Jag blir ofta anklagad för att endast skriva till de redan frälsta, eftersom min uttalade målgrupp är kvinnliga feminister. Detta antas vara dåligt eftersom en inte ”övertygar” någon utan bara skriver för någon slags hyllningskör. Lustigt nog är det aldrig andra feminister som skriver detta, utan så gott som alltid människor som på ett eller annat sätt vänder sig emot feminismen. Varför är dessa personer intresserade av att berätta för mig hur jag ska göra för att värva fler till feminismen? De borde väl bara vara nöjda med att jag väljer en så förskräcklig strategi och inte hjälpa mig att sprida en ideologi de ogillar?
Detta är en härskarteknik av rang: att definiera hur en annan person ska förpacka sitt budskap för att en ska tilltalas av det. ”Om du bara skrev lite mer såhär så skulle jag gilla dina texter”. Att förklara sin egna oförmåga att ta något till sig med skribentens tillkortakommanden och att ställa krav på hur framställningen istället ska se ut. Nej, jag tänker inte anpassa mina texter efter dig, vill du ta dem till dig så gör du det och om du inte vill så skiter du i dit, det kvittar mig, men kom inte med någon tårdrypande historia om att du egentligen vill läsa och förstå men inte kan för att jag är så himla dum.
Det stämmer att jag främst vänder mig till andra feminister. Det betyder inte att jag skriver för de redan frälsta. Det finns en stor diversitet inom feminismen, och jag stöter ofta på att andra feminister inte håller med om det jag skriver. Jag stöter också på att feminister tycker att jag hjälpt dem på traven i att formulera sina tankar kring något. Det är faktiskt sällan som jag får kommenterar i stil med ”precis såhär tänker jag”. Det beror såklart delvis på att det kan kännas tråkigt att kommentera på det viset, men det är fortfarande ingalunda så att alla som läser här bara får precis det de själva tänker sagt igen. Det hade varit ganska trist för de flesta tänker jag mig, jag brukar själv inte läsa den typen av texter för jag upplever det som ett slöseri med tid under vilken jag istället hade kunnat läsa texter som gav mig nya insikter.
Jag brukar faktiskt kritisera den här typen av feministiska uttryck, till exempel i mitt inlägg om feminister som oreflekterat förfasar sig över sexistisk reklam för att, som jag upplever det, positionera sig socialt. Jag tycker att det är ett stort problem när feminister slutar att vara ifrågasättande mot sig själva och mest bara utgör någon slags bekväm grupp som en kan vara med i om en har vissa åsikter, vilket sker ibland.
Jag tror att det här handlar om att vissa tycker att det är jobbigt att inte vara den som blir tilltalad, att inte vara målgruppen för en text. Det handlar nämligen om anpassning. Texterna jag skriver är inte anpassade för ickefeminister eller män. Jag kan förstå att det är jobbigt att läsa en text som inte är anpassad för en om en är van vid att hela samhället är anpassat för en.
Anledningen till att jag skriver för målgruppen kvinnor i allmänhet och kvinnliga feminister i synnerhet är att jag tycker att det är viktigt att även kvinnor har texter som talar till dem, att det finns sammanhang där det mänskliga utgår från kvinnan och inte mannen. Jag ser detta i sig som en feministisk handling. När jag läste Scum-manifestet så tänkte jag verkligen på detta, på befrielsen i att läsa en text som bara bara vände sig till kvinnor och dessutom till kvinnor som är förbannade på manssamhället, alltså feminister. Trots att texten vände sig till mig så sa den mig en massa nya saker, den ändrade mitt perspektiv på världen totalt, och den sade grejer jag inte höll med om.
Att en text vänder sig till kvinnor eller feminister betyder såklart inte att en inte kan läsa den som man eller ickefeminist, det betyder bara att en måste anpassa sin läsning. Detta har kvinnor gjort i tusentals år, då många texter utgår från mannen som norm och därmed riktar sig till män. På samma sätt är en majoritet av alla texter som existerar ickefeministiska, alltså patriarkala. Ickefeminister och män är vana vid att texter de läser är anpassade för dem, därför blir det en stor grej när en text plötsligt inte är det.
Det är såklart viktigt att feminister talar utåt, till ickefeminister. Men jag tror inte att feminismen kommer vidare om vi inte även talar till varandra, för en intern debatt och utbildar varandra. Under tiden jag har varit feminist har jag förändrat och fördjupat mitt perspektiv något otroligt, och detta beror på att andra feminister har skrivit texter för mig. Om de inte hade gjort det, utan bara talat till ickefeminister, så hade jag troligen inte kunnat fördjupa mig särskilt mycket alls, och min feminism hade varit lika platt som för fyra år sedan. Jag tycker att det är väldigt viktigt att även de som redan är feminister får en chans att fördjupa sin feminism. Jag tycker att det är lika mycket värt, om inte mer, att tala till dem än att tala med antifeminister eller ickefeminister. Jag tror att jag gör betydligt mycket mer nytta med mina texter om jag riktar mig mot kvinnliga feminister. Men personerna som kommenterar såhär verkar inte tycka att min målgrupp är någonting värd, de tycker att jag istället ska skriva texter anpassade för dem. Texter för att övertala dem. Aldrig i livet.
Den som blir upprörd över att jag inte har ett språk som talar till dem borde sluta se sig själva som universums centrum. Det finns en massa människor på planeten, och bara för att jag inte vänder mig till dig betyder inte det att jag vänder mig till människor som är precis som jag. Det finns en massa människor som ligger någonstans mellan dig och mig åsiktsmässigt. Jag vet att jag med mina texter lyckas tala till många, få dem att tänka till och ändra åsikt. Bara för att du inte är en av dessa betyder inte det att mina texter saknar mening. Sluta tro att allting måste vara anpassat till dig för att vara meningsfullt, det är så egoistiskt och självcentrerat att det inte är klokt. Du är för fan inte universums centrum, och alla texter är inte skrivna för dig. Inse det och torka tårarna.
Äh, tycker att det är skitbra att det finns bloggar som din som vänder sig till folk som redan kan lite om feminism och den diskursen och inte bara lättförståeligt tjafs om typ barnleksaker och normer i reklam till de som håller på att lära sig om grunderna eller som behöver bli övertalade. Inte för att det är fel med bloggar som vänder sig till nybörjare, men känner att det behövs något som även kan få sådana som mig som varit feminist 13 år nu att tänka till och fundera i nya banor.
Jamen känner detsamma.
Du har hjälpt mig fördjupa mig i feminism och som du skrivit tidigare – om dina texter skulle vara det som får någon att avskräckas från feminism så letar dom snarare ursäkter.
BTW. Hade gärna sett ett inlägg om sexistiska skämt/sarkasm och hur en hanterar det. Tycker det är svårt att bemöta folk som hävdar att en får skämta om allting, jag tycker inte det är okej men har svårt att säga ifrån annat än att påpeka att det är just sexistiskt. Varpå en får svaret att en ”inte ska ta allt så seriöst” och ” du får försöka att inte bli så kränkt över saker” (bokstavligt citat ur en diskussion). Jag kan också skämta om det mesta, men känns som om folk tycker att humorn är ett laglöst land där det är ok att kränka vem som helst och det är deras ansvar att inte ta åt sig.
Jag borde ha skrivit om detta, men kan göra det igen pga viktigt ämne.
Har sökt lite efter det, men har inte hittat riktigt det jag letar efter… Ganska ny läsare, så kan ju definitivt missat något. Hade uppskattat det i alla fall! 🙂
Jomen ska skriva om det som sagt, vissa grejer är bra att skriva om igen ur nya vinklar och så.
Jag känner ofta att den här bloggen är lite av en fristad där en kan slinka in och hämta lite styrka 🙂 Här får jag nya perspektiv, analyser och formuleringar som både hjälper mig fördjupa min egen analys och som stärker mig jättemycket i vardagen både när det gäller feminism och vänsterpolitik.
