Satan vad trött jag kan bli på folk som ska tjata om hur jävla lata och odugliga vi barn från ”curlinggenerationen” är.
Lite info om arbetsmarknaden för oss odugliga lata ungdomar.
- För det första är det typ helt jävla omöjligt att skaffa fast jobb. Det kan måhända vara för att vi är lata och odugliga, eller så är det för att vi i Sverige har ett system där arbetslivserfarenhet är typ det viktigaste av allt och ingen vågar anställa en ungdom direkt utan gör det antingen via bemanningsföretag, projektanställning eller timlön.
- 70 % av alla jobb som finns är telemarketingjobb. Det innebär i princip att man saknar fast lön, att man måste spendera flera timmar om dagen med att vara trevlig mot folk som har gjort det till sin livsuppgift att hata en (en vän till mig blev bland annat utsatt för sexuella påhopp av en kund, mysigt arbete!), ofta är ringlistorna gamla vilket gör att många av dem man ringer redan har fått tio samtal förut från samma företag och så vidare. Det är ett skitjobb! Så jävla mycket skitigare än vård, hemtjänst, städare eller vad ni vill, de yrkesgrupperna är åtminstone inte hatade av store delar av dem de har kontakt med i arbetet. Och visst, barnen i Afrika har det säkert värre men bara för att någon annans situation är mer pissig betyder inte det att vår inte är värd att klaga på.
- Nästan alla jobb går via bemanningsföretag, är ströjobb såsom barnvaktsjobb eller vikariat och har därmed sjukt osäkra arbetstider. Underbart att inte kunna planera in något annat i kalendern för att man ”kanske måste jobba”. Resultatet blir ju att man spenderar betydligt mycket mer tid med jobbet än man får betalt för, eftersom man alltid måste vara ”redo” för att kunna kamma hem lite lön.
- Sättet att lösa det här problemet blir således att låta oss komma i kontakt med så kallade jobbcoacher och skylla hela grejen på att VI inte är tillräckligt drivna. Vi borde starta eget, vi borde se vår situation som en möjlighet och inte som ett hinder och bla bla bla. Kul att höra den smörjan och bli ännu mer sänkt.
Framförallt den här entreprenörssmörjan kan jag störa mig så jävla mycket på. Okej om man är Blondinbella och lever för sitt jobb, men att starta eget är ju liksom ingen lätt process och alla vill inte att deras jobb ska ta över all deras tid. Vissa vill ha ett vanligt jävla kneg som man går till på morgonen och drar hem från på kvällen, inte ett jobb som man förväntas vara tillgänglig för hela tiden.
Och det är just detta som är problemet: vi ungdomar förväntas vara ständigt tillgängliga. Vi förväntas vara fruktansvärt glada när vi får ”möjligheten” att ringa till arga människor och försöka sälja värdelösa produkter i fem timmar till en timlön på 65 spänn, för ungdomsarbetslösheten är ju så hög. Och grejen är att de flesta ungdomar också är glada när de får chansen att dra in lite extra stålar. Jag bokar till exempel aldrig upp mina kvällar ”på riktigt” för jag vet att jag behöver pengarna som mitt högst osäkra barnvaktsjobb genererar. En fika kan plötsligt avbokas en halvtimme innan för att man ”måste jobba” och så vidare. En av mina vänner som jobbar som vikarie går alltid upp klockan 8 på morgonen för att de ”kanske ringer” vid nio.
Vi förväntas vara ständigt tillgängliga men jobbet måste inte vara tillgängligt för oss eller lova oss något. Och det här tär. Det är inte roligt att behöva anpassa sig efter jobbtillfällen som eventuellt dyker upp, det sabbar verkligen ens vardag att behöva göra det. Min generation jobbar hela tiden, men får bara lön för några timmar i veckan.
Herre gud, ja. En månads heltid där, ett fruktlöst och frustrerande halvår som lärarvikarie för en förmedling som gärna gav en en timmes jobb här en dag (med två gånger det i restid) här, obetald praktik… Det har tagit mig tre år sen jag kom hem från USA att skaffa mig erfarenhet på papper som matchar de kunskaper jag redan hade, vid sidan av studier då förstås, och nu har jag ett tre-dagar-i-veckan vikariat fram till årsskiftet. Överlägset roligaste jobbet jag har haft där jag också fått betalt (vill man jobba med texter ska man ju gärna praktisera obetalt) men det är inhyrt (så klart) och jag har ingen aning om hur det blir efter nyår. Visst är vi lata, vi unga. SUCK.
(TACK för detta inlägg.)
Tack för att du tar dig tid och berättar om din situation, det är alltid bra att ha lite historier från ”verkliga livet” när man ska komma och argumentera.
Och varsågod för inlägget. Jag tycker detta är en så jävla viktig grej, det här med att vi ungdomar utdöms som lata och odugliga bara för att vi inte vill ha heltidsjour.
Åh, det var så lite så. Jag blir fruktansvärt frustrerad av det här ibland, speciellt när ”åtgärderna” som du säger involverar jobbcoacher och att få den skruvade samhällssituationen till ungdomarnas fel. Och det här med att starta eget:
1. de som säger det har ofta fast jobb,
2. de som säger det förstår inte vilket fruktansvärt bra kontaktnät man behöver för att det ska fungera i vissa brancher,
3. hur mycket blir man tagen på allvar som ung tjej vars erfarenhet av området i fråga är begränsad? Inte mycket.
Man kan ju verkligen hoppas att detta inte är verkligheten, att det bara är som det verkar, annars så är det ju förjävligt att vara ung & någon form av lagstiftning mot bemanningsföretag & timanställnig borde införas.
Det är väl tyvärr så det ser ut till stora delar. Inte för alla, kanske, men ändå.
Jag har frilansat för samma företag i 3½ år, först under studietiden och nu heltid (eller, jag hade alltså tänkt det). Plötsligt, efter ett halvårs heltid, är det snålt med uppdrag och de som finns kan komma med mycket kort deadline så att jag tvingas jobba nätter utan att varskos innan.
Jag måste ha tillgång till min dator hela dagen, IFALL att ett jobb trillar in som ska levereras morgonen efter. Om jag missar ett sådant mail och alltså inte levererar ligger jag ”risigt till”. Har jag sagt att jag kan jobba så har jag alltså de facto obetald jour. Jag älskar verkligen mitt arbete, men min jobbsituation är helt vidrig.
Otroligt bra inlägg. Så himla vettigt och aha-igt. Och skitbra.
Hej, jag heter Hanna och är en av dina nya läsare. Jag tycker du är grym. (Som i bra.)
Jag blev sjukskriven första gången när jag jobbade som telemarketinghora.