Klichéer om feminism.

Feminism är ju ett sånt ämne som många har åsikter om, och jag tänkte rada upp min värsta. Här kommer de! Fyll gärna på listan med era egna.

1. Feminism är inte manshat. Detta må vara sant, men kan vi snälla sluta upprepa det? Vem bryr sig om feminister hatar män. Det är ingenting vi behöver ta avstånd från, snarare är det skadligt eftersom det görs på patriarkatets villkor. Jag menar, vem är det vi försöker blidka med denna utsaga? Jo, män som oroar sig för att feminister är för manshatiska. Orka försöka blidka män i en rörelse för kvinnors frigörelse. Nej, feminism är inte manshat men det är knappast oförenligt, snarar eföljer det ena på det andra ganska logiskt. Den som hatar män blir lätt feminist, och den som är feminist hatar lätt män.
2. Feminism handlar om att tycka att könen är lika mycket värda. Det tycker ”jämställdister” också, på pappret. Och konservativa som tycker att kvinnans plats är i hemmet. För att vara feminist måste en också känna till patriarkatets existens, eller i alla fall att det finns en strukturell underordning av kvinnor. Jag tycker verkligen detta är viktigt, för det handlar om ett av feminismens mest grundläggande antaganden.
3. Alla tjänar på jämställdhet. Liksom i första punkten så är detta inte ”fel” i någon enkel mening, men måste det verkligen sägas? Dessutom så förlorar män visst på jämställdhet på vissa sätt, till exempel så kommer de inte ha makt över kvinnor längre och detta är faktiskt en förlust. Liksom, kvinnor utför 2/3 av världens arbete, klart det kommer att bli jobbigare för snubbar om de inte längre gör det. Det är inte särskitl svårt att inse.
4. Det finns flera olika feminismer. Detta är inte heller fel i någon enkel mening, men en undrar ju varför folk alltid upprepar detta? Det är väl en jävla självklarhet att det finns flera olika inriktningar inom ett ideologiskt/teoretiskt fält, och att detta gäller feminismen precis som alla andra ideologier. Jag tänker att det finns något mesigt och urskuldande i att framhärda detta, lite som att ba ”jamen jag tar ju inte ansvar för andras feminism för att jag själv kalla mig feminist”. Dett är inget en ska avkrävas oavsett, men genom att ständigt göra den här typen av ängsliga ursäktanden av sin ideologi skapas ett klimat där det kommer att avkrävas.
5. Om du tycker/tänker såhär är du inte feminist. Ofta hör jag detta när folk vill understryka vikten av att vara inkluderande. Jag tycker såklart också att det är viktigt, men jag tycker ändå att en är feminist om en ställer upp på grundantagandet att kvinnor förtrycks strukturellt och att detta bör ändras. Sedan finns det sjukt många dåliga sätt att vara feminist på. Jag tror inte att det gynnar feminismen att utesluta folk ur den, snarare bör vi problematisera varför det ser ut såhär och jobba med det internt. Att säga att de som inte har en viss praktik inte är feminister tycker jag känns som att ta avstånd från saken istället för att hantera problemet på en mer grundläggande nivå. Jag tänker att det är viktigare att försöka förstå vilka som utesluts och varför och jobba med det istället för att bara säga att det är fel. Det finns dålig feminism, frågan är hur vi gör den bättre.
6. Det finns inget rätt/fel sätt att vara feminist på. Grundproblemet här är att en ser feminism som en identitet snarare än en praktik. Om slutmålet med feministisk kamp är att krossa patriarkatet så finns det såklart mer eller mindre bra strategier för att uppnå detta, och dessa måste vi kunna diskutera för att ta oss framåt. Att fokusera på feminism som en identitet som en kan ha rätt till eller inte är en återvändsgränd. Nog för att jag anser att en kan vara feminist oavsett, men detta är liksom den andra extremen. Att kalla sig feminist är inte samma sak som att ha en bra feministisk praktik, det vill säga en praktik som är frigörande för en själv och resten av världens kvinnor.