Avgå!

Alltså gud, Folkpartiets motivering för varför den så kallade ”landskronamodellen” är så jävla maxad:

Detta är en oerhört viktig signal. Den som är hänvisad till bidrag för sin försörjning har få eller inga livsval. Att människor lämnar bidragsberoendet för egenförsörjning är därför en stor frihetsfråga

Och en ba: ok, och detta hade ni tänkt ändra på genom att göra livet pissigt för de som får försörjningsstöd? Bra plan! Det kommer säkert göra att deras livsval ökar dramatiskt.

Åh gud, jag orkar inte…

Snälla kan någon bara väcka mig från denna psykos.

Precis när en trodde att det inte kunde bli värre på partipolitikfronten så blev det (i vanlig ordning) det ändå. Folkpartiet vill införa något som kallas landskronamodellen på nationell nivå (en fråga de drivit ett tag av allt att döma), och som jag förstår det är denna politik nu antagen även av resten av alliansen. Såhär skriver folkpartiet på sin hemsida.

Folkpartiets landsmöte fattade på lördagsförmiddagen beslut om att den sk ”Landskronamodellen” med krav på motprestation för försörjningsstöd blir partiets linje, och därmed nationell politik.

För några år sedan infördes i Landskrona krav på motprestation för försörjningsstöd. Systemet blev framgångsrikt, men har kritiserats av socialstyrelsen. En lagändring har varit nödvändig om kravet ska gälla.

Detta innebär att människor, för att få uppbära försörjningsstöd, måste ”ge något tillbaka” till samhället. Detta ”ge tillbaka” åsyftar kort och gott gratisarbete. Nu är detta förvisso redan praxis i och med Fas3, som ju innebär i rpincip samma sak för individen, men det ger ändå en väldigt tydlig bild av vårt samhälle idag när en på fullaste allvar tycker att det är rimligt att göra dessa ”krav på motprestation” till standard bara för sakens skull och inte ens bryr sig om att täcka upp det i något snack om ”praktik”.

Jag begriper det inte. Om nu dessa arbeten behöver utföras, varför inte avlöna någon för att göra det? Varför tvinga arbetslösa människor till att jobba för att ens få tillräckligt för att överleva? Ingen tycker ju att socialbidragsnormen är en rimlig lönenivå, men detta blir ju i praktiken deras lön för det arbete de kommer utföra. Människor ska alltså utför riktiga arbeten för motsvarande existensminimum. Hur kan en tycka att det är rimligt? Vi har inte haft den typen av arrangemang på typ 50 år, de avskaffades för att en kom fram till hur sanslöst inhumant det var.

När jag läst detta så kände jag bara: ”snälla någon väck mig från denna psykos”. Jag får bara ångest, varför jag inte skrivit om det fören nu. Det går liksom inte att kommentera den här skiten på något rimligt sätt, det är bara perverst i ordets sanna bemärkelse: förvridet och sjukt. Hur har vi kunnat nå denna nivå? Hur har vi kunnat komma hit? Jag begriper det inte. Alltså verkligen, jag förstår inte hur det kan vara såhär, jag förstår inte hur detta kan vara verkligheten.

Demonstrera gärna, men kan ni snälla byta namn.

Imorgon ska det hållas en demonstration emot Sd vilket jag i sig tycker är helt i sin ordning. Även om man inte kan ändra den demokratiska processen medelst demonstrationer och få ut Sd ur riksdagen på det viset så finns det en stor poäng i att markera att slaget inte är över: Sd sitter förvisso där de sitter men vilket inflytande de får och om de får sitta på samma platser nästa val avgörs delvis av vad som sker nu. Det är viktigt att Sd och deras retorik inte normaliseras, vilket är den stora risken vi står inför. Därför tycker jag att den som kan borde vara med och samlas i kungsträdgården klockan 12 i morgon.

Vad jag däremot har otroligt svårt för är den retorik som kampanjen förs under, den om att ”vi är 94 procent”. Det ska åsyfta de personer som inte röstade på Sverigedemokraterna, som ju som känt fick 5,7 % i valet.

För det fösta så är det liksom inte sant. Denna grupp människor representerar inte alla som inte röstade på Sd. Jag förstår att det är ett retoriskt grepp men jag tycker inte att det spelar någon roll. När man demonstrerar, driver en kampanj eller liknande så ska man aldrig säga sig företräda en grupp som man inte företräder. Det sänker trovärdigheten.

Men det största problemet med retoriken som jag ser det är att man reducerar frågan om ”rasism” till att handla om Sd eller inte. Jag vill påpeka att vi har minst två främlingsfientliga partier i vår riksdag, dels Sd men också Folkpartiet som driver förslag om burkaförbud och språktest för invandrare. Inget parti utom möjligen vänsterpartiet är riktigt invandrarvänligt, jag har till exempel aldrig hört någon föreslå att vi ska höja antalet kvotflyktingar (människor från krigshärdar som får uppehållstillstånd redan innan de anländer) som ändå är ganska lågt.

Rasism fanns redan innan Sd kom med i riksdagen. Visserligen blåser det extra mycket högervindar nu, men det är liksom inte Sd ensamt skyldiga för utan det handlar om att den mentaliteten har fått ett uppsving i hela Europa.

Antirasiströrelsen måste sluta handla om att mest bara hacka på Sd och börja handla om att åskådliggöra rasismen även på andra ställen i samhället och att erbjuda alternativ till en missnöjd befolkning. Sedan ska man såklart påminna folk om vad Sd är för ett parti så att de inte blir rumsrena, men ett ensidigt fokus på ett parti kan riskera att leda till att annan rasism blir rumsren istället. Att vissa åsikter och partier inte ifrågasätts för att de i alla fall inte är Sd.

Så demonstrera gärna, men kan ni snälla byta namn.

Folkpartiets idioti vet inga gränser.

Det här med att minimilönen för unga ska sänkas förstår jag mig inte på. Det ska väl ändå vara facken som avtalar minimilönerna, och inte politikerna? Eller gäller detta bara statligt anställda? Annars förstår jag inte varför Björklund ska in och peta i fackliga avtal. Vad har han där att göra? Jag kan mycket väl tänka mig att han skulle motivera att strunta i att höja minimilönerna med att det ska avgöras mellan facket och arbetsköparna.

Jag blir jävligt äcklad av personer som anser att en lön lägre än den lägsta avtalade för till exempel ett restaurangjobb är rimligt. Har otroligt svårt att se hur man kan tycka det, speciellt om man samtidigt för en retorik om att det ska löna sig att arbeta.

Dessutom finns det inga belägg för att det skulle hjälpa arbetslösheten att sänka lönerna, det gör det snarare sämre för dem som redan har jobb och ger mer pengar i företagens fickor. Då känns det rimligare att typ ta bort några av de tusentals regler som omgärdar svenska företagare så att det blev lättare att starta företag.

Förhoppningsvis får denna politik inget genomslag. Jag hoppas verkligen att folk inser hur extremt låga löner vi kommer ner i om minimilönerna sänks och att det inte är rimligt att människor ska sälja sin tid för de summorna. Att det skulle behövas att helt års provanställning för att till exempel avgöra någons lämplighet för att jobba i kassan på Konsum faller ju också på sin egen orimlighet.

Men folk har varit dumma i huvudet innan och kan väll tyvärr komma att vara det igen. Orkar inte riktigt reflektera över alla denna idioti nu måste jag medge.

Bravo.

Jag trodde aldrig att jag skulle kläcka ur mig detta men förslaget som folkpartiet kommer med här är fan vettigt, och framförallt otroligt aktuellt och nödvändigt. Förutom att de som vanligt fått in lite irrelevant blaj om att det är viktigt med goda skolresultat så skriver de en debattartikel om att kraven på HVB-hem borde skärpas, alltså de ställen där unga i stort behov av psykisk vård hamnar.

Det finns tre konkreta förslag. Dels det menlösa förslaget ”högre krav” på HVB-hem (det är såklart jättebra om det genomförs men ”högre krav” är lite väl diffust för att jag ska ta det på allvar). Sedan att det ska finnas bättre undervisning på HVB-hemmen. Men det jag verkligen gillar är följande:

Ett placerat barn ska ges rätt till en egen socialsekreterare som besöker barnet minst fyra gånger varje år.

Det är ett otroligt vettigt förslag. Något som troligen är ett stort problem på HVB-hem är att miljön blir på tok för isolerad, eftersom de som finns där är personal och ”patienter”. Ofta ligger ställena dessutom väldigt isolerade rent geografiskt. Detta gör att personalen får en väldigt stor makt som ofta missbrukas och i en situation där den inlagda klagar så är dess trovärdighet kringskuren i och med att hen faktiskt är psykiskt sjuk.

Därför behövs det en person som tar den sjukes parti. Att i en situation där man mår otroligt dåligt och kanske inte har ork att ta tag i sin situation ha en person som har i uppgift att alltid värna om ens bästa vore ett stort framsteg. Dessutom skulle det funka som en slags inspektion, eftersom alla ungdomar som bodde på ett HVB-hem skulle ha sina och besöken därför skulle bli ganska frekventa.

Så genomför nu för guds skull detta och se även till att socialsekreteraren och ungdomen ifråga kommer bra överens, annars är hela förslaget verkningslöst.

Smygrasisterna Fp.

Jag har ju innan skrivit om vilket jävla smårasistiskt skitparti folkpartiet är. Nu har det fastslagits att deras förbud mot niqab strider mot diskrimineringslagstiftningen, vilket man väl hade kunnat räkna ut innan istället för att se över lagstiftningen nu.

Detta lär väl bara ytterligare understryka min poäng. Ni vet förslaget om lärarlegitimation som Fp har lagt? Det går i korthet ut på att lärare efter utbildning och en viss tids praktisk ska få en lärarlegitimation, som sedan ska kunna berättiga till löneförhöjningar. Grejen är bara den att hemspråkslärarna inte ingår i det här systemet, vilket i praktiken innebär att de inte får samma möjlighet till högre betalning i och med kompetens som alla andra lärare får.

Vi har en lag i Sverige som säger att alla barn har rätt till sitt lands kultur, vilket i praktiken innebär att de har rätt till hemspråksundervisning, men det här är en solklar särbehandling av hemspråk som ämne, och av både lärare och elever.

Det lustiga med det här är att Fp inte ens lär vinna några sd-röster på det eftersom det inte är en tillräckligt stor grej för att generera massa uppmärksamhet, som ju burka&niqab-förbudet ändå var. Detta är helt enkelt endast smygrasistiskt, och inget annat. Satan vad arg jag blir.

Bort med blockpolitiken!

Vad skönt att det rödgröna samarbetet är över (för det är väl ingen som tror att det kommer återtas senare?). Inte för att jag tycker det är kul att se dem ge upp, utan för att jag hatar det tvåpartisystem vi börjar röra oss mot. Innan så hade vi i alla fall olika partier, även om blocktillhörigheten var ganska satt, men nu har (eller hade) vi verkligen två block som agerar som partier, det vill säga har ett gemensamt manifest och så vidare.

Jag hoppas att alliansen också splittras. Det troligaste scenariot är väl att Moderaterna börjar ta för mycket plats och att Fp börjar flirta för mycket med främlingsfientliga. Det skulle vara otroligt skönt om politiken kunde gå tillbaks till att handla om ideologi där varje parti får utforma sitt eget, istället för att som nu bara handla om saker som är så generella för högern eller vänstern att alla partier i de respektive blocken kan enas om det.

Dessutom så är det helt absurt att tycka att det är rimligt att miljöpartiet och vänstern ska samarbeta. De ligger fan väldigt långt ifrån varandra, då Vänsterpartiet är typ kommunister och miljöpartiet är någon slags surdegs-/hornstullsliberaler. Partierna i det blå blocket ligger varandra betydligt mycket närmre ideologiskt, eller i alla fall i den politik de säger sig vilja utföra.

Det rödgröna samarbetet kan nog ha en framtid om vänstern försvinner. Jag förstår inte vad de har att göra där, speciellt då många har uttalat att de struntade i att rösta rödgrönt eftersom de inte vill se vänstern i regeringen. Vänsterpartiet känns för tillfället mest bara oseriöst och opragmatiskt och stoppar nog dessutom upp den förnyelse Socialdemokraterna säger sig vilja genomföra. Det kommer liksom inte gå att modernisera socialdemokratin om man envisas med att samarbeta med kommunister.

Vi ska inte utradera något jävla kulturarv.

Björklund har också fått kritik för att förslaget är en flirt med främlingsfientliga krafter. Men han tror att mer kristendom ska göra Sverige öppnare.

– Att vi ska utradera vårt eget kulturarv på grund av invandringen det tror jag är fel tänkt. Sverige kommer vara ett mer öppet och välkomnande land om de som växer upp här känner sig trygga i sitt eget kulturarv, säger Jan Björklund i TV4.

Detta handlar inte om att något kulturarv ska utraderas, det handlar om att kristendomen som religion inte borde ha särställning. Jag håller med om att vi inte ska utradera vårt kulturarv, jag tror få av Björklunds kritiker gör det. Jag firar jul, midsommar, påsk och valborg, jag läser Selma Lagerlöf och Strindberg, det är väl vår kulturarv? Om man tror att kristendomen är en så jävla väsentlig del av vårt kulturarv så borde man tänka om.

Att Björklund hävdar att anledningen till att vi firar jul är att jesusbarnet föddes då är i det närmaste genant. Alla som har minsta lilla koll på svensk historia vet att högtiden jul härstammar från midvinterblotet. Det är en högtid som har sitt ursprung i naturdyrkan som man sedan har gjort kristen för att lättare kunna smyga in i den vidriga religionen i vårt land.

Vårt kulturarv är minst lika mycket hedniskt som kristet. Midsommar, nyår eller valborg, som ändå är två av våra största högtider, har absolut ingenting med kristendomen att göra. Som jag sade innan är julen inte heller ursprungligen kristen och jag har också hört nämnas att påsken har sina asatrosanor, men vet inte vilka dessa skulle bestå i.

