Vardag.

Gårdagen var otroligt jobbig. Jag var trött och barnen var bråkiga och jag orkade verkligen inte vara sådär pedagogisk som jag vill vara, utan blev bara arg och sur. Idag har jag bara myst med barnen och druckit te och ätit mackor som kompensation.

Det kan vara otroligt svårt att veta på vilken nivå man ska lägga saker och ting. Hur man ska säga till. Man vill inte tjata men man vill inte vara barnens slav heller. Det är viktigt att man kan säga ifrån, men om man gör det för ofta så tappar det i slagkraft.

Sjukdomstillstånd säljer faktiskt inte.

När det gäller det där med kroppar på dockor så är jag kluven. Å ena sidan är det alltid dåligt när ett orimligt ideal presenteras, å andra sidan så tror jag inte att just dockor påverkar vår uppfattning om hur människor ser ut och bör se ut sådär jättemycket.

På ett sätt kan jag tycka att det är bättre när kroppsformen är helt orimlig, som i det här fallet. Då tror jag inte att man relaterar till den på samma sätt som man gör med en realistisk docka, det är i alla fall min teori. Till exempel en bratzdocka är ju så orimlig i sina proportioner att även en femåring måste fatta att man inte kan se ut så, medan Barbie är lite mer farlig eftersom den är tillräckligt realistisk för att vara ett ideal men tillräckligt fucked up för att det ska vara helt orimligt att komma dit.

Men det sjuka med den docka som har väckt debatt är att den faktiskt ser ut att vara anorektisk. Den är liksom inte bara extremt tunn i sin kroppsbyggnad utan har även samma proportioner som en ohälsosamt smal person har: väldigt smala armar och ben. Det fascinerar mig att personer som jobbar med att göra barnleksaker uppenbarligen inte har lyckats upptäcka detta.

Jag undrar verkligen varför man gör en sån docka. Handlar det om att spara in material eller? Det känns jävligt konstigt att någon skulle ha designat den så bara för att man tyckte det var fint eller för att man tänkte att det skulle sälja. För det säljer ju med orimliga ideal, men sjukdomstillstånd brukar de flesta inte tycka är sådär jättetrevligt. Speciellt inte om man råkar vara förälder.

Onanifrågor och BDSM-sex.

Som en liten present till mig idag vill jag att alla går in på den här fenomenala bloggen och svarar på frågor om när ni började onanera. Jag tycker att det är intressant med onani ur ett könsperspektiv. Jag tänker mig att män börjar onanera tidigare och gör det mer som en vanesak. I bloggen nämns att män onanerar mer än kvinnor när de är i fasta relationer vilket jag personligen tycker är lite konstigt med tanke på att det generellt är kvinnor som har problem med att komma vid konventionellt sex.

Och när vi ändå är inne på sex vill jag tipsa om Hannahs fenomenala inlägg om sex som självskadebeteende. Läs det och håll med!

Blanda inte ihop Las med anställningsskydd som koncept.

En grej som gör min sanslöst irriterad är när människor blandar ihop Las, det vill säga lagen om anställningsskydd, med anställningsskydd som koncept. En grej som Las ofta kritiseras för är den så kallade turordningsregeln, som kort och gott innebär att den som varit anställd kortast tid är den som åker först vid nedskärningar. Det är på det stora hela en rimlig kritik, för det är klart att det som ska avgöra vem som åker och inte ska vara kompetens och inte hur länge man varit anställd.

Men att det är en dålig regel gör inte hela Las dålig eller att anställningsskydd överlag är dåligt. Anställningsskydd är på det stora hela väldigt viktigt när det gäller arbetares möjlighet att kunna ställa sig upp mot dåliga arbetsvillkor.

Det är inget konstigt med att olika regelverk ibland måste reformeras och uppdateras, det är snarare helt jävla naturligt. Det är klart att samma regelverk som funkade innan inte kommer att funka i alla oändlighet. Men det blir helt omöjligt att föra en vettig debatt om reformer när människor blandar ihop att Las inte fungerar optimalt utifrån dagens förhållanden med att vi inte ska ha något anställningsskydd över huvud taget.

Att ta fram feminismen bara när det passar.

Jag har tänkt mycket på det här med Quetzala och feminism. Många har ju försökt skapa någon slags feministisk kritik mot det kritik som riktats mot Quetzalas beteenden. Bland annat Hanna Hellquist skrev en krönika och jämför behandlingen av Quetzala med behandlingen av så kallade hysterikor. Quetzala har också hakat på förebildsgrejen och menar att folk har ”förvandlat” detta till en catfight mellan henne och Blondinbella istället för att ta upp den relevanta grejen, nämligen att kvinnor förväntas vara förebilder.

Jag måste säga att jag tycker att det är mycket märkligt hur feminismen används som slagträ emot oss som inte riktigt tycker att det är okej att en vuxen kvinna aktivt trycker ner och förlöjligar andra kvinnor, uppmuntrar till ätstörningar och påstår att folk ljuger när de berättar om att de blivit våldtagna. Jag tycker också det är fascinerande hur Quetzala alltid ska ta på sig offerkoftan så fort hon blir utsatt för kritik. Då är det minsann synd om henne för att hon är kvinna och alltid förväntas vara sexig och bra och gud vet allt.

Men när hon själv kallar folk äckliga för att de inte rakar sig under armarna eller är size zero, då är feminismen långt långt borta. Hon tar fram den när det passar henne personligen, när hon kan använda den för att gömma sina angrepp på andra människor bakom. Jag blir så trött på människor som anammar idéer när det passar dem själva men som inte förmår stå fast vid det när de själva måste göra eftergifter. Som att inte förlöjliga våldtagna kvinnor eller över huvud taget stå till svars för sitt beteende.

Detta inlägg rör Quetzala som person mer än konflikten henne och Blondinbella emellan. I frågan om Egoboost är jag dock kluven, jag ska göra en djupdykning och skriva någon slags ordentligt reflektion på ämnet.

Folkpartiets idioti vet inga gränser.

Det här med att minimilönen för unga ska sänkas förstår jag mig inte på. Det ska väl ändå vara facken som avtalar minimilönerna, och inte politikerna? Eller gäller detta bara statligt anställda? Annars förstår jag inte varför Björklund ska in och peta i fackliga avtal. Vad har han där att göra? Jag kan mycket väl tänka mig att han skulle motivera att strunta i att höja minimilönerna med att det ska avgöras mellan facket och arbetsköparna.

Jag blir jävligt äcklad av personer som anser att en lön lägre än den lägsta avtalade för till exempel ett restaurangjobb är rimligt. Har otroligt svårt att se hur man kan tycka det, speciellt om man samtidigt för en retorik om att det ska löna sig att arbeta.

Dessutom finns det inga belägg för att det skulle hjälpa arbetslösheten att sänka lönerna, det gör det snarare sämre för dem som redan har jobb och ger mer pengar i företagens fickor. Då känns det rimligare att typ ta bort några av de tusentals regler som omgärdar svenska företagare så att det blev lättare att starta företag.

Förhoppningsvis får denna politik inget genomslag. Jag hoppas verkligen att folk inser hur extremt låga löner vi kommer ner i om minimilönerna sänks och att det inte är rimligt att människor ska sälja sin tid för de summorna. Att det skulle behövas att helt års provanställning för att till exempel avgöra någons lämplighet för att jobba i kassan på Konsum faller ju också på sin egen orimlighet.

Men folk har varit dumma i huvudet innan och kan väll tyvärr komma att vara det igen. Orkar inte riktigt reflektera över alla denna idioti nu måste jag medge.