Ibland när en talar om förtryck så målar folk upp en falsk dikotomi mellan fria val och tvång. Alltså att om det inte föreligger direkt tvång så är valet per definition fritt. En vanlig kritik mot feminismen är till exempel att ”feminister” ser kvinnor som varelser som inte kan ”välja själva”. Jag menar inte att kvinnor skulle vara inkapabla att välja själv eller att beslut kvinnor fattar i enlighet med patriarkala normer inte skulle vara deras egna val, däremot menar jag att de patriarkala strukturerna påverkar kvinnors val.
I de flesta situationer i livet så kan individer välja. Fria val däremot är något högst ovanligt. Om vi tar benrakning som exempel: en majoritet av alla kvinnor kan välja att inte raka benen, det vill säga ingen försöker direkt tvinga dem att raka benen. De flesta kvinnor lever också i ett samhälle där det är förknippat med olika typer av obehag att inte raka benen. Detta obehag kan dels vara i form av direkt och personliga sociala straff men också i form av att kvinnan ifråga har internaliserat vissa värderingar om hur en ska vara som kvinna som blir obehagliga att bryta emot. Alltså: du har sett tusentals bilder på attraktiva kvinnor med släta ben, och därför tänker du att attraktivitet och släta ben är sammanlänkat. Det gör det obehagligt att låta håret växa även om ingen i din omgivning bryr sig.
Valet mellan att raka eller inte raka är för de flesta möjligt att göra, men det är inte fritt. Ett av valen är förknippat med ett socialt konstruerat obehag. Detta gör att valfriheten är kringskuren. Den enskilda kvinnan kan inte fatta ett beslut utan att först ta hänsyn till normer i samhället, det är helt enkelt en faktor som finns med i alla kvinnors val, såväl sådana som går i enlighet med det patriarkatet dikterar som de som går emot. Dte är en faktor ingen kvinna kan välja att ”bortse” från.
Det är detta jag menar när jag säger att det inte finns något fritt val. Inte att våra handlingar är helt determinerade av någon ”struktur” men att strukturen påverkar oss i en given riktning, alltså är vi ofria. Genom feminismen kan jag skaffa mig den insikt som behövs för att kunna fatta informerade beslut, men jag kommer fortfarande att behöva förhålla mig till patriarkala normer så länge de fortsätter existera. Feminismen gör mig dock mindre utlämnad till vad de patriarkala normerna dikterar.
Jag förstår inte att folk får för sig att jag menar att kvinnor skulle vara oförmögna att göra val, hela den här bloggen handlar ju om att göra val som strider mot den patriarkala logiken. Givetvis tror jag att det är möjligt. Däremot tror jag att det är nödvändigt att först identifiera de drivkrafter som ligger bakom ens beslut, för att bättre kunna förstå dem och därmed också kunna välja annorlunda.
Fantastiskt bra skrivet och så himla viktigt.
Sen verkar ju många tro att det är nåt slags tvång från någon gudomlig, övervakande elitfeminist som driver kvinnor att inte raka sig. Hade de fått välja fritt hade de förstås valt att raka eftersom det ligger i kvinnans natur att vilja vara fin osv, men de känner pressen från feministrörelsen att följa alla hårda, tuffa regler som denna onaturliga rörelse satt upp för sina stackars förvirrade följare. Heh.
Haha jaa har också hört den teorin, fast när det gäller smink.
”Däremot tror jag att det är nödvändigt att först identifiera de drivkrafter som ligger bakom ens beslut, för att bättre kunna förstå dem och därmed också kunna välja annorlunda.”
Ja.
Män brukar vara ormsnabba med att förklara vad som ”ligger i kvinnans natur”. Precis som om vi ”stackars förvirrade” inte hade någon förmåga att att förstå det själva eller att olika kvinnor kan ha olika syn på vad som är kvinnligt, kvinnlig natur etc. Finns det öht ett begrepp som förtjänar att kallas kvinnlig natur?
Eller hur! Jag är generellt väldigt trött på orden ”kvinnligt” och ”manligt” i all annan användning än beskrivandet av vilket kön vi råkar ha. Vad betyder det egentligen att en viss egenskap är kvinnlig eller okvinnlig? Om vi kommer överens om att jag är kvinna så kan jag väl sen inte vara okvinnlig? Alla de attribut som inte kan tillskrivas alla som klassas som kvinnor måste ju per definition ligga utanför ramen för vad som är relevant för ”kvinnlighet”. På så vis blir det ju såklart väldigt få saker som alls påverkar ens kvinnlighet vilket är precis så det borde vara enligt mig.
Så som de flesta tycks resonera just nu, där ordet kvinnlig verkar innebära allt ifrån att vara snäll och medgörlig, sminkad och renrakad, vårdande och känslosam etc etc, så blir det ju plötsligt intressant att fundera över vad som menas när ett företag publicerar en jobbannons och skriver att de ”gärna ser kvinnliga sökande”. Betyder det att en man som lever upp till alla dessa egenskaper är välkommen att söka och kommer att ha samma chans som en kvinna med samma egenskaper? (Allt detta gäller givetvis för ordet ”manligt” och alla egenskaper som sammanlänkas med detta.)