Herregud vad jag flippar på folk som skriver om sig själva i tredjeperson. Jag hajjar alltid till när folk gör det för det finns liksom inte riktigt i min begreppsvärld att folk faktiskt gör det på riktigt, för mig är det något nån konstig slöjdlärare man har på lågstadiet gör och redan då ironiserar man över det. Sen kanske folk som skriver så om sig själva skämtar, men det är fan creepy ändå. Det är liksom inte roligt alls, bara obehagligt och jobbigt.
Nej, Kommentatorerna är duktiga. Kenza dålig förlorare och Doktorn önskar att han hade en hundradel av de där lojala läsarna på sin sida.
Dessutom var det svårt att kommentera här, Doktorn var tvungen att ta av sig strumporna för att lösa den matematiska formeln (9+5) vilket krävde mer än de 12…nej, 10 fingrar han har.
Jag hittade den här kommentaren (skriven av den här mannen) under det här inlägget av bloggkommentatorerna (en av mina favoritbloggar för den som inte fattat det än) och ba: va? Jag skulle fan ha känt mig våldtagen om nåt sånt dök upp i mitt kommentarsfält.
Ibland blir det verkligen tryckt stämning på internet precis som i verkliga världen. Nån skriver en askonstig kommentar och man pallar liksom inte dissa och står och ba: ahehehehe…. men tänker samtidigt: sluta vara så jävla obehaglig. Det händer mig då och då och jag tänker mig att det måste ske sjukt ofta för de lite mer populära bloggarna. Typ folk som håller med en av helt fel anledningar eller för att de misstolkat, och då pallar man inte stå där och kalla dem idioter eftersom de inte varit taskiga, men samtidigt vill man ju inte att de ska tro att man tycker som dem. Jobbigt läge.
Lär dig stava till ”tredje person”, inte tredjeperson..
Men förlåt då viktigpetter. Förlåt för detta enda lilla fel i min annars relativt korrekta blogg. Förlåt för att du var tvungen att ödsla din tid på att leta igenom inlägget och lägga en kommentar på det.
Ja, det var ett knasigt språkpolispetande. Visst, det heter ”tredje person” särskrivet, men hur vet ”kjawndk” att du inte gjorde en förkortning av begreppet ”tredjepersonsperspektiv” som ju självklart ska sammanskrivas? 😉
OM jag ens skulle få för mig att sätta på mig språkpolismössan så är det dubbelbeteckningen av ”j” i ”hajjade” som jag skulle reagera på. Haja, hajade, hajat liksom.
Jag gillar ditt skriftspråk–det andas och pulserar, man kan klart se att du redan funnit din egen stilnivå och att du håller dig till den. 😀
”hajjade” är jag fullt medveten om att jag stavar fel, men jag tycker mer om den stavningen. Jag ser det inte som så himla viktigt att det är helt korrekt, bättre då att det finns ett flyt och att texten känns spontan. Du gillar det ju uppenbarligen.