Ibland tycker folk att jag pratar för mycket om kön när jag pratar om relationer. De tycker kanske att det inte handlar om kön, utan att det handlar om Individer™. Vissa tycker kanske att jag som feminist borde bry mig mindre om kön och så vidare. Sedan slår de sig för bröstet för att de inte ”tycker kön är viktigt” och att de därför är så himla mycket finare och bättre feminister än jag, som är så himla könsfixerad och dömer folk efter kön och liknande.
Detta är vad jag kallar idealism; att ha en idé om hur en vill att saker och ting ska vara och sedan bara tycka att alla ska agera som i det här tänkta drömsamhället på direkten. Vi vill ha en värld där kön inte spelar roll, därför ska vi nu, i denna stund, agera som om kön inte spelar någon roll. Alla som pratar om kvinnor och män som grupper är själva orsaken till ojämställdhet och så vidare.
Det är jättefint att folk vill ha jämställdhet och så, men det räcker tyvärr inte. Jag tänker att grunden för all form av samhällsförändring är att skapa en idé om var en vill komma, men en kan liksom inte stanna där. En måste också identifiera vad i dagens situation som gör att vi inte är där. Om män och kvinnor inte är jämställda kan vi inte låtsas som att de är det, utan vi måste utgå från den här olikheten i livsvillkor för att skapa en idé om hur en kan nå jämställdhet.
Att låtsas som att män och kvinnor bara är olika slags Individer™, att det inte finns något i deras personlighet och liv som beror på deras kön, är att göra jämställdheten en stor björntjänst. Det är att gå direkt på målet och agera som om samhället vore jämställt, som om kön inte spelade roll. Kruxet är att det ju verkligen inte är så idag. Kön spelar otroligt stor roll, och samhället är ojämställt. Den som vill förändra dessa förhållanden måste prata om kön, kan inte blunda för att det spelar roll. Det kanske är jävligt bekvämt att strunta i att göra detta, att låtsas som om vi redan nu lever i den jämställda världen och kan skita i att göra något åt saken, att låtsas som om det största jämställdhetsproblemet ligger i att feminister pratar om kön. Men så kommer vi inte nå jämställdhet, utan endast spela en stor jävla teater.
Hej! Har så många gånger tänkt att jag vill maila dig! Ställa frågor om hur du ställer dig till vissa saker osv. då du är min absoluta idol! Har du någon mailadress kopplad till bloggen? Kramar!
Mejlen är arsinoe.blogg@gmail.com. Mejla på! Är seg på att svara ibland dock, men försöker hinna.
Jag har skrivit till dig förut men jag älskar din blogg som vänder sig till vanligt folk och gör feminismen mer förståelig för nybörjare. Tack!
Det är ungefär såna argument som brukar komma fram när man diskuterar t.ex. könskvotering och liknande. Och precis som att vi redan har en (ofta omedveten) könskvotering som gynnar män så har vi också färdigt en bild i huvudet av hur kvinnor och män är. Ifall vi idag bara struntar i att tänka på kön, och strukturerna bakom, så kommer inget att ändras, för vi har fortfarande kvar den här bilden av hur kvinnor och män är och ska vara.
Det är först när vi får bort den här bilden/strukturerna som vi kan få en jämställdhet på riktigt, och det är då vi kan sluta fokusera på kön och börja prata om individer.
För dig kanske, men inte för mig. Jag ser mestadels till personer och då blir allt mycket bättre än att börja lägga på en extra grej om vem som har vilket kön och hur saker skall hanteras därefter.
Skitbra skrivet, har länge letat efter dessa ord men inte riktigt hittat dem. Tack Fanny för att du sätter ord på dina, mina och många andras åsikter.