På det stora hela är inget i vare sig vår kultur eller lagstiftning särskilt kristet. De flesta lagar skulle kunna härledas från andra politiska ideologier eller helt enkelt bara utifrån det som funkar bäst, utom såklart de morallagar vi har gällande sex, men det fattar jag inte varför vi är intresserade av att behålla. Det är hursomhelst knappast så att våran samhällsmoral skulle krackelera om vi tog bort det kristna inflytandet, som vissa verkar vilja göra gällande.

Om vi läser svensk historia i skolan så kommer det kristna inflytandet att lyftas fram automatiskt, men då har man också en plattform för att berätta om allt det som Sverige är vid sidan om kristendomen. Att känna sin kultur handlar inte bara om att känna sin folkreligion, utan om att känna hela sin historia, sin geografi och vilka värderingar som genom tiden varit gällande: socialdemokrati, sexualmoral, asatro, naturdyrkan och kristendom. Det ska också finnas ett fokus på att lokalisera de här värderingarna i vårt moderna samhälle och givetvis att ifrågasätta dem. Att läsa bibeltexter är däremot inget annat än trams som inte hör hemma i skolmiljö. Vi ska inte ge kristendomen ”äran” för något som är urgamla hedniska traditioner.

Avskaffa religion som skolämne till att börja med.

Angående det här med kristendomens särställning i undervisningen: varför i helvete ska man ens ha ämnet religion i skolan? Man borde istället ah ämnet livsåskådningar.

En ide jag stöter på ofta ”ute på fältet” är att folk tycker att man ska ”hitta sin tro”, alltså att man ska välja vilken fullkomligt irrationell ide man tycker ”känns rätt”. Att tron är det enda sättet att nå andlighet och harmoni i sitt liv, att det är det enda sättet man kan skaffa sig ett rättesnöre, en moral att leva efter.

Men världen är full av livsåskådningar, olika filosofier kring hur man ska leva som alla kan erbjuda andlighet i någon form. Eller ett rättesnöre, om man så vill. Jag ogillar iden om att religion har någon slags särställning bland andra livsåskådningar som verkligen är fullständigt oberättigad, dels när det gäller innehållet som sådant men också historiskt inflytande. Som om religion vore det enda som påverka människors sätt att tänka.

Kristendomen har påverkat Sverige, men inte mer än asatro eller naturdyrkan (som i mångt och mycket är samma sak), så varför tas det aldrig eller i varje fall mycket sällan upp?

Jag vill se ämnet religion avskaffas och ersättas med ämnet livsåskådningar. Där kommer det givetvis att falla sig naturligt att ta upp de ledande religionerna, men man kommer också ta upp filosofisk synsätt såsom existentialism och säkert också politiska. Då kanske människor förstår att det finns mer att hämta från livsåskådningar än bara troende eller ateist, det finns så mycket att välja och vraka på utan att man för den sakens skulle behöver hänge sig åt någon irrationell dogm, vilket dels skulle leda till att folk skulle göra ett mer upplyst val när det gäller att ”hitta sin tro” och dels att religionens särställning skulle försvagas.

För varför ska något som i princip bara bygger på irrationella antaganden och vidskeplighet och som dessutom leder till så mycket elände få vara viktigare än filosofiska teorier när det gäller vägval i livet? Varför ska religionen få ha patent på att predika vad som är rätt och fel? Ungefär som om irrationalitet vore något fint, något som berättigar en åskådning ett större utrymme.

Den religion har haft inflytande i våran historia får ju automatiskt en särställning, så varför ytterliggare förstärka denna?

Förutom att Björklunds syn på att kristendomen borde ha en specialplats inom religionsundervisningen är helt förkastlig av jämlikhetsskäl så fattar jag inte hans argument om att den borde lyftas fram för att den har haft mycket inflytande.

Om den haft så stor inflytande så märks ju det ändå när man läser svensk historia? Vi behöver väl inte särbehandla kristendomen i religionsundervisningen också, det räcker med att vi berättar hur vårt land har byggts upp med alla faktorer som påverkat oss, alltså även kristendomens intåg.

Jag anser i alla fall att jag har fått ta del av tillräckligt mycket lärdom om kristendomen under min skoltid. Vad som däremot verkligen borde införas i undervisningen är religionskritik. Herregud vad fint det hade varit med lite sköna lektioner om varför religion suger trots allt. Lite föreläsningar om kristendomens brott mot mänskligheten, lite föreläsningar om kopplingen mellan tro och folkmord/terror. Och då kommer man ju liksom per automatik läsa ganska mycket om kristendomen, eftersom det är en religion med ett väldigt blodigt förflutet. Och så får både jag och Jan Björklund som vi vill.