Etikett: beslut

Alla beslut är politiska beslut.

Ibland säger folk att de gör saker av ”politiska skäl”. Jag säger också såhär ibland, men egentligen tycker jag det är ett ganska konstigt uttryck. I mina ögon finns det ingen separat politisk sfär, utan hela livet är politik. Allting jag gör gör jag på ett eller annat sätt av politiska skäl, medvetet eller omedvetet.

När jag till exempel valde att sluta raka benen gjorde jag det på ett sätt av politisk övertygelse, eftersom jag genom feminismen kommit till insikt om att det är något som i hög grad tvingats på mig från samhället. Men egentligen var det ju inte mer politiskt än innan när jag följde samhällets ideal. Att följa samhällets normer, att inte göra motstånd, är precis lika mycket politik som att inte göra det. En påverkas ju alltid av politik i alla beslut en fattar i livet. Nu menar jag alltså inte bara vad riksdagen beslutar, utan hela samhället. Patriarkatet är politik, rasismen, kapitalismen är politik. Det handlar om hur vi lever tillsammans, hur samhället är organiserat.

Jag tänker att jag använder feminismen för att nå mig själv och vad jag vill göra i livet. De val jag gjort utifrån feministisk ideologi har i slutänden handlat om att jag personligen känner efter mer, på riktigt frågar mig; vad är det jag vill, vad finns bortom alla de här patriarkala värderingarna jag blivit matad med? På ett sätt handlar det ju om att jag frigjort mig från en politik, nämligen den patriarkala.

Om fria val och tvång.

Ibland när en talar om förtryck så målar folk upp en falsk dikotomi mellan fria val och tvång. Alltså att om det inte föreligger direkt tvång så är valet per definition fritt. En vanlig kritik mot feminismen är till exempel att ”feminister” ser kvinnor som varelser som inte kan ”välja själva”. Jag menar inte att kvinnor skulle vara inkapabla att välja själv eller att beslut kvinnor fattar i enlighet med patriarkala normer inte skulle vara deras egna val, däremot menar jag att de patriarkala strukturerna påverkar kvinnors val.

I de flesta situationer i livet så kan individer välja. Fria val däremot är något högst ovanligt. Om vi tar benrakning som exempel: en majoritet av alla kvinnor kan välja att inte raka benen, det vill säga ingen försöker direkt tvinga dem att raka benen. De flesta kvinnor lever också i ett samhälle där det är förknippat med olika typer av obehag att inte raka benen. Detta obehag kan dels vara i form av direkt och personliga sociala straff men också i form av att kvinnan ifråga har internaliserat vissa värderingar om hur en ska vara som kvinna som blir obehagliga att bryta emot. Alltså: du har sett tusentals bilder på attraktiva kvinnor med släta ben, och därför tänker du att attraktivitet och släta ben är sammanlänkat. Det gör det obehagligt att låta håret växa även om ingen i din omgivning bryr sig.

Valet mellan att raka eller inte raka är för de flesta möjligt att göra, men det är inte fritt. Ett av valen är förknippat med ett socialt konstruerat obehag. Detta gör att valfriheten är kringskuren. Den enskilda kvinnan kan inte fatta ett beslut utan att först ta hänsyn till normer i samhället, det är helt enkelt en faktor som finns med i alla kvinnors val, såväl sådana som går i enlighet med det patriarkatet dikterar som de som går emot. Dte är en faktor ingen kvinna kan välja att ”bortse” från.

Det är detta jag menar när jag säger att det inte finns något fritt val. Inte att våra handlingar är helt determinerade av någon ”struktur” men att strukturen påverkar oss i en given riktning, alltså är vi ofria. Genom feminismen kan jag skaffa mig den insikt som behövs för att kunna fatta informerade beslut, men jag kommer fortfarande att behöva förhålla mig till patriarkala normer så länge de fortsätter existera. Feminismen gör mig dock mindre utlämnad till vad de patriarkala normerna dikterar.

Jag förstår inte att folk får för sig att jag menar att kvinnor skulle vara oförmögna att göra val, hela den här bloggen handlar ju om att göra val som strider mot den patriarkala logiken. Givetvis tror jag att det är möjligt. Däremot tror jag att det är nödvändigt att först identifiera de drivkrafter som ligger bakom ens beslut, för att bättre kunna förstå dem och därmed också kunna välja annorlunda.

Nykterhet och beslut.

För några dagar sedan drömde jag att jag blev väldigt väldigt full, och det var så jävla jobbigt. Lättnaden jag kände när jag vaknade och upptäckte att så inte var fallet var otrolig. Känslan av obehag efteråt var dock svår att skaka av sig.

Först tänkte jag att det skulle bli svårt att vänja sig vid hela den här nykteristgrejen, därför drog jag ut på beslutet och tänkte att jag skulle ”trappa ner”. Men när jag väl tagit beslutet, som togs mer eller mindre på impuls, så var det liksom inte jobbigt alls längre. Inte ens cigaretterna saknar jag (inte för att jag rökt regelbundet, men har feströkt ganska mycket). Detta trots att jag gått ut precis lika mycket som jag brukar, tillsammans med folk som dricker.

Nu är det knappats hugget i sten att jag aldrig mer kommer göra någon av dessa saker, men jag tycker att det är fascinerande hur lätt det är att anpassa sig efter beslut en fattat. Det jobbiga är nästan alltid att ta själva beslutet, inte att lägga om sin livsstil efteråt. Jag brukar alltid hålla på och bäva en jävla massa innan jag ska bestämma minsta lilla grej.

Jag antar att det på något sätt handlar om känslan att det skulle vara omöjligt att ta tillbaks vissa beslut, att vissa beslut är mer irreversibla än andra. Jag tänker mig att beslut som handlar om att avstå något: alkohol, barn, kött och så vidare, av etiska skäl upplevs som svåra att ta tillbaks eftersom en då skulle vara en ”hycklare” eller liknande.

Nå. Jag uppmanar den som överväger att sluta med något, såsom rakning, alkohol, tvåsamhet och så vidare att hela enkelt testa. Det är inte i någon mening ett större beslut än att bestämma sig för att fortsätta. Ofta så kommer du nog upptäcka att det var en ganska liten grej trots allt, som kändes väldigt stor. Ibland tar det det att komma dit, ibland inte.

Pengar.

Ibland tycker folk att ”pengar är till för att spenderas” och att det är onödigt att bry sig om att spendera sina pengar med omtanke om man har tillräckligt mycket för att slippa prioritera. Jag är i en sådan situation nu, jag har egentligen såpass mycket pengar att jag inte behöver fundera på hur jag ska spendera dem, men för mig är det viktigt att göra det ändå. Jag vill ha en ekonomisk livsstil av flera olika skäl, dels för att inte lägga mig till med dyra vanor till en framtid där det kanske kommer bli mer betydelsefullt för mig att hålla i slantarna, men också för att jag tycker att det känns bra för mig personligen att inte spendera så mycket pengar.

Jag har inget emot att konsumera, men jag vill att min konsumtion ska vara genomtänkt. Jag vill inte köpa ting som inte skänker mig långsiktig glädje eller nytta utan som bara ligger och skräpar, jag vill istället lägga mina pengar på saker som ger mig något på längre sikt. Detta är på sätt och vis synonymt med att ha en ekonomisk livsstil.

När jag shoppar så försöker jag att ta ordentligt med tid på mig och verkligen överväga mina inköp. Jag tror att det kommer göra att jag har mer glädje av pengarna jag spenderar på lång sikt. Jag köper inte saker jag inte vet att jag kommer använda mycket. Dessutom är det roligare att köpa något nytt och fint om man inte gör det så ofta och det ger tillfredsställelse att känna att man gör bra och genomtänkta köp.

Detta låter säkert skittrist och lillgammalt, men jag tycker att inställningen till pengar är viktigt både politiskt men också personligt. Det är en fråga om att lära sig göra genomtänkta beslut och slippa leva i stress över att man inte förmår prioritera och motstå sina köpimpulser, vilket jag tror ogenomtänkt konsumtion väldigt ofta leder till.

Vi är alla offer.

I någon mening är vi alla offer. Offer för olika omständigheter, som samhället vi lever i eller vår genetik. Vi är offer för fördomar, samhällsdiskurs, uppväxtförhållanden och så vidare. Att förneka detta är faktiskt inget annat än självbedrägeri. Människor är helt enkelt inte öar, vi är beroende av en mängd saker.

När folk säger att de minsann inte är några offer så vill de ofta påskina att de fattar sina egna beslut. Det har jag aldrig förnekat. Däremot är besluten du fattar inte helt fristående eller rationella utan influeras av en mängd olika saker. Om du har influerats till att fatta dåliga beslut, underförstått beslut som skadar dig, så kan du absolut sägas vara ett offer för dessa influenser.

Detta betyder inte att det är omöjligt att slå sig fri, absolut inte. Däremot är det lättare att slå sig fri från skadliga influenser om man är medveten om dem. Om man erkänner att man faktiskt påverkas. För om du lever i illusionen av att du alltid handlar oberoende av din omgivning, att du alltid fattar de bästa besluten utifrån din situation och att du aldrig påverkas att handla på ett sätt som är destruktivt så blir det jävligt svårt att granska dina egna val.

Feminismen säger att människor är offer för en struktur kallad könsmaktsordningen. Detta gör absolut inte att vi inte kan fatta egna beslut, däremot så gör det att vi tenderar att fatta vissa beslut trots att de kanske inte alltid är de bästa. Och nu menar jag inte det ”bästa” utifrån någon slags ide om det goda feministiska samhället där män och kvinnor är precis likadana utan det bästa utifrån sig själv, det som får dig att må bra.

Vi är alla offer för strukturer, men genom att definiera dessa strukturer och analysera våra liv utifrån dem så blir det lättare att slå sig fri, att ta sina egna beslut.

Oförenliga krav.

Blondinbella skriver om gymnasietiden och när hon tog studenten. Jag är knappast förvånad över att det inte var så rosaskimrande som hon ville få det till då. Blonsinbella satsade som bekant på sitt företag istället för skolan det sista året, ett fullt rimligt val jag också hade gjort i hennes situation. Hon skriver om skolans ovilja att samarbeta med henne kring detta:

Men innan jag tog beslutet så försökte jag få skolan att samarbeta, hjälpa mig att få jobbet och plugget att gå ihop men det var helt omöjligt. Det fanns inget utrymme för nytänk eller resurser för att ens fundera.

Det är sant att det är tråkigt att det inte finns rum för alternativa lösningar i skolvärlden, men jag kan verkligen förstå hennes skola samtidigt. Själv gick jag ett halvår extra i gymnasiet på grund av depression, en lösning som var ganska enkel att ordna. Men det finns ingen anledning för en skola att lägga resurser på en elev som rätt upp och ner väljer att prioritera något annat.

Alla skolor är tilldelade en viss summa pengar, en skola som Jensen (där Bella gick om jag inte minns fel) är ju dessutom en privatskola som vill gå med vinst. Att dessa pengar skulle läggas på entreprenörsungar är en absurd ide. Speciellt med den åtstramningspolitik som Blondinbellas älsklingar moderaterna för. Skolan är en tjänst som erbjuds en på vissa villkor, bland annat att man ska upplåta tid och energi åt den.

Jag tycker att det är fascinerande hur man kan vara för en åtstramningspolitik samtidigt som man i sin egen kontakt med statliga institutioner kräver att de ska vara individanpassade och flexibla. Sånt kostar pengar.

Hårväxt är inte samma sak som mens.

Vi Lady Dahmer så hittade jag denna helt sanslösa sida på Gillettes hemsida som handlar om att raka benen för första gången. Utgångspunkten är att rakning inte är en fråga om man ska göra det över huvud taget, utan när man ska göra det. Detta är ju fan bara sinnessjukt.

Där det står tips till föräldrar så ger Gillette bland annat svar på frågan vad man ska göra om man inte tycker att ens dotter är redo för rakning.

Vi vill inte att våra barn ska växa upp för fort, men eftersom puberteten styrs av hormoner och inte modetrender, är det ganska säkert att om hon verkligen vill raka sig, då kan det vara dags. Idag kan forskare konstatera att dagens tonåringar kommer in i puberteten tidigare än föregående generationer. Tänk på att det är en del av den naturliga uppväxtprocessen och det finns inte någon rätt ålder att börja raka sig.

Puberteten styrs inte av trender utan av hormoner. Men rakning är, hur mycket man än vrider och vänder på det, inte ett naturligt steg i allas uppväxt. Folk kom i puberteten även innan rakhyveln var uppfunnen och jag tror knappast att någons utveckling hindrades av det. Att raka sig är ju dessutom att avlägsna tecken på mognad, så jag har himla svårt att fatta kopplingen.

Ger du din dotter information tidigt om hur man rakar sig kan det hjälpa henne att avgöra om hon är redo eller inte.

Givetvis kör de på det gamla hederliga informationskortet. Men varför skulle man vilja informera sin dotter om rakning? Om dottern inte får bilden av att det är något ”naturligt” som alla måste gå igenom så slipper hon kanske ta ett beslut över huvud taget. Det finns ingen nödvändighet i att fatta beslut kring rakning, lika lite som någon behöver fatta beslut om huruvida de ska operera brösten eller ej. Att avlägsna hårväxt är varken nödvändigt eller naturligt och således inget man behöver informera om.

Gillette försöker uppenbarligen att få rakning att framstå som typ trosskydd. Att raka benen ska vara en lika naturlig del av att växa upp som att samla upp blod som kommer från fittan så att man ska slippa sitta i en blodpöl.

Och förstås, hanterar du samtalet på ett stödjande och positivt sätt gör du det lättare för din dotter att börja raka sig.

Ja ni ser ju. Inte ett ord om att man kanske skulle kunna nämna att rakning faktiskt inte är en naturlag. Gu va bra att dottern får det lättare att raka sig! Fan vad lättad man blir.

Och ja, jag fattar att detta är reklam för Gillette och att de därför inte är särskilt intresserade av att marknadsföra håriga ben. Men det finns fan gränser för allt. Denna reklam är hemsk och den förälder som tar den på allvar borde utredas av socialen omgående.