Etikett: färg

Rosa och vuxenbliandet.

Var på en sjukt intressant föreläsning med Ambjörnsson som skrivit boken Rosa – den farliga färgen som handlar om samhällets relation till rosa och hur otroligt symbolladdad den är. Hen tog upp en massa intressanta aspekter, bland annat klassfrågan i hur man låter sina barn använda rosa, där avståndstagande från färgen ofta är en statusmarkör inom den medvetna medelklassen. Detta motivera med att en inte vill pressa in barnet i ett fack, trots detta är en på en massa andra sätt är mycket mån om att visa vilket kön ens barn har på andra vis.

Det jag fastnade mest för var dock hur rosa hänger ihop med vuxenblivandet. ”Överdriven” användning av främst mer skrikiga nyanser av rosa anses höra barndomen till och därmed också vara något en bör ”växa ifrån” i takt med att en blir större. Färgen rosa fortsätter dock representera kvinnlighet, men används i mindre grad (bara detaljer i en outfit till exempel) och mindre extrema nyanser.

Ambjörnsson tog upp ett exempel med en feministisk aktivist som hade inrett hela sitt rum i en typiskt flickig och genomgående rosa stil och som menade att detta var ett slags motstånd mot vuxenblivandet. Eller, egentligen inte vuxenblivandet i sig men att bli vuxen på samhällets villkor. Det här tyckte jag var en jätteintressant poäng, och jag tänker på hur många gångar jag själv har rynkat näsan åt vuxna kvinnor som klär sig i ”fel” nyans av rosa trots att jag själv ofta har rosa på mig, i enligt mig mer smakfulla toner.

Hej på er!

Efter att jag blev ombedd att göra ”något med mitt hår” av Sandra så tänkte jag göra slag i saken. Inte vill man göra sina läsare besvikna liksom. Nu har jag färgat det. Tyvärr blev det typ mörkrött med en touch av lila, men jaja. Vad gör man inte för att tillfredsställa sin omgivning liksom?

För övrigt så tycker jag att ni ska langa mer frågor i min frågestund.

Vit är en färg, inte en etnicitet.

Alla som jämför den här grejen med kinesen på kinapuffsförpackningen med ”vitlök”. Lägg ner, för helvete! Om ni hade tänkt ett steg längre hade ni insett att ”vit” är en färg och inte en etnicitet. Jag har aldrig sett någon reagera över att något kallas ”gul” eller ”svart”, däremot över ”neger”. Kom tillbaks när ni hittar något som heter ”arisk”, så kan vi snacka. Men i dagens läge så finns det ju tyvärr inte en enda förpackning eller produktnamn i Sverige som kan anses anspela på svenska/vita stereotyper.

Om man ska utmana normen bör man göra det i alla aspekter.

Lady Dahmer har gjort fittsmycken att ha på blogawards. Personligen tycker jag väl att det kan bli lite tjatigt denna fittkonst, men jag tror att det kommer göra effekt i sammanhanget så jag hejar ivrigt på.

Däremot tog Mona upp en rätt intressant grej i kommenarsfältet:

en grej som jag funderat över…varför gör alla fittorna rosa? blygläpparnas form och storlek varierar man gärna, men inte färgen på dessa. Min fitta är inte rosa.

Detta är väldigt sant. När det kommer till fittkonst är ingen rädd för att göra fittor som anses lite ”fula” (sladdriga och stora inre blygdläppar framförallt) till formen, men färgen är alltid sådär perfekt rosa.

Men jag tror inte att folk generellt har rosa fittor. Det är väl något slags ideal, men min fitta är definitivt inte babyrosa och jag har nog inte sett någon som är det heller, faktiskt.

Syftet med fittkonsten är, i alla fall som jag uppfattat det, att utmana könsroller och skönhetsideal genom att visa många olika typer av fittor. Fittan utseende är ju en typisk sån grej som folk har komplex över, eftersom ”riktiga” fittor nästan aldrig exponeras. Det blir då väldigt lätt att tro att fittor generellt ska vara små streck, där absolut inget hänger ut eller fladdrar. Men då borde man väl agera utefter det även i färgvalet, och göra en massa olika färger på fittorna, så att folk slipper tro att ickerosa fittor är något konstigt. Om man nu ska utmana normer ska man väl göra det i alla aspekter.

NU menar jag inte att den som gör rosa fittor skulle vara ond och sprida osunda ideal, bara att det borde finna slika mycket mångfald i färg som i form när det kommer till fittkonst.

Femåringar ska inte begränsas av smink.

Katrin har skrivit ett inlägg om Suri Cruise, ni vet barnet till Katie Holmes och Tom Cruise. Tydligen så vägrar Suri lämna hemmet utan att ha sminkat sig. Detta tycker Katrin inte är ett så stort problem, eftersom ”det inte skadar någon” att Suri sminkar sig.

Hon nämner att barn tycker att det är kul med färg och klet och att de då borde få kladda ner sig. Det kan jag absolut hålla med om i sak, jag tycker att hela vuxenstämpeln på smink är ganska fånig. Jag läste en gång ett inlägg av Benjamin Rask som jag tyvärr inte hittar nu. Han framförde testen att smink för barn kunde vara positivt eftersom barnet får en mer lekfull upplevelse av sitt eget utseende. Det blir inte så statiskt eller viktigt utan något man kan förändra och använda på olika sätt.

På sätt och vis är smink något som avdramatiserar utseendet även för vuxna. Det flesta kan vara snygga med smink om de bara lägger tid på det, till skillnad från naturlig skönhet som alla inte innehar. Kanske tänker man även mer på vad som är spektakulärt eller uttrycksfullt än vad som får en att se mest attraktiv ut.

För mig är smink en lättnad. Jag använder det sällan men det är skönt att veta att det finns där, att jag bara är några penseldrag ifrån att se annorlunda och för det mesta mer attraktiv ut. Men jag behöver inte vara snygg varje dag, det räcker med att veta att jag kan vara det.

Men när det går till den gränsen att man måste sminka sig varje dag, att man får panik om man måste lämna huset utan smink, när man sminkar sig även för att springa ner till till närlivsen i mjukisbyxor för att handla mjölk, då går det för långt.

Man kan tjata i evigheter om fria val och att det är upp till var och en vad man vill ha i ansiktet, men det är destruktivt att inte kunna slappna av utan det. Jag ser det lite på samma sätt som alkohol: det får gärna vara något extra, något som ”piffar till” då och då, men om det är en daglig ingrediens i ens liv som man mår dåligt av att vara utan så är det en begränsning. Och jag tycker inte att någon ska begränsas av smink, speciellt inte om man är fem år gammal.