Egenintresset räcker inte för att tvätta bort ryggradsrasismen.

Egentligen spelar det ingen roll om alla Sd:s medlemmar vore invandrare, det är fortfarande politiken de för som är problematisk. Men jag tycker ändå att det är skönt att några av de irakier som varit med i partiet nu bestämt sig att hoppa av med anledning av att de diskrimineras. Detta visar att det som spelar roll inte är om man anpassar sig till vad Sd tycker är ”svenska värderingar”, för vad skulle kunna vara ett bättre exempel på det är en person som till och med gått med i Sd, utan också vilket ursprung och namn man har.

Ofta så stoltserar partier som Sd med att de minsann har invandrare i partiet, på samma sätt som antifeminister stoltserar med de kvinnliga antifeminister som finns. Det verkar göra intryck på många att även de som faktiskt blir motarbetade av dessa grupper agenda ändå ansluter sig till dem. Jag antar att detta i mångas ögon vittnar om att denna agenda är principiellt ”rätt” eftersom den även förmår attrahera dem som förlorar på den.

Men jag tror snarare att de mekanismer som ligger bakom är önskan att bli accepterad av den som står högre än en själv i samhällshierarkin. Jag tänker mig att Sd hos många ser som en symbol för intoleransen som finns i det svenska samhället och tänker att om man blir accepterad där så borde man även bli accepterad i resten av samhället. Och det är klart att man blir accepterad, i alla fall ytligt, eftersom dessa grupper har allt att tjäna på att kunna visa upp dessa nyttiga idioter.

Uppenbarligen räcker inte ens detta uppenbara egenintresse som Sd har i dessa medlemmar till för att tvätta bort rasismen som sitter i ryggraden. Korkat av Sd att inte behandla dessa personer med respekt, för nu kommer de inte ha några duktiga irakier att visa upp nästa gång de känner för att bevisa sin fördomsfrihet.

En kommentar till “Egenintresset räcker inte för att tvätta bort ryggradsrasismen.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *