Angående näthat: det finns en mycket mycket seglivad idé om att näthatarna är människor som har det väldigt svårt i livet, alltså typ arbetslösa, fattiga och så vidare. De känner att de inte har någon röst och därför slår de hej vilt omkring sig, spyr ut sig lite hat här och där för de kan helt enkelt inte behärska sig!!!
Jag får oerhört mycket ”kritisk” respons på denna blogg. Jag får mordhot, självmordshetsande och så vidare. Men en annan typ av kommentarer jag också får och som jag får betydligt mycket mer av är de som dränker mig i en svada av ord och härskartekniker bara för att sätta mig på plats. Jag skulle inte kalla detta näthat, däremot är det ett jävligt patriarkalt beteende som för mig utgör en minst lika stor om inte större bromskloss i att kunna göra det jag gör.
Det är inte ”näthatet” som i mina ögon hindrar en konstruktiv diskussion utan det är alla jävla män som är så sjukt övertygade om sin egen förträfflighet och bara vägrar ta in att andra kan ha något att komma med. De som skriver långa uppsatser om hur dåligt det är med genusvetenskap utan att ha minsta lilla koll på området och som dessutom tycker att en ska lyssna på dem för att de är ”trevliga” och inte skriver ”hora”. Dessa män som finns i princip överallt, framförallt inom etablerade medier. Jag tycker att det är viktigt att vi diskuterar även den formen av maskulinitetsutövande och hur det skadar konstruktiv diskussion. Att ensidigt fokusera på hot och direkta förolämpningar osynliggör den typen av kvinnohat som ligger bakom att kvinnors erfarenheter ifrågasätts och osynliggörs på daglig basis. Detta är också ett uttryck för ”hat”.
Sedan tycker jag att det är stor skillnad på att få typ en arg kommentar från någon snubbe eller att få upprepade kommentarer där en blir konsekvent nedtryckt. Den senare typen är enligt min erfarenhet nästan alltid mycket vältaliga personer som ger ett intryck av att vara genomtänkta och intelligenta. Detta behöver såklart inte betyda att de inte är utsatta, däremot går det emot den nidbild som ofta presenteras av hur en ”näthatare” är.
Håller med, men kanske inte att detta utesluter att näthatare och avpixlare ofta är marginaliserade, politiskt orepresenterade människor? Har du läst Thentes artikel i DN om detta? Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den. Tycker det här med att alla näthatare skulle vara fattiga, obildade och frustrerade är arr måla upp en något förenklad bild eftersom näthat väldigt ofta ligger i samma fack som kvinnohat, och är alltså rent patriarkala beteende. Det var dock rätt intressant det där med anonymitetens historiska funktion och herre-slav beroendet från den härskande klassen.
Alltså det kan kanske vara så i vissa fall men tkr det är mkt problematiskt att anta det som thente gör.
Vad är det du tycker att han antar och varför är det problematiskt?
Personligen tycker jag att denna eloge för klassperspektivet var välbehövlig i dagens offentliga debatt. Håller möjligen inte med honom om allt, men i det stora hela tror jag att han trampade rätt folk på fötterna.
Han antar att näthatare är arbetarklass. Det är problematiskt för att det inte finns belägg för det och spär på klassförakt.
Thente skriver väl ingenstans att ALLA som skriver näthatskommentarer är från arbetarklassen? Oavsett: Vad han sätter fingret på är inte en under-/arbetarklasskultur av dekadenta beteenden som ”hör till” (biologiskt/kulturellt) lägre klasser, vilket högerteorier brukar peka på. Han sätter fingret på att den i media mest uppmärksammade typen av näthatare till stor del skulle kunna utgöras av den bortstötta, bortglömda arbetarklassen. Det betyder inte att en arbetare också skulle kunna vara politiskt medveten och rösta K. Men undersökningar (Sannerstedt) om SD:s väljarbas’ socioekonomiska bakgrund tyder på att den mest består av unga män med låg/medellåg utbildning som definierar sina hem som arbetarhem. Av personlig erfarenhet, vad den nu är värd, har alla jag träffat som röstat på SD har varit vårdbiträden, svetsare, arbetslösa, lagerarbetare etc. Den som skriver/skriker ”negerjävel” och ”jag ska straffknulla dig hora” är lättare att lägga märke till och kritisera, än de näthatare som du nämner, som kan släta över och som behärskar språket på ett annat sätt. (Håller f.ö. med dig 100% om att detta också bör klassas som näthat och måste uppmärksammas. Det är en viktig poäng.)
Det finns därför skäl att tro att de näthatare som uppmärksammats mest i media till stor del utgörs av samma grupper som röstar SD. Vänstern måste därför sluta spotta på SD:s främsta väljarbas och på de anonyma näthatare som har uppmärksammats mest i media, måste sluta att bara ondgöra sig över hur rasistiska, sexistiska och dumma/obildade de är, och börja skapa sig en förståelse för näthatet och SD-rösten som felriktad kritik. Självklart måste vi sätta ner foten oavsett, men det är inte tillräckligt i sig själv, och det kan göras på olika sätt. Annars riskerar vi att gå samma öde till mötes som Norge som har fått Frp i regeringsställning. Marsdal (journalist, aktiv i Attac) har i boken Frp-koden visat hur det döljer sig mycket klassförakt i den etablerade vänstern som mer och mer begränsat sig till kulturfrågor (genus, etnicitet), och hur de tappat ett oerhört antal väljare till Frp. De flesta som röstar på socialistisk venstreparti och sossarna är högutbildade. Frp-väljarna motiverar dessutom sin röst mer av Frp:s välfärdspolitik (som liknar klassisk socialdemokrati) än av deras (i praktiken) nyliberala och rasistiska politik.
Den felriktade kritiken kan inte försvaras, men att enbart sätta hårt mot hårt i direktkonfrontation, utan någon vidare analys än att det är rasist- och sexistsvin av allmän sort man har att göra med, förstärker förmodligen bara problemet. De uppmärksammade näthatarna och SD-röstarna upplever sig som underdogs och blir stärkta i det mot det ”korrupta vänsteretablissemanget” som föraktar dem och gör sig lustiga över dem.
”Falskt medvetande” innebär att olika grupper av människor kan ha en felaktig representation av det i verkligheten som är representerat. Det vill säga samhällsproblem framstår i huvudet på vissa som att de beror på ”massinvandring”, men egentligen döljer sig klassintressen och andra intressen. Denna tanke är central för kritik från vänster. Olyckligt många begär sin egen underkastelse och vill hänga svarta får medan vargen går fri. De handlar inte alltid medvetet och rationellt. Att konstatera det är inte klassförakt. Det är en nödvändighet om vi vill komma ur den här låsningen där vänstern håller på att förgöra sig själv. Det handlar inte om att överge begreppen genus och etnicitet för klass i analysen, som Thente verkar föreslå. Det handlar om att ta tillbaka klassanalysen och låta den kompletteras av perspektiv på genus och etnicitet, det som kallas intersektionalitet.
”Det betyder inte att en arbetare också skulle kunna vara politiskt medveten och rösta K.” > Det förhindrar inte att en arbetare skulle kunna vara politiskt medveten och rösta på K.
Ja precis. Det blir väldigt förenklat. Tycker nästan att det är en förolämpande ”sanning” hen målar upp, att ALLA dessa drabbade, gråtande arbetare lämnat fabriken för gott och gått hem och börjat näthata pga så jävla missnöjda. Vet inte, gör hen inte sig själv skyldig till fördomsfullhet? Tycker heller inte att det går att jämföra hot mot män med hot mot kvinnor eftersom de vilar på olika grund.
Jag håller med SA om att antagandet att alla mobbare etc. på nätet och IRL mobbar/trakasserar/hotar för att det är Synd(tm) om dem är förolämpande mot alla som det är lika Synd(tm) om och som INTE använder detta som ursäkt för att bete sig illa mot omgivningen. Det finns ju många arbetare, lågavlönade, arbetslösa, sjukskrivna osv. som inte hate:ar på folk på internet, hotar feminister med straffknull, idoliserar Avpixlat som sanningens språkrör osv.
Här gäller, anser jag, samma principer som när det är fråga om skolgårdsmobbing bland småungar: Det spelar ingen roll om det är synd om dig, du får inte bete dig som ett rövhål oavsett. Och vi som står vid sidan av är definitivt inte snälla när vi ursäktar den som ger sig på andra med att det är Synd(tm) om vederbörande, vi är mest bara lata och konflikträdda och ids inte ta en fight.
Retar mig något oerhört på detta sätt män uttrycker sig på. En sak blir inte mer sann för att en använder långa ord, utländska ord (till exempel latin), eller låtsas att debattera men istället på ett trumfande sätt trycker ner andras argument eller använder debatt som ett verktyg att rättfärdiga hemska åsikter – alltifrån rätten till att förtrycka kvinnor till att dissa allt som är ”pk” (ja fy för att stå för demokratiska värden??). Detta skrivsätt svämmar Flashback över av. Andra bra exempel är Sundholm (verkar använda ord som han inte vet vad de betyder och säger emot sig själv bland annat), eller att stapla ord på ord på ord i all evighet (Ekonomen här t.ex), vända och vrida på argumenten så att en inte vet vad de har för åsikt. (Tönten i inlägget om genusvetenskap, I am looking at you.)
Fast allt detta är ju som du skriver, enbart härskartekniker. Det blir som en sorts monolog? Ett jävla ofog är det.