Vad fint! Precis så vill jag att det ska kännas.
Nej, du ska givetvis skriva som du vill. Det här handlar snarare om vilka kommentarer som kommer. Om hur kommentarerna önskas vara. Det enklaste för att slippa alla kommentarer, alla mothugg, eventuellt debatt, och alla ”sneda” synpunkter, är att stänga kommenteringen. Eller kanske göra hemsidan helt privat, bara för medlemmar. Har man öppen kommentering riskeras alla sorters kommentarer. Vart ska gränsen dras? Vart går gränsen? Är det olika gränser i mer privata bloggar och i mer offentliga kommentarsfält? Ska läsare av hemsidor lära sig olika gränser för olika hemsidor? Det allmänna jag nog tycker är att öppen kommentering kräver stor öppenhet, så länge det rör sakfrågor, debatt kring inläggens och kommentarernas innehåll, inte närmare går in på person. Kommenterarna kan alltid sökas fostras genom regleverk, men blir det för omfattande kommer kommenteringen dö ut. Genom debatt kan kommenterarna alltid sökas ”fostras”, det är en annan sak. Tex att ge dem mothugg som i direkt mening vill fostra, ändra på en. Sådana personer är bland de värsta jag vet också.
Fast att Fanny kritiserar vissa kommentatorers åsikter betyder ju inte att du automatiskt kan dra slutsatsen att hon inte vill höra andras åsikter.
Alltså, vissa åsikter kan en verkligen hålla borta från mig, typ rasism, sexism samt borgerligt trams, men finns massa människor vars åsikter jag gärna tar del av.
Håller med! (hehe) Har själv fått kommentar (av män) som säger att ”jag slutade läsa för att jag blev irriterad, vore bättre om du skrev lite snällare” och först tänkte jag åh nej, han ville inte läsa klart! och sen: Eh? Är det mitt problem? Sedan skriver jag oftast långt mycket ”bekvämare” och ”snällare” än du, så det är intressant att de gånger jag är vassare så kommer de där kommentarerna.
Kort sagt: Kör på! (vilket jag vet att du gör även utan påhejning…)
Ja men du förstår väl att det inte är männens fel att dom gör som dom gör? Att det som hindrat dom från att lägga av är att ingen snäll kvinna instruerat dom pedagogiskt och gett dom en klubba om dom är duktiga!
Blir så trött på vuxna människor som inte kan ta minsta kritik eller läsa något som inte stämmer överens med vad får dom att känna sig bra. -.-
Ja, i ett öppet demokratiskt samhälle får man inte, går det inte att vara för känslig helt enkelt. Man måste tåla en del.
Hur menar du, är det ett svar på min ironiska del eller den delen om känsliga vuxna?
De som snackar om ”redan frälsta” har nog inte tittat mycket på vad andra kommentatorer säger. Många säger att de har nytta i sitt eget tänkande av dina inlägg. Kör på, som sagt.
Tycker du att du själv använder härskartekniker någon gång, Fanny?
Det beror på vad en lägger i begreppet.
Jag får ut väldigt mycket av att läsa dina texter just för att de erbjuder en fördjupning i de flesta ämnen jämfört med den allmänna debatten. Många av dina texter hjälper mig att reda ut vad jag tycker och tänker för mig själv. Inte för att jag precis alltid håller med dig men för att du skriver väldigt tydligt och genomtänkt.
Att hävda att allt som skrivs om feminism borde vara snällt och ytligt för att en annars riskerar att ”skrämma bort” eventuellt blivande feminister är ganska roande. Upprör sig såna personer över avancerad facklitteratur också? Mailar hen författare till böcker som Fourier Analysis and its Applications och ber dem hålla sig till grundskolematematik för att de annars riskerar att skrämma folk som gärna vill hålla på med matte men blir rädda nu när det ser så skrämmande ut?