Var på en sjukt intressant föreläsning med Ambjörnsson som skrivit boken Rosa – den farliga färgen som handlar om samhällets relation till rosa och hur otroligt symbolladdad den är. Hen tog upp en massa intressanta aspekter, bland annat klassfrågan i hur man låter sina barn använda rosa, där avståndstagande från färgen ofta är en statusmarkör inom den medvetna medelklassen. Detta motivera med att en inte vill pressa in barnet i ett fack, trots detta är en på en massa andra sätt är mycket mån om att visa vilket kön ens barn har på andra vis.
Det jag fastnade mest för var dock hur rosa hänger ihop med vuxenblivandet. ”Överdriven” användning av främst mer skrikiga nyanser av rosa anses höra barndomen till och därmed också vara något en bör ”växa ifrån” i takt med att en blir större. Färgen rosa fortsätter dock representera kvinnlighet, men används i mindre grad (bara detaljer i en outfit till exempel) och mindre extrema nyanser.
Ambjörnsson tog upp ett exempel med en feministisk aktivist som hade inrett hela sitt rum i en typiskt flickig och genomgående rosa stil och som menade att detta var ett slags motstånd mot vuxenblivandet. Eller, egentligen inte vuxenblivandet i sig men att bli vuxen på samhällets villkor. Det här tyckte jag var en jätteintressant poäng, och jag tänker på hur många gångar jag själv har rynkat näsan åt vuxna kvinnor som klär sig i ”fel” nyans av rosa trots att jag själv ofta har rosa på mig, i enligt mig mer smakfulla toner.
Jag har boken i bokhyllan, där den har stått en tid i väntan på att bli läst. Kanske dags att ta tag i saken!
Avundsjuk! Inte läst den själv, men den verkar fan skitintressant.
Tänker läsa boken när jag ser den på biblioteket : )
Har alltid haft lite svårt för rosa, kanske just som du säger, att det finns något laddat runt det. Eller för att det är en vanlig färg att ha på sig. Samma sak med svart. Det är tufft at ha svart och samtidigt smälter man in i mängden… in bland alla andra som tycker om svart. Det känns så konstigt när jag har på mig svarta kläder. ”Är jag en normal människa nu? Är det såhär det känns att vara normal?!” Det är en fnissig känsla för det är bara jag som vet att det pågår ett psykedeliskt färgparty på insidan.
Tror inte svart är lika laddat, en kan ju ha en helsvart outfit utan att det tolkas på något särskilt sätt till exempel.
Rosa är min favoritfärg. Och när jag läser Fannys bok så får jag sån brutal lust att dra på mig det smaklösaste rosa jag kan hitta. Full mundering. Prinsesskrona och allt. Och bara gå ut och sparka pung.
det här att du inte verkar skriva ut förnamn, är det också en del av den könsneutrala språkreformen?
Det stämmer bra det.
ok! intressant 🙂
Men mag fattar att man skriver hen om man talar om person X. Men varfor om texten tydligt handlar om en man, kvinna, flicka, pojke?
För att denna blogg har genomgått en könsneutral språkreform. Sök på det i bloggen om du vill veta mer!