Ganska ofta får jag frågan om vad jag tycker om ”machokulturen inom Afa och Rf” (är ju såklart skillnad på dessa organisationer, men eftersom de klumpas ihop av folk som snackar om detta så gör jag också det i den här texten). Jag tror att vissa uppfattar det som en motsägelse att jag är både feminist och då och då uttalar mig positivt om våldsanvändning i politiska sammanhang.
Det ska sägas att jag har mycket lite insyn i dessa organisationers verksamhet. Jag har ingen koll på hur de jobbar, jag har bara den typen av övergripande intryck som en får om en ibland går på demonstrationer och liknande som anordnas av någon av dem och de rykten som en hör. Bland dessa finns såklart sådana som är uppseendeväckande, precis som det finns exempel på sexism inom alla organisationer eller i samhället i största allmänhet.
Ofta så antas det att det finns ett problem med machokultur inom ”Afa och Rf”. Det ligger såklart sanning i det, eftersom machokultur är ett problem som finns i precis hela samhället, men jag har absolut inte intrycket att machokulturen på något vis skulle vara ett större problem inom ”Afa och Rf” än på något annat ställe. Snarare har jag uppfattningen att det i dessa sammanhang oftare bedrivs antisexistiskt arbete än i många andra, att det finns en ganska stor medvetenhet om kopplingarna mellan våld och maskulinitet och att det också anses vara en problematik som det är viktigt att förhålla sig till.
Ett rätt bra exempel på detta tycker jag är när Uv menade att de fått besök av personer från Afa som hade betett sig sexistiskt i samband med en antifascistisk demonstration. Jag hyser inga tvivel om att dessa personer betedde sig hotfullt och sexistiskt och att det på det stora hela var en otrevlig upplevelse, men jag undrar om Uv hade satt sexismen i fokus på samma sätt om det hade varit någon annan organisation det rörde sig om.
De skillnader i makt som fanns mellan Uv:s företrädare och personerna från Afa generaliserades jävligt snabbt till att handla om skillnader mellan organisationerna som sådana, en tolkning som fick sjukt mycket spinn. Det är helt enkelt jävligt tacksamt att måla ut den så kallade ”våldsvänstern” som sexister, något som helt tog fokus från grundfrågan som var att Uv hade valt att anordna en egen demonstation på samma tema samma helg för att de inte kunde tänka sig att arrangera något tillsammans med ”våldsvänstern”, ett problem som jag personligen tycker är betydligt mycket större. Uv framställdes som några snälla kramgoa typer som blev typ ”attackerade” av läskiga manliga Afa, ungefär som om Uv inte hade några problem med sexism.
Min uppfattning är att detta handlar om idén att våld är det yttersta maskulinitetsutövandet. Detta är en idé jag förvisso ställer upp på, men det innebär inte nödvändigtvis att allt våld är maskulinitetsutövande. Bara för att en är beredd att ta till våld när till exempel nazister attackerar en demonstration så innebär inte det att en är en våldsam person, och även en person som formellt ”tar avstånd från våld” kan utöva makt genom våld eller hot om våld. Det är skillnad på att medvetet använda våld eller bygga upp våldspotential för att skydda sig mot hot och på att använda våld som ett maktmedel mot kvinnor. Visserligen kan det finnas en risk att en får en mer ”avslappnad” inställning till våld generellt, men om det finns en aktiv diskussion om detta så behöver det inte vara ett problem.
Jag blir framförallt matt på män som framställer sig som feminister för att de ”tar avstånd från våld”, ungefär som om det gjorde dem till bra och ickeförtryckande män. Det är en sjukt grund analys av vad patriarkalt våld handlar om. Som att det inte spelade någon roll var, när, varför och hur våldet används, som om det var själva den fysiska handlingen som sådan som räknades och ingenting av det omkringliggande.
Med detta inte sagt att detta är oproblematiskt, men att det skulle vara värre än på till exempel timbros rosémingel eller Uv:s möten tror jag inte. Snarare tar det sig andra uttryck, och det är väl knappast någon överraskning att de mer borgerliga uttrycken för maskulinitet har högre status och anses mindre problematiska. Jag tycker att en kan ta sig en funderare på hur det nu kommer sig att vartenda exempel på eller rykte om sexism inom ”Afa och Rf” får så sjukt mycket mer spinn än motsvarande inom andra organisationer, varför det anses vara representativt för hela organisationen. Kanske kan ha att göra med något annat än att de är det mest sexistiska som finns?
Så ja, angående ”machokulturen inom Afa och Rf” så tänker jag väl typ att folk borde ta tag i machokulturen i sina egna organisationer istället för att utmåla andra organisationer som de i regel saknar insyn i som De Riktiga Sexisterna. Ingen kvinna kommer må bättre av att du går omkring och tar avstånd från ”machokultur” som pågår någon annanstans.