”Machokulturen inom Afa och Rf”.

Ganska ofta får jag frågan om vad jag tycker om ”machokulturen inom Afa och Rf” (är ju såklart skillnad på dessa organisationer, men eftersom de klumpas ihop av folk som snackar om detta så gör jag också det i den här texten). Jag tror att vissa uppfattar det som en motsägelse att jag är både feminist och då och då uttalar mig positivt om våldsanvändning i politiska sammanhang.

Det ska sägas att jag har mycket lite insyn i dessa organisationers verksamhet. Jag har ingen koll på hur de jobbar, jag har bara den typen av övergripande intryck som en får om en ibland går på demonstrationer och liknande som anordnas av någon av dem och de rykten som en hör. Bland dessa finns såklart sådana som är uppseendeväckande, precis som det finns exempel på sexism inom alla organisationer eller i samhället i största allmänhet.

Ofta så antas det att det finns ett problem med machokultur inom ”Afa och Rf”. Det ligger såklart sanning i det, eftersom machokultur är ett problem som finns i precis hela samhället, men jag har absolut inte intrycket att machokulturen på något vis skulle vara ett större problem inom ”Afa och Rf” än på något annat ställe. Snarare har jag uppfattningen att det i dessa sammanhang oftare bedrivs antisexistiskt arbete än i många andra, att det finns en ganska stor medvetenhet om kopplingarna mellan våld och maskulinitet och att det också anses vara en problematik som det är viktigt att förhålla sig till.

Ett rätt bra exempel på detta tycker jag är när Uv menade att de fått besök av personer från Afa som hade betett sig sexistiskt i samband med en antifascistisk demonstration. Jag hyser inga tvivel om att dessa personer betedde sig hotfullt och sexistiskt och att det på det stora hela var en otrevlig upplevelse, men jag undrar om Uv hade satt sexismen i fokus på samma sätt om det hade varit någon annan organisation det rörde sig om.

De skillnader i makt som fanns mellan Uv:s företrädare och personerna från Afa generaliserades jävligt snabbt till att handla om skillnader mellan organisationerna som sådana, en tolkning som fick sjukt mycket spinn. Det är helt enkelt jävligt tacksamt att måla ut den så kallade ”våldsvänstern” som sexister, något som helt tog fokus från grundfrågan som var att Uv hade valt att anordna en egen demonstation på samma tema samma helg för att de inte kunde tänka sig att arrangera något tillsammans med ”våldsvänstern”, ett problem som jag personligen tycker är betydligt mycket större. Uv framställdes som några snälla kramgoa typer som blev typ ”attackerade” av läskiga manliga Afa, ungefär som om Uv inte hade några problem med sexism.

Min uppfattning är att detta handlar om idén att våld är det yttersta maskulinitetsutövandet. Detta är en idé jag förvisso ställer upp på, men det innebär inte nödvändigtvis att allt våld är maskulinitetsutövande. Bara för att en är beredd att ta till våld när till exempel nazister attackerar en demonstration så innebär inte det att en är en våldsam person, och även en person som formellt ”tar avstånd från våld” kan utöva makt genom våld eller hot om våld. Det är skillnad på att medvetet använda våld eller bygga upp våldspotential för att skydda sig mot hot och på att använda våld som ett maktmedel mot kvinnor. Visserligen kan det finnas en risk att en får en mer ”avslappnad” inställning till våld generellt, men om det finns en aktiv diskussion om detta så behöver det inte vara ett problem.

Jag blir framförallt matt på män som framställer sig som feminister för att de ”tar avstånd från våld”, ungefär som om det gjorde dem till bra och ickeförtryckande män. Det är en sjukt grund analys av vad patriarkalt våld handlar om. Som att det inte spelade någon roll var, när, varför och hur våldet används, som om det var själva den fysiska handlingen som sådan som räknades och ingenting av det omkringliggande.

Med detta inte sagt att detta är oproblematiskt, men att det skulle vara värre än på till exempel timbros rosémingel eller Uv:s möten tror jag inte. Snarare tar det sig andra uttryck, och det är väl knappast någon överraskning att de mer borgerliga uttrycken för maskulinitet har högre status och anses mindre problematiska. Jag tycker att en kan ta sig en funderare på hur det nu kommer sig att vartenda exempel på eller rykte om sexism inom ”Afa och Rf” får så sjukt mycket mer spinn än motsvarande inom andra organisationer, varför det anses vara representativt för hela organisationen. Kanske kan ha att göra med något annat än att de är det mest sexistiska som finns?

Så ja, angående ”machokulturen inom Afa och Rf” så tänker jag väl typ att folk borde ta tag i machokulturen i sina egna organisationer istället för att utmåla andra organisationer som de i regel saknar insyn i som De Riktiga Sexisterna. Ingen kvinna kommer må bättre av att du går omkring och tar avstånd från ”machokultur” som pågår någon annanstans.

12 reaktioner till “”Machokulturen inom Afa och Rf”.”

  1. Dom flesta organisationer vars företrädare kallar företrädare för andra organisationers representanter för ”fittor” och hotar att de ska ”pissa på dom” brukar ta någon form av ansvar. Afa blånekade rakt igenom.

