Mäns tillkortakommanden förklaras ofta med någonting annat än att de är män. En vanlig förklaringsmodell är att vissa män är ”omogna” och därför inte ”lärt sig” hur man ska göra för att uttrycka sina känslor på ett sätt som inte skadar omgivningen eller ta hand om relationer eller vad det nu kan röra sig om.
Problemet med den här förklaringsmodellen är att det bara är just mäns omognad som leder till att de brukar våld mot sin kvinnliga partner, ja kanske rentav dödar henne. Omogna kvinnor brukar sällan ägna sig åt den här typen av beteende. Kvinnors ”omognad” brukar snarare ta sig uttryck i problem med att värna sina egna gränser och prioritera sina egna intressen än att man trycker ner män man har nära relationer med. Någon slags könad komponent finns med andra ord i detta, någonting som gör att mäns ”omognad” tenderar att bli mycket mycket skadligare för deras omgivning än kvinnors dito.
Att kalla män som begår våldsbrott mot kvinnor, som trycker ner kvinnor i relationer och som beter sig sexistiskt för ”omogna” är ett sätt att förklara deras beteende utan att behöva konfrontera själva grundorsaken, nämligen det faktum att de är män och att vi lever i ett patriarkat där män tillåts bete sig som skit mot kvinnor.
Det intressanta är ju inte hur det står till men enskilda personers mentala utveckling utan att förstå hur det kan komma sig att kvinnor ofta måste betala priset för mäns tillkortakommanden. För det är ju det som är grejen, att oavsett om mannens beteende beror på att han är ”omogen” eller om det är för att han har blivit nobbade av för många tjejer eller för att han blev sviken av en tjej han var ihop med när han var 14 så är det en kvinna som får ta konsekvenserna.