Kissie, en sann förebild.

kissiehenAlltså Nilsson har ju alltid varit snäppet ballare än sina präktiga bloggkollegor och nu har hen, kanske som en motreaktion mot Löwengrips könsrollsreaktionära sväng på sista tiden, tagit in det fantastiska ordet ”hen” i sin vokabulär. Finner inte ord för hur grymt jag tycker att det är att Nilssons alla läsare nu kan inspireras av detta. En sann förebild! Tycker verkligen att Nilsson är jävligt ball på det sättet att hen inte bara flyter med strömmen åsiktmässigt utan kan göra helt oväntade saker ibland, som när hen skrev om att det är viktigt att ta hänsyn till att folk inom olika yrken dör olika tidigt när en avgöra pensionsålder. Det var liksom inget en förväntade sig från hennes håll.

Tipstack till Elina Josefina.

Horan och madonnan i bloggvärlden.

Bloggkommentatorerna har skrivit om Fokis och Kissies retuschering. Hur Kissie får jättemycket skit för sin medan Foki inte får utstå något för sina uppenbart retuscherade bilder. Under kom intressanta kommentarer, bland annat denna.

Jag tycker att det är en stor skillnad om man retuscherar för att vare sexuellt tilltalande eller inte, framförallt om man har en ung fan-skara.

Jag tror att denna person uttalar något som många, medvetet eller undermedvetet, tycker.

Detta att retuschering skulle vara mer okej om den inte är för att vara sexuellt tilltalande är intressant, tycker jag. För det första så finns det inget som säger att Foki inte försöker vara attraktiv på sina bilder, men kan väl tvärtom nästan anta att så är fallet tänker jag. Även om det inte är en uppenbara nästan påtvingande sexighet som Kissie ger uttryck för.

Om man har en ung målgrupp så är det alltså sämre att försöka vara uppenbart sexig. Varför då, egentligen? För att inte locka in ungdomar i synd? Eller för att de kan ”må dåligt” om de känner att de måste vara sexuellt tilltalande? Är inte Fokis bilder i så fall också något som skulle få dem att må dåligt, eftersom hennes utseende på dem är helt jävla orealistiskt? Hela Fokis tillvaro är för övrigt mycket mer svårnåbar än Kissies.

Jag tänker att detta bara handlar om horan och madonnan satt i en modern kontext. På ena sidan har vi snälla Foki, söta Fokis men absolut inte sexiga Foki. På andra sidan har vi elaka elaka Kissie som med sina bröst lockar ner både män och tanklösa ungdomar i sexighetsfördärvet. Jag blir så matt, för utseendehetsen bland unga antas alltid ha att göra med utvikningsideal och uppenbar sexighet, när det nog i själva verket är madonnatyper som Foki som lockar. Men eftersom hennes utseende är mer smakfullt och framförallt ofarligt så ses det inte som ett problem att en massa tjejer försöker efterlikna henne.

Jag blir illa berörd av denna stigmatisering av vissa kvinnor som inte anses passa in i ”finrummet” medan man glatt accepterar såväl utseendefixering som retuschering när det faller inom vissa ramar för vad som anses passa för en ”fin flicka”.

Sluta hacka på Bimboidealet.

Ofta när man diskuterar operationer och ideal så står Kissie och diverse ”bimbos” i den absoluta centrumet. Det hackas ner på de så kallade extrema och onaturliga idealen, alltså de väldigt stora brösten, det väldigt bloda håret, den väldigt smala midjan och så vidare. Vid sidan av det extremt smala idealet har bimboidealet fått stå som modell för ”sjuka ideal” även fast det förekommer i en betydligt mycket mindre omfattning än det supersmala. Jag har svårt att dra mig till minnes senaste jag träffade på någon som tyckte att bimboidealet på allvar var något eftersträvansvärt, och det brukar inte heller framställas som så i andra sammanhang än möjligtvis Slitz.

Att det hackas på det supersmala idealet är i allra högsta grad berättigat. Det är för det första det förhärskande inom nästan alla subkulturer. Även om det finns dem som tycker att man ska ha något mer muskler, mer ”kurvor” och så vidare så utgår de flesta idealbilder som produceras utifrån att smalhet är något eftersträvansvärt. Eftersom det smala idealet står i sådant absolut fokus är det värt all kritik det får, bimboidealet däremot känns som en konstig sak att kritisera.

Kvinnor som anstränger sig på ett alltför uppenbart sätt för att tillfredsställa den manliga blicken anses ”dåliga” och så vidare. Man ska vara snygg, man ska behaga, men man får inte överdriva, inte bli för uppenbar i sitt syfte att vara sexig.

Skönhetsideal handlar om mer än sexighet. Det handlar om att vara lagom; lagom snygg, lagom sexig med fortfarande på ett sätt som uppfattas som ”värdigt” och inte är besvärande. Det handlar helt enkelt om att behaga, hålla sig i schack med mat och träning, smink och kläder utan att någonsin passera gränsen för att bli ”för mycket”. Man förväntas lägga stor ansträngningar på att vara lagom, inte på att skapa en look som är unik och passar för en själv. Ändå försöker man i det överdrivna fokuset på bimboidealet i idealkritiken att få det att handla enbart om sexighet, när det nog i själva verket bara är en liten del.

Kissie levererar.

Kissie har ju blivit grym! Hon levererar som fan i detta inlägg om ”skönhetsbubblan”. Dels så dissar hon debatt, dels så kommer hon med den mycket korrekta analysen att det slängs en jävla massa skit på kvinnor som opererar sig men inte på företagen (som oftast ägs man män) som gör reklam för och profiterar på skönhetsingreppen.

Är det inte männen som äger skönhetsklinikerna som lyckas pressa priserna så lågt så det blir superlockande för kvinnor – och dom tjänar multum på det – som är isåfall ”boven”..?

Fattar inte riktigt vad hon menar i början av stycket nedan, men henne slutkläm är ju skitvettig!

Tycker kvinnorna som ställer upp i program som debatt, eller program över huvudtaget där man ska vara ”emot” någonting är så kvinnohatande så det är sjukt. Sitter och klankar ner på tjejer som använder sig av redskapen som ligger framför dom, hur billigt som helst med en fin reklamplanch brevid med en vacker kvinna.

Det är verkligen mycket märkligt att kvinnor skuldbeläggs för att de användes sig av de redskap för att förbättra sitt utseende som inte bara ligger uppradade framför dem utan även liksom trycks på dem i deras ansikten. Det går ju fan inte att värja sig emot skönhetspropagandan! Och att då kalla in någon ”bimbo” som ska sitta och försvara sina ingrepp istället för att ställa industrin till svars är bara konstigt och ovärdigt.

Jag säger bara: heja Kissie! Du är på god väg att bli den bästa förebilden för unga tjejer som bloggvärlden levererat.

Kissies idealtankar.

Jag fullkomligt älskar det faktum att Kissie skrivit detta inlägg om vad som anses vackert i olika kulturer. Hon befinner sig för tillfället i Thailand och fascineras över att vithet ses som något vackert av många där medan hon bara vill bli brun.

Här i Thailand gör tjejerna ALLT för att bli vita! Här är det ju vackert att vara så vit som möjligt, medans vi från Sverige som kommer hit vill oftast sola för att bli bruna istället

Jag tänker mig att det finns någon slags chans att hon eller i alla fall någon som läser inlägget börjar reflektera lite över detta med ideal. För det är intressant vad som anses vackert i olika kulturer. Det handlar ju inte bara om vad som är ouppnåligt (som det ju ofta förklaras) utan även om vad som förknippat med rådande samhällsideal.

Till exempel smalidealet ser inte jag bara som ett uttryck för att vi lever i ett överflöd av mat utan även som ett uttryck för ett samhällsideal som handlar om att sätta något slags högre estetiskt mål över sitt fysiska välbefinnande. Man känner sig helt enkelt duktig när man lyckas motstå kroppens begär, som i vår kultur anses fula att falla för.

När det kommer till saker som hudfärg så tror jag dels att det handlar om vad som är exotiskt och ovanligt, men jag tror även att det handlar om vilka levnadsvillkor vi ser som eftersträvansvärda. I Sverige är det status att kunna åka på solsemester och därför är solbränna attraktiv, det betyder emellertid inte att det anses positivt att ha en mörk hudton ”medfött” (eller vad man nu ska kalla det, menar i alla fall året om, utan sol). Det som är idealet är alltjämt att vara vit, men att vara en vit person som har kunnat åka på solsemester. Vad som ses som eftersträvansvärt i Thailand vet jag inte, men jag kan tänka mig att vithet har hög status även där eftersom det förknippas med hög levnadsstandard. Det kan ju har att göra med den klassiska förklaringsmodellen, att den som är vit har råd att vara inomhus och slipper jobba ute.

Men en av de viktigaste insikterna man kan vinna är ju att det där med ideal är något högst förgängligt. Inget som är kodat i våra gener utan något som är högst beroende av tid och plats. Jag tänker mig att personer som kämpar mycket för att uppnå någon slags idealutseende har en ide om att den definitionen av skönhet kommer att råda för alltid.

Nu drar jag väl säkert lite för höga växlar men jag blir så himla glad när jag ser någon slags vilja till eftertanke från det hållet.

Finns det inte viktigare saker här i livet.

Kissie har också hakat på tåget och gått till attack mot Blondinbellas vikt, eller snarare att hon tydligen ”uppmuntrar” till övervikt (tror att hon åsyftar något inlägg där Blondinbella ska ha sagt att hon äter choklad dagligen och att det är bra).

Bara för det gäller att gå upp i vikt betyder det inte att det är bra. Att vara överviktig är också farligt för kroppen.

Nu är väl Kissie knappast en person vars viktråd folk generellt tar på allvar men det är väldigt vanligt att folk måste påpeka att det faktiskt är farligt att vara överviktig också. För det första så är en liten övervikt i sig inte problematisk om man i övrigt är sund. Jag har hört, men jag vet inte säkert, att undervikt är betydligt farligare  sig.

Det är såklart inte bra att lida av fetma men det är det liksom ingen som har påstått heller. Fetma är en dålig grej och det vet folk, det behöver inte påpekas så fort man ska diskutera ideal. Fetma ställs emot smalhet i en dikotomi.

Det finns nämligen ett mellanläge mellan att vara fet och underviktig, mellan att ständigt banta och att äta 200 gram choklad om dagen. Man kan känna in sin kropps signaler, äta vad man är sugen på men undvika alltför mycket socker, träna och helt enkelt inte bry sig så jävla mycket om vad man stoppar i käften. Man behöver inte göra någon stor grej av att man äter mycket choklad lika lite som man behöver göra en stor grej av att man äter en jävla sallad.

Fan alltså, jag är så trött på att höra och läsa om vad folk äter. Finns det inte viktigare saker här i livet?

Vad menar hon?

Läste detta på Kissies blogg i ett inlägg om hur hon hade varit som superhjälpte:

Uppdrag: Krossa myten om feminism!!

(come on feminister, bara för någon är smal betyder det inte att man ger efter mäns lustar.. Please..)

Kan någon bara förklara vad människan menar? Vem har hävdat att det är ofeministisk att vara smal? Vad är ”myten om feminism”? Jag fattar absolut ingenting.

Att vara hora som revolt.

Anna-Maria skriver om Kissie. Jag älskar när folk skriver om Kissie.

Det är en vanlig myt bland folk att tjejer inte vill se ut som Kissie. Detta är emellertid falskt, om man kollar på stan så ser man ju folk som ser ut som Kissie precis överallt. Anna-Maria menar att detta handlar om att man inte passar in i den där typiska Blondinbellamallen, att vara ”någon”. Någon med bra betyg, entreprenörsdrömmar och ”driv”. Man säger ”fuck you” till världen genom att göra sig till ett våp. Hon menar också att detta är klassrelaterat vilket jag är helt övertygad om stämmer, men jag pallar inte gå in djupare i det nu.

Detta anspelar också på hora/madonna-myten. Hora/madonna-myten är en feministisk teori som bygger på att samhället vill dela in alla kvinnor i horor eller madonnor, där horan är den smutsiga kvinnan och madonnan är mamman. Madonnan vill man gifta sig med och horan vill man ta ut sina lustar på. Blondinbella och Kenza är madonnor, Kissie är hora. Kissie gör sig till hora för att hon inte kan vara madonna, då blir det en revolt att vara horan. En revolt mot madonnaidealet, men fortfarande inom samma struktur. Och ett sätt att slippa försöka leva upp till madonnaidealet, för det är ju redan kört.

Madonnorna behöver horan för att upplevas som så fina och goda. Varför skulle man annars hacka så mycket på Kissie och lyfta fram hur dålig hon är? De vill väl lyfta upp sig själva, för om inte horan finns finns inte heller madonnan. Hela konceptet bygger på att de står i motsats till varandra. Idén med att vara madonna är att man får vara ”god” och accepterad. Horan behöver inte bry sig om att vara artig och vän, för hon är redan en ”fallen kvinna”. Därför är det inte så konstigt att många väljer att ta rollen som hora, om man inte pallar leva upp till madonnaidealet.

Vad jag tycker är jävligt intressant relaterat till detta är en trend som finns i Japan; ganguro. Hela konceptet är att man sminkar sig ”svart” och klär sig i sjukt skrikiga kläder.

Detta är en slags extremversion av fjortisar. Det är så överdrivet att det bara blir absurt. I konceptet ingår även att vara skrikig och högljudd, precis som fjortisar är. Det finns många teorier om varför detta har uppstått men en är att det är en slags motreaktion på striktheten i det japanska samhället. Ungdomen tvingas in i att prestera, vara duktiga, vara timida och inte vara till besvär. Sedan ska de utbilda sig och skaffa jobb och knega på utan att klaga. När samhället ser ut så blir det en revolt att vara en skrikig jobbig tonåring.

Detta är en revolt för att man självmant tar över den minst önskvärda kvinnorollen och gör den extremare. Men samtidigt är det sorgligt att det hela fortfarande görs inom madonna/hora-mallen. Att göra revolt är att vara ouppfostrad, att göra saker som en ”fin flicka” inte ska göra.

Personer som antar rollen som hora anklagas ofta för att vara ”ofeministiska”. Tänk på alla utvikningstjejer, alla skandalbloggar. De anspelar ofta på ett uppenbart sätt på sex. Men att vara hora är också att vägra anpassa sig efter vad folk vill ha. Madonnorna hatar horan för att visa avståndet mellan henne och de själva, killarna utnyttjar horan; henne kan man knulla, men när allt kommer omkring vill man ha en madonna att föda ens barn. De flesta i samhället ser ner på eller tycker synd om horan.

Genom att välja att vara hora och leva ut hor-myten utan att försöka nå madonnastatus så säger man på sätt och vis fuck you till allt det här, även om man gör det inom ramarna för rådande system. Men man lyckas ändå vända upp och ner på den här dikotomin.