andra ideologiska lutningar. (Eller icke-ideologiska lutningar).

    I slutändan tror jag att rätt många ideologiska grenar kan ”claima” humanismen; tror även dina spörsmål skulle kunna kategoriseras som det rätt ofta. Det gör inte vissa att dess slutsatser mindre värdefulla.

    Kort sagt, tror inte att humanism eller rationalitet är en borgerlig (?) eller ”patriarkal” konstruktion. Även om dessa frågor givetvis ofta drivits i privilegierade miljöer.

  9. Det är inte så att du nu låter alla random religionshaters på internet representera Humanisterna? Internet är som bekant fullt av en massa miffon. Men Humanisterna är trots allt en specifik organisation som enligt egen utsaga ”värnar om det sekulära samhället och åtskillnaden mellan religion och politik. Vi strävar efter att de mänskliga rättigheterna skall vara överordnade religiösa dogmer, normer och värderingar”

    Och de vill verkligen inte ”rensa ut oliktänkande”, tvärtom vill de värna religionsfriheten. Och jag tror inte heller de flesta är aktiva där för att kunna mobba troende. Snarare handlar mycket av deras engagemang om att erkännas människans behov av ceremonier och ritualer och erbjuda alternativ som inte är grundade i religionen.

  10. Den stora skillnaden mellan vetenskap och andra sätt och förklara världen(ex. religion) är ju att den bygger på vedertagna testmetoder och upprepande av resultat. Om något inte visar sig stämma så förkastas det hela tills det går att bevisa.

    Sen finns det som du skriver förstås teorier om saker som är mer eller mindre sannolika, men det betyder inte att det är så. Men att något rör sig i en viss hastighet eller beter sig på ett visst sätt i en typ av material är inga sådana teorier.

    1. Det är det ju visst, det finns en massa diskussioner även kring hur en ska bedriva sådan vetenskap som går ut på att mäta hur fort ngt rör sig eller whatever, och det är verkligen inga självklarheter. Dessutom är det ganska ointressant att veta hur fort ett enskilt objekt rör sig, det intressanta är att bygga förklaringsmodeller och ALLA sådana innehåller en massa spekulation.

      1. Oiintressant ? Beror ju helt på kontext. Är man ingenjör är det extremt viktigt och intressant om det är nya flygplansvingar som skall designas, är man sjuksköterska inte lika intressant.

        Hur skulle man annars bedriva vetenskap kring klassisk mekanik menar du annat än att observera föremål och modellera deras beteende enligt ekvationer? Det är ju dessutom just det som vetenskap handlar om, kommer du eller någon annan på ett mer exakt sätt att förklara något så är det antagligen det som börjar gälla.

  11. Jag vet inte, de flesta humanister jag har hört kritisera religion och vidskepelse har inte i första hand kritiserat vanligt folk, utan snarare ledande profiler inom religion, som lever på att sprida gamla ogrundade läror för att få kontroll över människor, som drar in ofattbara mängder pengar med löften om en hypotetisk frälsning, som vill att läran om att jorden skulle vara 6000 år gammal ska läras ut som ett legitimt alternativ till vad som är vetenskapligt bevisat etc., att personer i privatlivet är troende har jag inte hört så mycket kritik om, utan det är den organiserade religionen.

  12. Att humanisterna mestadels är liberaler och därmed saknar förklaringsmodeller innebär inte automatiskt att man måste vara snäll mot religiösa. Den liberala problembeskrivningen ”irrationellt nonsens” är inte oförenlig med en mer fullständig problembeskrivning, den är bara otillräcklig på egen hand. Liberaler är vanligen implicit religiösa genom att de låtsas att mänskligt beteende är metafysik som inte kan förklaras på samma sätt som andra materiella processer.

    Att vetenskapen skulle leta efter nån abstrakt sanning är förstås en fånig idé, det som ändå legitimerar vetenskapen är att vi har praktisk nytta av den. Det har vi inte av religion eller någon annan världsbild som hittar på abstrakta moraliska värden, ganska oavsett om de abstrakta värdena gynnar överklassens intressen eller ej. Att överhuvudtaget ha icke-materiella värden innebär ju att man i någon mån åsidosätter det materiella. Religion kan variera från att vara dålig till att vara irrelevant. Man kan säga att ”Gud vill vi ska göra som de ateistiska utilitaristerna tycker” men då är Gud helt överflödig, gör ingen skillnad.

    Vänstern i Iran gjorde misstaget att lita på de religiösa, det fick de ångra.

    1. Jag tror absolut att det kan finnas en nytta med religion, förstår inte vad du har för grund för att kategoriskt avvisa det.

      1. Detta jag skrev ovan är egentligen det centrala skälet att all tänkbar religion måste vara antingen problematisk eller irrelevant: ”Att överhuvudtaget ha icke-materiella värden innebär ju att man i någon mån åsidosätter det materiella. ”

        Om en religion gör nytta kan man skapa en sekulär ideologi med exakt samma konsekvenser genom att skala bort allt övernaturligt i religionen och behålla det som är relevant för det världsliga livet. Religion blir alltså i bästa fall likvärdig med bästa tänkbara sekulära ideologin, och är därför åtminstone överflödig. Chansen att man hittar nåt vettigt genom att hitta på en massa religiösa levnadsregler som kommer från Gud borde vara mindre än om man gör tvärtom, och konstruerar ideologin utifrån vilka materiella konsekvenser man vill att den ska ha.

          1. Nej, i verkligheten är nästan all religion destruktiv, alla utom några enstaka liberalteologer. Ideologier som är gjorda för att ge vissa konsekvenser finns det ju. Det är väl det som är grejen med socialism, det finns inga andra värden än materiella intressen. Med religion kan man övertala folk att agera i strid mot sina egna intressen, det är därför den hittats på från början.

    2. Alltså det är så himla tröttsamt med sådana här attityder Jens! Vad är det för sanning du besitter som gör att du har tolkningsföreträde i frågan? Nej just det, du har ingen sanning eftersom det inte finns någon. Du TROR på vetenskap lika mycket som jag TROR på ett större sammanhang. Vi är alla en del av ett system som det finns olika förklaringsmodeller till men INGEN vet hur dessa samband och sammanhang ser ut. Alla människor har således en TRO som hjälper oss att förklara världen. Punkt.

      1. Jag tror inte på vetenskapen i den meningen att den avslöjar nån sorts metafysisk sanning. Jag tror inte att det existerar några naturlagar i den meningen som kristna eller platonister hävdar att deras olika principer och gudar finns. Vetenskapen är bara till för att vara användbar och behöver inte beskriva någon underliggande, ”dold”/metafysisk, verklighet så länge som den fyller sin funktion.

        Om det inte finns några svar på en fråga så kan man antingen låta frågan vara obesvarad, formulera om den eller hitta på ett svar. Jag tycker bara man bör hitta på ett svar om man har konkreta skäl att göra så, och då vara noga med att svaret inte egentligen är sant i någon av människan oberoende mening utan att man valt det av praktiska skäl. Existensen av en yttre verklighet utanför vårt eget medvetande är en sån metafysisk sanning som vi måste tro på av praktiska skäl. En annan är idén att andra varelser (t.ex. andra människor) också har inre mentala tillstånd på samma sätt som det egna jaget. Gud måste alltså fylla en liknande praktisk funktion. Men det går ju bra att leva utan gudstro och samhällen med ateistisk majoritet klarar sig bättre än andra, så det verkar inte finnas nåt praktiskt behov av nån Gud.

  13. Det är skrämmande hur många vetenskaps-vurmare och stolta ateister är snabba med att dra upp hur religion har förtryckt och fortsätter förtrycka människor medans andra förtryckande strukturer som rasism och patriarkat skulle vara ett minne blott, något som vårat moderna samhälle självklart har utvecklat bort….

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *