För ett ganska bra tag sedan skrev Troberg ett inlägg om feminism inom Piratpartiet och lite så. Bra och viktigt för den som är engagerad i rörelsen. Läste dock diskussionen i kommentarsfältet och stötte på detta, skrivet av Troberg själv, när Scummanifestet kom på tal av någon person som tyckte att det var förskräckligt:
Den allmänna litteraturvetenskapliga uppfattningen verkar vara att SCUM det är ett satiriskt verk i Swifts anda. (Min personliga uppfattning är dock att Swift var en långt mycket bättre författare än Solanas, men det är en annan femma.)
Detta stör mig på två sätt. Dels för att Scummanifestet förminskas när det kallas satir på det här sättet i den här kontexten, dels att den litterära kvaliteten måste påpekas vilket mest känns som ett sätt att förminska ämnet och smidigt glida ifrån det.
Ofta när Scummanifestet diskuteras bland feminister så läggs det väldigt mycket fokus på att det är satir. Nå, det må vara sant att det är satir då satir är ett väldigt brett begrepp. Något kan vara satir och fortfarande vara väldigt tungt politiskt. Men på sättet det sägs så känns det som att det handlar mer om att släta över innehållet i det än om att bestämma genre. Det brukar liksom låta lite ”jaja, men Solanas menade ju inte så på riktigt, det är ju satir, det är inte menat att tolkas bokstavligt”.
Jag tolkar inte heller Scummanifestet helt bokstavligt (finns det något text en tolkar helt bokstavligt?), utan läser det som en kritik av socialt konstruerad manlighet och manssamhället. Detta gör dock inte att texten har mindre politisk tyngd, det är fortfarande en svidande kritik av patriarkatet. Det är en väldigt aggressiv text som är mycket tillspetsad i formuleringarna, stundtals så att det angränsar det absurda, vilket skapar en väldigt mörk humor. Att Solanas valde att vara humoristisk i texten gör dock inte att innehållet är mindre uppriktigt menat. Jag är helt övertygad om att Solanas verkligen menade det som står i texten. Vissa saker är troligen tillspetsade, men själva resonemanget kring dem ska nog inte tolkas som annat än uppriktigt. Det är skillnad på att något är satir, humoristiskt och på att det inte är uppriktigt, men denna distinktion görs inte när människor försöker släta över Scummanifestets innehåll.
Sedan att diskutera Solanas som konstnär. Alltså finns det någon mer ointressant vinkel på Scummanifestet? Scum är inte framförallt en konstnärlig skildring utan ett politiskt manifest, en kampskrift, och måste förstås som en sådan. Oavsett om Soalans är en duktig författare eller inte så glöder texten av energi och vissa iaktagelser är förbluffande skarpa. Att i den kontexten börja prata om textens kvalitet känns så jävla… förminskande. Som om du höll ett politiskt brandtal och fick typ en kommentar på ditt utseende som respons.
Jag förstår om en som feminist inte gillar Scummanifestet, jag är helt okej med det, även om jag såklart personligen har en annan åsikt. Men att avvisa det som ”satir” i bemärkelsen att det inte skulle vara uppriktigt skrivet tycker jag är dumt och förminskande och fråntar texten dess udd. Gör snälla inte det.
Jag får inte riktigt samma känsla som du när det gäller använandet av ordet satir. När Troberg säger att det är satir i Jonathan Swifts anda är det ju att säga samma som du säger att du tolkar det, dvs. att Scumanifestet är en slags samhällskritik. Det var ju (enligt gängse tolkning åtminstone) det exempelvis Swift ville belysa med sitt berömda ”A Modest Proposal” där han med satir alltså kritiserar sin dåtids syn på de fattiga genom att föreslå att man säljer fattigas barn till överklassen så att överklassen kan äta upp dem. Romerska Juvenalis och Horatius har ägnat sig åt samma sak. Det finns alltså en mängd SDEVM (Stora Döda Europeiska Vita Män) som har ägnat sig åt detta med en given plats i vår litteraturkanon. Om du menar att det blir nedvärderande i kontexten att man säger att Swift också är en större författare kanske man kan tycka så, men den senare är ju som sagt en av våra SDEVM som vi använder för att beskriva och symbolisera bra litteratur. Den stora majoriteten författare måste buga inför denna grupp, så det är ingen stor skam att så behöva göra.
Jag är uttalad feminist, jag gillar även SCUM-manifestet men jag är håller med Erik här. Det finns inte något direkt nedvärderande eller nedsättande i att säga att Solanas manifest är en satir. Det är definitivt inte likställt med att exempelvis jämföra med hur någon är klädd eller någons utseende.
Många har diskuterat stora manliga analytiker, politiker, konstnärer och filosofer och deras symbiotiska förhållande mellan konst/person/verk och det har varit okej, jag ser inte någon skillnad med varför det inte skulle vara okej att göra detta med Solanas.
SCUM-manifestet är extremt provokativt och rent genialt i min mening och att kalla det för en satir är helt korrekt också i min mening. Satiren var från början något som verkligen framfördes med finess, vilket Solanas visar stor kapacitet i.
Det är såklart okej generellt, problemet jag ser är att det tas upp just för att släta över det hela.
Måste läsa igen och se vad jag missar, för jag ser inte detta. Återkommer.
Nu har jag läst det explicita stycket flera gånger och faktum är att jag tycker inte det är förminskande. SCUM ÄR en konstform, även om det är politiskt också. Precis som Candide var när den kom ut och om Troberg tycker att Swift är bättre författare, det har hon väl rätt att tycka?
Precis som du säger själv, så är det nog ganska tveksamt om någon tolkar SCUM bokstavligt och vad är det då? Konst! Ett rent politiskt manifest är något som är mer reellt och något en kan arbeta utifrån.
Jag anser att SCUM är skitbra, men jag har också läst andra filosofiska texter/satirer jag tycker är jättevassa. Det gör inte att jag förringar feminismen för det. Alls.
”Scum manifestet” är en könshatande bok skriven av en uppenbarligen sjuk människa.
Har du läst texten?
Ja,, och förstår inte varför du tycker om den boken, att kalla ett kön för ”en biologisk olycka” är ju inte så jämställt mellan könen precis.
Solanas poäng med boken var nog inte jämställdhet mellan könen utan ett satiriskt manifest över hur män ofta har porträtterat kvinnor i böcker genom historien som ”fakta”. Kolla lite i vad stora tänkare har skrivit om kvinnor och vad de är, så ser du att det som Solanas skriver om männen inte är mycket värre heller. (någon av de grekiska filosoferna bland annat har väl framställt kvinnan som att hon är en ofullbordad man och inte har någonting med tänkande och rationellt beteende att göra osv)
ps. när jag läste den reagerade jag väldigt starkt först också innan jag började analysera den.
August Strindberg: ”Kvinnan såsom liten och dum och därför elak, såsom mannens bihang och påhäng skall kväsas till såsom barbaren eller tjuven. Hon är endast välbehövlig såsom vår äggstock och livmoder, allra bäst dock som slida.”
Aristoteles: ”En kvinna är som en steril man; honan är i själva verket hona på grund av ett slags oförmåga, dvs hon saknar förmågan att koka ihop sperma ur näringens slutprodukt på grund av kylan i sin natur. ”Honan” är i detta avseende en oförmåga”stympad hane”.
Bara två exempel. Det går inte att hänga upp sig till enstaka formuleringar när man läser SCUM, man måste tolka helheten.
För att det är en väldigt bra kritik mot patriarkatet, vilket jag har förklarat redan i texten du kommenterar.
Apropå att diskutera den litterära kvalitén för att slippa diskutera innehållet så pratade jag med en person (kompis kompis typ) en gång som började prata om Mein Kampf och sa: ”Jag tycker alla ska läsa den, Hitler brinner verkligen för sin sak. Men den är tyvärr väldigt dåligt skriven.” En ba… what? Att HITLER eventuellt var en dålig författare känns så jävla irrelevant i alla jävla situationer som nånsin kan uppstå, ungefär.
Haha, ja. Dock har jag verkligen fått intrycket av att Mein Kampf är ovanligt träig.