Sexköpslagen kallas ibland för ”morallag” av människor som vill underminera prostitutionsmotståndares legitimitet. Det är ett underligt begrepp eftersom alla lagar grundar sig på moral. Att till exempel tycka att stöld och mord är fel är också en fråga om moral. Det är också en fråga om moral att tycka att det är ett större brott att berätta om ett sexuellt övergrepp man blivit utsatt för än att utsätta någon för ett sexuellt övergrepp. Men av någon anledning används begrepp som morallag och moralism framförallt när det kommer till lagstiftning som inskränker mäns sexuella frihet.
Det finns absolut problem med sexköpslagen. Till exempel att kvinnan som blir utsatt sällan betraktas som målsägande. Istället betraktas sexköp som ett brott mot staten, en ordningsförseelse. Kvinnor som blivit utsatta för betalda övergrepp har mycket begränsade rättigheter till skadestånd. Detta signalerar att man inte betraktar kvinnor i prostitution som brottsoffer. Tyvärr brukar det inte vara detta som åsyftas när sexköpslagen kallas för en morallag, utan snarare det faktum att det över huvud taget existerar en begränsning för män att betala för att begå övergrepp på kvinnor.
Detta speglar föreställningen att frågor som berör sex inte kan ha något värde utöver vad någon råkar tycka om det. Det som sägs är att sexuellt våld inte har någon egentlig, objektiv, betydelse. Inte som mord eller rån eller misshandel, som ju är riktiga och viktiga grejer, ”objektiva” inskränkningar av människors frihet. Det sexuella våldet, som utgör en stor del av mäns våld mot kvinnor, relativiseras och görs till en fråga om tycke och smak. Rättigheterna för de kvinnor som befinner sin i den utsatthet som kallas prostitution ses som en fråga om ”moral” snarare än en rättighetsfråga.
Hur kommer det sig att kvinnors rättigheter så ofta betraktas som relativa? Eftersom kvinnor inte betraktas som fullvärdiga människor med rättigheter. Detta syns extra tydligt när det kommer till det sexuella, då sexuellt våld är något som framförallt drabbar kvinnor som grupp. Det ligger därför nära till hands att anklaga de som tycker även kvinnors rätt till sin egen sexualitet ska betraktas som en rättighet för moralism.