Förhandstitt på nästa avsnitt av Den Modiga Lilla Feministen Moa.
I nästa avsnitt av Den Modiga Lilla Feministen Moa försöker hon återassimilera sig in i radikalfeminismen, men det går sådär. Kommer nästa vecka!
”SCUM är faktiskt satir”.
En av mina absolut värsta sådana ”smart kille föreläser” grejer är när de säger att ”SCUM faktiskt är satir”.
Ja, den är satir i den meningen att det är en satir över patriarkatet, det vill säga en inventering av olika patriarkala resonemang. Detta betyder inte att Solanas inte också menade vad hon skrev. Kanske är formuleringarna satiriska, men att Solanas hatade män råder det nog ingen större tvekan om..
Hatar när folk försöker ta udden av något sådant som SCUM. Det är smaklöst och felaktigt. Kvinnor hatar män av en anledning, det är liksom inge ”kul grej” som feminister sysslar med bara för att. Detta gällde såklart även geniet och psykologiforskaren Valerie Jean Solanas. Att tvivla på Solanas manshat är en skymf mot allting hon stod för.
Det värsta är att en ibland utsätts för samma sak, det vill säga att män ba ”jag tror inte Fanny menar att hon hatar män bla bla”. Ofta så kallade feministmän som gör detta. Ba jo, jo jag hatar män. Jag hatar verkligen män och det inkluderar dig. Sluta tro något annat.
Som kvinna kan en inte både älska sina barn och tycka att det är förjävligt att bli ekonomiskt diskriminerad.
En grej som antifeminister gärna snackar om är att kvinnorna är de ”egentliga” vinnarna eftersom vi får tillgång till det som är viktigt i livet, som typ relationer och barn. Ungefär som om män inte hade möjlighet att få tillgång till detta.
Till exempel hittade jag ett inlägg som gick ut på att bortförklara löneskillnader mellan män och kvinnor med grund u något som författaren kallade ”asymmetriskt urval”. Hela inlägget handlade om att kvinnor minsann får skylla sig själva eftersom de väljer äldre män bla bla bla. Lustigt nog nämndes inte männens val alls, makes you think va! Nåja, jag raljerar och det var verkligen inte poängen med inlägget. Däremot hittade jag följande mening efter exemplet:
Personligen tycker jag att den som är förlorare [—] är Markus, därför att jag (liksom min man) värderar vårt barn och tiden med det högst av allt – jag betvivlar att vi är unika i det.
Det är säkert helt sant att båda hon och hennes man värderar tiden med sitt barn, men faktum kvarstår att den som är hemma mer med barnet också blir den som blir mindre ekonomiskt autonom. Det spelar föga roll hur en värderar saker och ting subjektivt när det fortfarande är så att pengar ger makt i detta samhälle.
Hennes man kan använda pengarna han tjänar till sina egna projekt och självförverkligande och kanske även skuldbelägga henne när hon gör detsamma, eftersom hennes inkomst är mindre. Hennes man kan kontrollera deras gemensamma ekonomi och hennes inköp. Hennes man kan använda pengarna som ett argument för att hon ska göra mer hemma, för att hon ska gå ner ytterligare i arbetstid och så vidare. Om hon blir slagen av sin man så kommer bristen på pengar försvåra en separation för henne.
Det finns också en oerhört ful aspekt av skuldbeläggning av kvinnor i detta. Alla vet att det värsta en kan göra som kvinna är att inte älska sina barn. Det är såklart även hemskt om en man inte gör det, men det är inte ens i närheten av samma brott. Således; om en som kvinna säger att en vill vara ekonomiskt självständig och därför dela på föräldraledigheten så kommer det att tolkas som att hon inte älskar sina barn, det vill säga det värsta en kan göra sig skyldig till som kvinna. Om en kvinna klagar på att hon får för mycket tid hemma så kommer det tolkas som att det är själva barnet hon tycker illa om. Ja, ni fattar. Det finns inget utrymme att som kvinna både älska sina barn och tycka att det är förjävligt att bli ekonomiskt diskriminerad eller vara tvungen att ta det största ansvaret för hemmet.
Bögar och lesbiska har så olika livsvillkor att det blir löjligt att jämföra.
När jag kom ut som lesbisk och pratade om politisk lesbiskhet så var det en del bögar som menade på att detta är så ”problematiskt” (lol) eftersom sexualitet inte är ett val och bla bla bla. Detta visar enligt mig på en stor oförståelse för de skillnader som finns i lesbiskas och bögars livsvillkor. Som man vinner du ingenting på att vara homosexuell, i alla fall inte i termer av makt som ju är patriarkatets valuta. Möjligtvis kan du ha mer genuina relationer då de är mer jämlika, men du kommer att förlora när det kommer till exploatering. Du kommer helt enkelt inte kunna exploatera din manliga partner på samma naturliga sätt som om du skulle kunna exploatera din kvinnliga om du vore heterosexuell. Din status i detta samhälle kommer att sjunka eftersom du inte passar in i bilden av hur en man ska vara, det vill säga heterosexuell. Du kommer inte att ha en partner som gör all markservice samtidigt som du förverkligar dig själv och så vidare. Du kommer inte ha någon som ständigt bekräftar dig, skrattar åt dina skämt och vill lägga sitt liv åt sidan för din skull. Om du bildar familj kommer du inte att kunna äta kakan och ha den kvar genom att lämpa över allt ansvar på din kvinnliga partner. Du kommer inte ha någon gullig lite ägodel att visa upp på släktträffar och inför ”grabbarna”. Du kommer helt enkelt uteslutas ur den manliga homosocialiteten, som ju som bekant är en väg till framgång för väldigt många heterosexuella män.
Som kvinna vinner du däremot mycket på homosexualitet.Visserligen förlorar du på samma sätt som män status och erkännande, men du slipper bli utsatt för den exploatering du utsätts för som kvinna i en heterosexuell relation. Detta ska verkligen inte underskattas. Du kommer inte utsättas för lika mycket våld av din partner, du kommer inte att bli känslomässigt exploaterad på samma sätt och så vidare.
Vidare är mycket av den lesbofobi kvinnor utsätts för egentligen bara kvinnohat, och därför blir skiftet inte lika stort. Till skillnad från män som kan röra sig i världen relativt säkert om du inte är homosexuell så kan du som kvinna inte göra det i varje fall. Kanske kan du rentav bli mindre utsatt som lesbisk i vissa kontexter eftersom du troligen inte rör dig i heterosexuella rum på samma sätt. Du går inte på krogen och raggar på någon snubbe, du går inte med en snubbe hem som sedan inte respekterar dina gränser och framförallt; du har inte en relation med en man. Min livskvalitet har förbättrats avsevärt sedan jag började ha relationer med kvinnor. Det är helt enkelt ett klokt beslut för många kvinnor att utforska sina begär mot andra kvinnor, vi har mycket att vinna på det.
Där det för en bög kanske upplevs som att den tidigare oproblematiska omgivningen blir fientlig när du kommer ut så märker du inte som lesbisk nödvändigtvis samma uppenbara och plötsliga skillnad. Du var helt enkelt aldrig accepterad. Om du hade en pojkvän var du kanske fredad i vissa kontexter men då var det till priset av känslomässigt exploatering och hot om våld. Du upplever inte att gatan plötsligt är en hotfull plats, för den var aldrig trygg. Kanske är hotet större eller tar sig annorlunda uttryck, men det är ingenting nytt. Du kanske kollar dig en extra gång över axeln, men i jämförelse med de tusentals gånger du redan gjort det är skillnaden marginell. Du kanske fattar ett fastare grepp om nycklarna i handen, men de fanns där redan innan. Det som upplevs livsomvälvande för en man är bara en piss i havet för en kvinna.
Detta är egentligen ganska självklart och jag fattar inte varför bögar inte inser det, men de är väl precis som alla andra män helt clueless inför kvinnoförtryck. Hur som helst så kan en inte jämföra dessa två positioner. Där den politiska homosexualiteten för män bara vore idiotisk kan den för kvinnor vara en stor förbättring av ens livssituation, både på ett privat plan men också i ett större politiskt perspektiv. Visst skulle en man också kunna bli homosexuell för kvinnosaken, men det verkar på det stora hela ganska osannolikt och fortfarande ingenting en får någon personlig vinning av på kort sikt.
Det är en idiotisk jämförelse som jag önskar folk kunde sluta med. Den likhet som finns mellan oss på grund av att vi begär samkönat är liten i förhållande till den enorma skillnad i livsvillkor som våra respektive kön utgör.
Den modiga lilla feministen Moas resa.
Förra avsnittet finns här.
Begränsa sig.
Prövar på det här med att begränsa sig heh så använder bara två pennor: en fineliner och en ljust rosa nyans. Tyckte det blev fint.
Aldrig mer en man.
Ibland slås jag av tanken på att jag aldrig mer kommer behöva ha en relation med en man eller ligga med en man. Det känns lätt surrealistiskt, men samtidigt självklart. För ett och ett halvt år sedan var detta otänkbart, då var jag krossad och kunde inte tänka på annat än att få en mans ”kärlek”, godkännande och bekräftelse. Nu är det som att det inte spelar någon roll längre; jag rentav äcklas av tanken. Den processen är så stor och viktig.
Aldrig mer den där krypande känslan av att vara smutsig och utnyttjad efter att ha haft sex med någon snubbe. Aldrig mer den känslomässiga exploateringen i ett ha ett förhållande med en man. Aldrig mer behöva anstränga sig för att fatta en mans tråkiga känslor. Aldrig mer behöv skratta åt en mans tråkiga skämt eller låtsas vara mer krokad, mindre rolig eller begåvad än vad en är för att en man ska slippa känna sig obekväm. Det är så jävla gött. Jag unnar alla kvinnor detta!
Aldrig mera en man. Fan vad det är vackert ändå.
Norstedts ändrar definition av ”mödomshinna”.
Fint! Norsteds ska tydligen ändra sin definition av mödomshinna.
Nå, när jag skrev om detta så blev jag trots allt chockad över att flera personer ba ”men oj är det en myt”, trots att de uppenbarligen är feministiskt engagerade. Det är så sjukt hur oerhört lite det talas om kvinnlig anatomi, även i den typen av rum. Jag antar att det delvis beror på att de som känner till att mödomshinnan är en myt tar det för så självklart att de inte ens tycker de behöver nämna det, och de som inte gör det inte ens reflekterar över det.
Hoppas nu att fler uppslagsverk tar till sig och gör samma sak.
Apropå detta så dök flera kommentarer om fenomenet ”slidkrans” upp, som ska vara några slags veck som omger slidans öppning, som typ kan ”vidga” sig vid penetration och att det kan göra ont. Jag är inte så insatt i ämnet men vill rekommendera Sofia Zettermarks inlägg om saken, där hon bland annat skriver:
Christianson och Eriksson hävdade att även RFSU:s term ”slidkrans” också var missvisande, eftersom det egentligen inte finns någon särskild struktur vid slidöppningen som behöver benämnas – det finns bara en slidöppning med lite veck här och var som ser olika ut från person till person.
Ändå intressant hur en liksom håller liv i idén om någon slags struktur som kan ”gå sönder” där.
Norstedts sprider myten om mödomshinnan.
Elza Dunkels twittrade om att Norstedts har ordet ”mödomshinna” i sin ordbok utan att skriva att det är en jävla MYT att mödomshinnan existerar. Detta är såklart helt förkastligt och sjukt, en kan verkligen förvänta sig att en ordbok ska ha mer uppdeterat innehåll. Det var ju länge sedan myten om mödomshinnan förkastades.
Detta är så jävla kefft. Det är ett stort problem att många fortfarande tror att mödsomshinnan existerar, och att ett ”seriöst” förlag sprider denna idé i sin ordbok är verkligen under all kritik. Det handlar om att skapa en kultur där kvinnor tror att de på något sätt ”skadas” av att ha sex (vilket en visserligen kan göra, men det handlar nog mer om sexuellt våld) och att normalisera att det ska göra ont och kanske till och med blöda när en har sex (eller blir penetrerad) för första gången. Vidare handlar det om att frånta kvinnor rätten till kunskap om sina kroppar.
Jag tycker att det är rimligt att ordet ”mödsomshinna” finns med, men det ska framgå att det är en myt och ingenting som faktiskt existerar (vissa har visserligen en hinna framför slidöppningen, men det är i sådana fall en missbildning som brukar åtgärdas när det upptäcks, annars kommer ju till exempel inte flytningar och mens ut).
Exempel på alternativa beskirvningar skulle kunna vara:
En myt om att slidöppningen täcks av en hinna som spricker vid första penetrationen som använts av män för att kontrollera kvinnors sexualitet, då det är någonting som anses väldigt viktigt i patriarkatet.
Så jag föreslår att Norstedts ändrar sin definition till detta!