Man kan faktiskt komma till ro med sig själv utan att tycka att man är helt perfekt på alla punkter.

Jag älskar när Kissie tänker till. Detta är alltså inte menat att vara hånfullt, jag tycker seriöst att det är trevligt när Kissie kommer med sina funderingar. Här skriver hon om dejtingsidor för fula.

Men ang sidan igen, fyfan vad töntigt!! Stackarns männsikor som signar upp sig på sidan då? Fatta hur sjukt dåligt dom måste må över sig själva? Dom är inte redo att dejta alls tycker jag, man måste älska sig själv innan någon annan ska kunna göra det. FAKTA!

Jag tycker faktiskt att det är en sjukt bra grej att det finns sidor för människor som vet att de är fula. För face it: man kan vara ful, rent objektivt. Sedan så brukar man hitta något vackert i människor man älskar oavsett, men man kan verkligen ha ett utseende som är oattraktivt för det stora flertalet vid första anblick.

Att man då kan komma till ro med det och ba: ”ok, jag är ful. Nu gör jag det bästa av mitt liv ändå” tycker jag är en himla bra grej. Ens välmående behöver faktiskt inte bygga på hur man uppfattar sitt eget utseende, det finns så mycket annat i livet. På samma sätt som man kan acceptera sina intellektuella tillkortakommanden (vilket jag personligen har svårt att begripa att folk gör, men ok) så kan man också acceptera ett ofördelaktigt utseende.

Kissie försöker få det till att ingen är ful men det fattar väl alla att hon inte tycker. Hon verkar tro att nyckeln till att älska sig själv ligger i alla älska sitt utseende och det är väl lite det som är så sorgligt. Man kan faktiskt komma till ro med sig själv utan att tycka att man är helt perfekt på alla punkter.

Idag är det så jävla tabu att påpeka saker man ogillar med sitt utseende. Så fort man gör det så får man en störtflod av ”nejmen du som är så soet” trots att man verkligen inte har några som helst problem med att vara lite småful eller fet. Folk antar att det spelar så himla himla stor roll hur man ser på sig själv utseendemässigt men för alla så gör det faktiskt inte det. Detta ständiga tjat om att alla är snyggast i världen kan nog vara jävligt kontraproduktivt tror jag, för det befäster bara iden om att utseendet är allt man har.

6 reaktioner till “Man kan faktiskt komma till ro med sig själv utan att tycka att man är helt perfekt på alla punkter.”

  1. Detta är anledningen att jag tittar in här. Innan jag läste texten så skulle jag varit böjd att hålla med Kissies andemening (något jag aldrig trodde jag skulle skriva). Eller i alla fall att det är synd att fula tycker att de måste umgås med andra fula. Men du tänker så fullständigt annorlunda mot vad jag själv gör och jag tycker verkligen om att bli konfronterad med mina egna tankemönster på det här viset. Det behövs!

  2. Skitbra! Utseende är allt annat än relativt, och om det finns datingsajter för snygga (beautyfulpeople eller vad den heter) så borde det rimligtvis finnas för fula också. Kanske just för att de som inte fått ett lyckat utseende av naturen lärt sig att utseende verkligen inte är allt och att det kan finnas de mest fantastiska människor där bakom, och dessutom inte pallar att utsätta sig för snygga människors bedömning och avslag hela tiden.

  3. Men, ganska svårt sak det där om människor är fina eller fula. Handlar väldigt mycket om vad man gör med sitt utseende. Undrar hur Kissie skulle se ut om hon gick upp till samma BMI som människorna på bilden och jobbade/spenderade lika lite för sitt utseende som de antagligen gör. Jag har lite svårt att avgöra om jag tycker att Kissie själv är vacker eller ful. Däremot är det ganska klart att hon är mer fixerad vid utseende än människorna på bilden och dateingsiten. Eller?

  4. Lägg inte för mycket vikt vid vad Kissie gurglar om. Hon är ju trots allt mentalt handikappad.

  5. Jag undrar hur lång tid det kan ta att distansera sej från snygg/ful-resonemanget överhuvudtaget. Dom andra tittar på mej längre tid sammanlagt än jag tittar mej i spegeln. Dom får tycka precis vad dom vill.

  6. Folk kan älska sig själva trots att de inte älskar sitt utseende, ja. Himla trött på att yta så ofta förväxlas med insida. De kan ha allt att göra med varandra, men de kan också ha lite eller ingenting att göra med varandra. Sen är det så himla tabu att säga att det finns fula människor. Okej, egentligen är det där med ”fula människor” och ”snygga människor” ganska konstiga begrepp: att säga att någon ÄR ful eller snygg är ju som att göra det till en egenskap, trots att det bara är något ytligt. Däremot finns det ju människor som anses, om vi ska använda mer ”korrekta begrepp”, fula av en majoritet. Så varför skulle det vara så hiskeligt att erkänna att det finns människor som ser fula ut eller att man betraktar sig själv som ful?

    Och ja, det är verkligen typ det värsta man kan säga om sig själv: att man har finnar, inte gillar sin näsa eller är mullig/tjock/fet. Alla gånger jag sagt detta om mitt utseende, så har folk bah: ”NEJ, MEN DU SOM E SÅ SÖÖÖÖT OCH FIIIIHHHN!” Bah, JA, har jag sagt något annat? Klart man kan vara snygg med finnar eller fett på magen! Jag tycker att jag är snygg, men jag kan alltid bli snyggare, och eftersom jag inte anser överflödigt fett särskilt snyggt på mig arbetar jag på att få bort det. Det utesluter inte att jag tycker att jag är het på det stora hela. Jag har varit både tjock och mullig, men när jag sade det till folk fick jag just de där orden yttrade framför mig. Folk verkar tycka att mulligt eller tjockt är lika med fult oavsett, de verkar inte kunna inse att det finns de som finner det sexigt och att även om den som säger sig vara mullig INTE finner det sexigt kan hen känna sig väldigt sexig i helhet. Folk har ett sådant svartvitt-tänk så det är tamefan skrämmande. Sa på en fest en gång att jag tycker att jag har snygg rumpa, men vill träna den så att den blir lite mer putig. ”Då tycker du inte att du har snygg rumpa” sade en tjej. Herre gud, allting är inte svart eller vitt. Jag tycker att jag har snygg rumpa, men jag kan få en VRÅLSNYGG rumpa. Snygg har olika grader precis som fin, ful o.s.v.

    Dessutom håller jag inte med Kissie om att man måste älska sig själv innan någon annan kan göra det. Hatar faktiskt när folk säger så, lite som att lägga skuld på den som mår dåligt och spä på dennes problem ännu mer. Det går faktiskt alldeles utmärkt att bli älskad av någon trots att man inte älskar sig själv, så det stämmer verkligen inte för alla. Därför kan jag inte se någon annan orsak till att man säger de där orden än att man vill trycka ner personen ytterligare. Eller bara att man är för dum. ><

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *