God Ton.

Det finns vissa som tycker det är viktigt med God Ton. Jag kan förstå detta. Jag försöker till och med syssla med det själv ibland när jag bemöter folk. Jag kan beundra de som alltid lyckas vara tålmodiga och pedagogiska i olika diskussioner hur mycket dumheter som än sägs. Jag tycker inte att det är något fel med att agera så, jag tycker inte att en måste visa sina ilska. Vissa kanske inte ens är särskilt arga, och då blir det såklart lättare.

Vad jag däremot inte begriper är att aktivt leta upp folk som en inte tycker håller tillräckligt God Ton och hänga ut dem, speciellt inte om dessa redan är personer som utsätts för mycket påhopp.

Sådant beteende är tyvärr ganska vanligt bland förespråkarna av God Ton, i större eller mindre grad. Jag har detta åtskilliga exempel på att människor hängts ut för att de inte anses vara trevliga nog, för arga eller liknande. Vad jag undrar är hur den som förespråkar God Ton tänker sig att detta påverkar debattklimatet. Tror hen att det kommer skapa ett trevligt debattklimat att enskilda pekas ut som fiender till Det Goda Samtalet.

I mina ögon ser det ut att handla mer om positionering än om att försöka komma fram till något slags bra samtal på ett konstruktivt sätt. Att peka ut folk för att de diskuterar på fel sätt är verkligen inte God Ton, och gynnar inte något bra samtal. Om det nu är det en vill ha så bör en sluta upp med detta beteende.

Jag tycker att det ligger mycket i följande: ”god ton kan en kräva av sig själv, inte av andra”. Det går att sträva efter att själv bemöta folk på ett visst sätt, men att gå därifrån till att kräva att alla andra ska göra på samma vis oavsett position är en annan sak. Att därtill peka ut folk för att de ”sabbar” debatten är etter värre. Om en är seriös med sina anspråk på God Ton så bör en inte själv bidra till ett mer hätskt debattklimat på det sättet.

12 reaktioner till “God Ton.”

  1. Jag var själv VÄLDIGT arg tidigare och jag kan i efterhand tycka att det nog inte var så bra alla gånger. Jag vet faktiskt inte hur jag själv skulle hantera att någon kom till min blogg och var så förbannad som jag var på andra som kommenterade. Hur tänkte du då Fanny? Jag skulle nog känt mig kluven för jag skulle både förstå ilskan men samtidigt nog vilja lugna ner personen.

    Å andra sidan har jag märkt att folk använder det här med att folk skulle vara arga som ett tjuvnyp. Det var nämligen rätt länge sen jag var arg i nätdiskussioner och därför blir det så tydligt för mig när folk använder ton-argumentet som en härskarteknik. ”Usch, vad du är aggressiv, du skrämmer bort folk från den här bloggen/diskussionen/feminismen/whatever!” Och där sitter jag och är lugn som en filbunke och det är då man inser hur OFTA ton-argumentet används mot kvinnor för att kuva dem och även flytta fokus från sakfrågan till kvinnans personlighet och känslor.

    1. Alltså då och då har jag ju sagt till folk att de får ha lite bättre attityd om de ska kommentera här, även de som sympatiserar med mig. Men jag skulle liksom inte hänga ut en enskild kommentar som gått ”över gränsen” och menat att denna sabbade det goda samtalet eller liknande. Tycker en kan ställa krav på folk en diskuterar med, men tycker inte en ska gå omkring och vara tonpolis så att säga. Folk som pratar med mig på ett sätt jag ogillar brukar jag helt enkelt strunta i att prata med.

      1. Jag förstår. Jag tänkte mer på om du tyckte att det var jobbigt att ha mig i ditt kommentarsfält. I så fall vill jag be om ursäkt i efterhand. Jag har större förståelse för det här nu när jag själv har fått ganska många kommentatorer och ständigt måste göra en avvägning av vilka jag ska släppa igenom och inte och även tänka på hur jag ska förhålla mig om två personer jag tycker om börjar gräla med varandra. Jag förstår nu att det inte kan ha varit lätt för dig.

        1. Alltså kan ju inte säga att det var konfliktfritt men överlag var det ju något jag uppskattade. Minns en gång när du och burgschki rök ihop, det var lite jobbigt.

          1. Ja, usch då betedde jag mig illa. Och själviskt. Jag hade inte en tanke på hur DU skulle uppleva det. Jag lovar att jag aldrig mer kommer uppföra mig så i ditt kommentarsfält. Men om du vill får du HEMSKT gärna säga till mig om jag trampar över några gränser som jag inte förstått! Vill absolut inte vara någon du måste förhålla dig till på ett jobbigt sätt på din blogg.

            Massor med kramar <3

  2. Om ngn svarar på ett twitt du har gjort, på ett väldigt aggressivt och attackerande sätt – har du rätt att kräva en God Ton av hen? Vem får säga till ngn annan att skriva på ett schyst sätt?
    Om person 1 hängt ut person 2, har person 2 då rätt att hänga ut person 1?
    Eller är det så enkelt att man ger ursäkter till kompisarna och kör med dubbla måttstockar? Det sista var en retorisk fråga, för det är så jag ser det utifrån.

    Övrigt håller jag med om att man ska förändra beteende från sig själv innan man säger till andra, men detta är aldrig enkelt för vi är alla felande. Du och jag och alla de vi skriver om oxå.
    So jag säger icke att du har fel men du ser sammtidit inte att dem du försvarar har gjort just detta du skrivit om.

      1. Vill du icke svara på frågor?
        So är d skillnad på när person 1 hänger ut folk och när person 2 gör?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *