Jaha. Så en lägger upp en bild på sin elvaåriga lillasyster och får genast en kommentar som är sexualiserande, som gör hen till ett objekt för manlig njutning. Så jävla vidrigt och slemmigt på så många sätt. Så jävla äckligt att utsätta en människa för det.
Det är ett jävla barn. Det är inte okej ens som något slags sjukt skämt. Lägg genast ner detta tvångssexualiserande. Inte bara av min syster, utan av alla kvinnor. Det är vidrigt att en inte ska kunna figurera på bild utan att bli sexualiserad.
Ofta talas det om att kvinnor objektifierar sig själva på bild, men minst lika ofta och troligen mycket mer blir vi fan tvångsobjektifierade. En helt vanlig bild på ett barn som badar blir till något helt annat för den manliga blicken, barnet blir ett objekt. Det är klart att om en utsätts för detta från elva års ålder så börjar en tänka på sig själv i termer av ett objekt, något som ska behaga.
Det är sånt här som får mig att äcklas av manligheten. Detta jävla användande av sin manliga blick för att utöva sin vidriga patriarkala makt, för att lära kvinnor att det är deras utseende som räknas och inget mer.
Enkel lösning: sluta ladda upp bilder på syrran. Hon kan väl blogga själv om hon vill synas.
Härlig victimblaming du kör här.
Jag menar allvar. Mitt uttalande gäller generellt oavsett vad kommentatorn sa, för det har jag ju inte kunnat läsa. Jag ogillar t ex också föräldrar som publicerar bilder av sina bebisar o d. De kan hålla sina familjealbum för sig själva eller för en trängre krets, tycker jag.
Det kan du tycka, men att ta upp det i det här sammanhanget är att skylla sexualiseringen på kvinnor på den som lägger upp bilder.
Jo, jag kunde ha utvecklat detta mer, men jag fann det retoriskt lämpligt att starta lite barskt.
Nå, jag kommer i alla fall inte sluta publicera bilder på familjemedlemmar. De är medvetna om det och kan säga att de inte vill.
Oavsett om du tycker att folk kan hålla sina bilder till en mindre krets eller ej, har det ungefär NOLL med offer-skyllning att göra. Vidare är det en ganska osmaklig kommentar att börja med även om du nu senare anser att det fanns en retorisk lämplighet i att starta lite hårt. Eh aha, starta lite retoriskt hårt då med något som är relevant för ämnet. Inte ämnesbytning, för det är aldrig relevant förutom när någon är sugen på att härskarteknika sig fram.
En blogg är inte en essä eller avhandling. Jag håller inte med om att jag skulle ha bytt ämne, bara att min approach kan uppfattas som provokativ. Vilket jag tänkte att den skulle vara.
Fortfarande victimblaming. Handlar inte om att en promt måste hålla sig till ämnet utan om att det kan vara direkt osmakligt att ta en en sak vid ett visst tillfälle.
Då byter jag ämne igen. Många kvinnor publicerar bilder av sig själva, inte bara 15-25-åringar utan även 45-plussare. Då kan det komma en räcka kommentarer från andra kvinnor, typ ”åh va du e vacker”, ”snyggo”, ”sexy bitch” m m. Är det objektifiering, eller är det OK eftersom det är kvinnor som sysslar med det?
Vad har det med saken att göra? Att en blogg inte är en essä eller avhandling?
Med saken att göra: ingenting alls. Det är en formfråga. Enligt min uppfattning är blogg inte ett bra format för en heltäckande saklig framställning med systematisk analys och referenser m m. Därför gör jag tillfälliga instick här och tar del av reaktionerna på dem.
Det är ju en ganska otrevlig approach i min mening.
Usch, vilken seriöst obehaglig kommentar Sven. Du borde verkligen, VERKLIGEN fundera på vad du har för syn på andra människors rättigheter och på konflikthantering. Det här påminner mig väldigt mycket om hur människor som mobbas får ”rådet” att de inte ska provocera förövarna. Synnerligen osmakligt.
Ursäkta jag visste inte att hon var så ung.Jag trodde hon var i din ålder.
Jag ångrar mig djupt.Jag försökta bara ge en som jag trodde vänlig rolig kommentar.
Ta inte in detta.
Det är väl ändå uppenbart att det är ett barn? Tycker för övrigt inte en ska skriva den typen av kommentarer om vuxna kvinnor heller.
Fyfan. På så många sätt. Påminns om hur jag och alla kvinnor i min omgivning tvingats förhålla oss till att bli objektifierade ända sedan barndomen. Har fått kommentarer om min kropp sedan jag var åtta år gammal, fått kommentarer om mitt utseende så län ge jag kan minnas. Vad det gjort med mig kan jag inte ens överblicka. Och försvaret här ovan : oavsett hur gammal en tjej/kvinna ”verkar vara” skulle världen samt du själv må bättre av att du slutade sexualisera alla kvinnor och flickor automatiskt hela jävla tiden. Hur kan detta vara svårt att förstå?
”vänlig rolig kommentar” – så jävla ynkligt. TÄNK EFTER, för helvete.
Ja, det är rätt, tänk efter, ha inte mundiarré. Såg precis en kille gå förbi i grå mjuka långa träningsbyxor och grå T-shirt, och svarta solglasögon. Han såg för jävligt grådaskig och trist ut. Men inte fan går jag fram till honom och säger det. Man observerar dock sin omgivning, och bedömer den i sitt inre, det går aldrig att komma ifrån.
När det går över i personlig förolämpning över hur ngn ser ut eller är, är nästan frågan om det inte handlar om psykisk sjukdom. Så känslig får man bara inte vara.
Kan tillägga till mitt föregående inlägg att det principiellt inte är ngn skillnad på förment positiva kommentarer. Det går aldrig att veta hur en kommentar tas. Så det är bättre att hålla käft innan man är helt säker på hur budskapet mottas, om man nu överhuvudtaget måste säga ngt.
He, he
För några år sedan kom jag på mig själv med att objektifiera kvinnor jag såg på stan. Ett victimless crime skulle man kunna hävda, men ändå ganska vidrigt om man tänker efter minsta lilla. Jag har sedan dess försökt låta bli att titta på kvinnor som annat än medtrafikanter (or whatever) och inte som ett par bröst eller en snygg rumpa. Det var ganska svårt i början, en upptäckt som var otäck i sig, men efter ett tag blir man bättre på det.
Berättar inte detta för att komma ut som pervo, utan jag tror att den manliga blicken hela tiden är aktiv med att objektifiera kvinnor som inte bett om det. Man skulle kunna argumentera för att ”det man inte vet…” men jag tycker inte att det håller. Dels för att det märks om män hela tiden går runt och söker efter kvinnor med blicken och dels för att ett sådant beteende mot okända på trottoaren smittar av sig in i andra situationer.
Visst kan man titta på en kvinna med begärelse i blicken, men då skall man först ha någon slags medgivande. Exakt hur uttalat detta medgivande skall vara… jag vet inte, men någon man inte känner och som inte ens vet att man tittar på dem kan omöjligt antas tycka att det är okej att man tittar på dem som sexobjekt.
Är det sedan så att kvinnan man tittar på inte alls är en kvinna utan ett barn… ja då är det bara äckligt. Låt barn få vara just barn – och i det begreppet ingår självklart inte sexighet eller dylikt.
Tycker det låter som en rimlig inställning. Om en objektifierar folk ”privat” fast de inte märker ofta så tänker jag mig att steget inte är så långt till att också göra det inför andra/behandla folk utefter det.
Fast varför gillar folk det? Troligen för att det är något en indoktrinerats i. Tycker det är bättre om folk anstränger sig för att inte objektifiera. Attraktiv kan en känna sig inför människor en har sex med.