    Känns beteendet igen? Skillnaden är väl att i det här fallet fanns det vittnen, ord står inte mot ord.

    Jag hoppas åtminstone att nekandet lett till någon form av intern debatt, för utåt har det inte märkts alls vad svensk vänster tycker om att Afa följt mallen för alla sexualbrottslingar.

      1. Inte?

        ”Vi i AFA Stockholm vill med detta uttalande bemöta och fördöma de falska uppgifter som Ung Vänster Stockholm har gått ut med. Det stämmer att tre av oss under dagen har besökt Ung Vänster för att samtala om arrangemanget och framföra våra ståndpunkter, vi har dock INTE hotat någon, eller sagt att vi ska ”pissa” på någon vilket Ung Vänster påstår i sitt uttalande…Ung Vänster Stockholm…är att betrakta som både ohederliga och opålitliga.”

        1. Tkr inte det är att blåneka. De medger att de varit där, de medger också att stämningen kan ha uppfattats som hotfull. ”hotet” som jag förstod de bestod i att de så att uv inte skulle få va med och tala på en demo de var med och ordnade i en annan stad, dvs inte ngt hot mot ngn person som uv fick det att framstå som.

          1. Du menar alltså att offret för de sexualiserade, starkt nedlåtande uttrycken ljuger? Flera närvarande kvinnor har pratat ihop sig för att svärta ett par stackars killar som bara ville snacka lite, om än på ett sätt som kan upplevas som hotfullt?

            De mest uppmärksammade sexualbrottslingarna blånekar inte heller, dom hävdar att offret antingen ljuger eller att de missuppfattat situationen. Där har du inget problem att tydlig ställning för den utsatta.

            Ja, då vet man. Känns ju som att du balanserar på en ganska slak lina här men vad vet jag. Personligen har jag svårt att tro på den vänsterpartistiska konspirationen men folk har ju ljugit förr. Har dock aldrig hört en radikalfeminist ta lögnarens parti.

            1. Nej, det menar jag inte. Tror absolut det förekommit sexistiska tillmälen, men menar att uv fick ”hoten” att framstå som ngt helt annat än vad det var. Har dock inte riktigt lust att spekulera i händelsen, min poäng är att tendensen att utmåla afa som värre sexister än någon annan är problematisk.

  2. Det jag tycker är det stora problemet är att alla går med på att tjejer som berättar om hot inte ska skuldbeläggas, att man alltid ska tro på tjejers historia för att samhället inte kommer att göra det. Men när det kommer till att ”the good guys”, feministerna, antifascisterna dom ideologiskt ”korrekta”, är de som utsätter tjejer så behövs det en stor diskussion. Om det hade vart MUF som gjort detta skulle ingen ifrågasatt historien, ingen skulle heller ha ifrågasatt varför man skickar ett pressmeddelande om saken. Jag blir orolig när systerskapet splittras pga att det var ”den schyssta killen” som är förövaren.

    P.s. har läst AFA:s uttalande om saken, och man blånekar visst till att man utsatt dessa kvinnor för hot.

  3. så jävla bra att du tar upp det här! Känner mig fortfarande extremt provocerad över UVs agerande under den demon och kändes som att hela autonoma vänstern fick ta emot flera jävligt tunga smällar. Alla autonoma blev i princip helt utestängda. En kan ju trösta sig med att demon vid La Mano veckan tidigare var fan så mycket bättre

  4. Tänkte bara säga att jag inte tror en jävla sekund på UV´s version. UV har noll trovärdighet i det här läget. Jag betraktar de tongivande elementen i både UV och V i Stockholm som bestående till största delen av profitörer och politruker. I övrigt, intressant text!

  5. Problemet är ändå angående macho attityden att den är på uppgång inom dessa grupperingar, inte att den kanske är så jätte utbred men att den finns och verkar ha fått rot. ”Manarkister” är ett växande problem och jag har full förståelse för om människor som inte direkt är involverade inom den autonoma vänstern kan dra många över en kam då AFA och RF på senare tid har fått ganska stor medial uppmärksamhet (både i positiva och negativa ordalag) och för många säkert ses som ”måttstocken” för autonom vänstern.

    Personligen ser jag inte varför UV skulle ljuga om detta men det är som vanligt när kvinnor kommer med anklagelser mot män, det är mer regel än undantag att man ser kvinnor som några som ljuger och förvränger och vrider sanningen när det i själva verket är mer sant att vi män i på tok för stor utsträckning inom de flesta led faktiskt har rejäla idioter bland oss.

  6. Håller helt med Stina! Sexism är sexism är sexism. Sluta försvara sexism och utmåla kvinnliga offer till förövare!!!!!!! Att sedan uv gjorde ett stort djävla misstag i att arra demon – som anspelade på en händelse kopplad till afa – för att ge sig själv pluspoäng utan att involvera afa och rf, är fett fel och skall fördömas totalt. Men visst fan är sexismen och machokulturen inom AFA & RF ett stort fucking problem.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *