Träffade förra helgen på en person som var liberal men som tyckte att vänstern hade ”rätt” i en massa frågor. Jag undrade vari de egentliga skiljelinjerna låg och hen menade på att vänstern var bra på ”sociala” frågor men hen höll inte med oss i de ekonomiska frågorna. Detta är något en hör lite till och från och det gör mig alltid så konfunderad. Hur kan en ens tro att det är möjligt att särskilja de ekonomiska frågorna från de ”sociala”? De flesta sociala frågor är i grunden frågor om pengar. Nog att det finns några, som till exempel homoäktenskap, som inte är det, men för det allra mesta så kan en inte göra en åtskillnad mellan den sociala och den ekonomiska politiken.
Dessutom har jag svårt att begripa vad som ens menas med ”sociala frågor”. Som jag tolkar det är det typ alla frågor som inte är ekonomiska. Men alltså, all politik är väl i slutändan ”sociala frågor” eftersom all politik påverkar människor. et är ju inte som att ekonomin är något som flyger högt över våra huvuden, som vi inte kan greppa, inte ens när det inte rör sig om direkta skattefrågor.
Människor som känner att de håller med vänster i sociala frågor och högern i ekonomiska borde ta sig en funderare på vad de prioriterar högst, för dessvärre så kan en inte ha båda. Jag vet vad jag väljer i alla fall.
Hej!
Först vill jag tacka för din fantastiska blogg! Ditt sätt att skriva tillsammans med dina ämnesval och tankegångar fyller ett annars tomt rum i ”blogg-världen”. Dessutom känner jag igen mig i många av dina funderingar och problematiseringar av samhället. Skönt att inte vara själv med dessa ibland förvirrande tankar som stundtals bubblar över.
Jo, på tal om att vara liberal men ända lite vänster… För något år sedan hamnade jag i en likande diskussion och har sedan dess ändat min tankebild av politik och ideologi. Istället för att tänka på politik (och ideologi) som horisontell linje mellan rött och blått, försöker jag tänka på skillnader/likheter mellan ideologierna i form av en trekant. I ena hörnet finns liberalismen, i andra hörnet socialismen och i det sista hörnet kapitalismen. Politiska frågor placeras sedan ut på linjerna mellan de tre hörnen. Det innebär att vissa frågor har socialismen och liberalismen tillsammans, medan vissa frågor har liberalismen och kapitalismen tillsammans och så vidare. Ett exempel på en sådan fråga, tänker jag skulle kunna vara frågan om ett flexibelt sätt att se på kön/könsidentitet. För mig är det självklart att det är en ”vänster fråga”. Men egentligen är det ju en fråga som handlar om att individen själv ska få välja vad hen vill identifiera sig som. Ganska liberalt, eller hur?! Jag tror att den horisontellt linjära tankefiguren av hur politik och ideologi ska förstås, gör det en smula komplicerat. En tänker på en gång att liberala frågor är ”höger-frågor” och därmed kapitalistiska, men egentligen handlar det ju om tre olika ideologiska inriktningar.
Oj, oj vad långt det blev. Har nu snurrat in mig i mina egna tankekedjor. Hoppas du förstår på ett ungefär vad jag menar… 🙂
Jag förstår ur du menar och det finns ju andra varianter på det du uttrycker, till exempel ett koordinatsystem med frihetlig – totalitär på ena axeln och offentligt – gemensamt ägande på andra axeln, där en får placera sig. Jag förstår poängen med den här typen av indelning, men har allt mer börjat se politiska ideologier efter om de är systemkritiska eller ej, och med ”systemkritisk” menar jag kritisk mot kapitalismen. Det finns många liberaler som i mina ögon har vettiga perspektiv på nästan alla sakfrågor, men om de inte är kritiska mot kapitalismen kan jag inte samtycka med dem eftersom det är en för stor diskrepans i vad som utgör det grundläggande problemet i samhället.
Fast det känns snedvridet att definiera alla frågor som handlar om individer och individuell identitet som ”liberala” frågor. Det är ju trots allt en del av den socialistiska ideologin att upplösa den sortens maktstrukturer som upprätthåller vad vi uppfattar som identitetsproblem och privilegium, exempelvis då könsfrågor. Den indviduella frigörelsen ur ett liberalt perspektiv är ju i huvudsak en civilrättslig fråga: när inga formella hinder finns för att homosexuella/kvinnor/arbetare ska vara likvärdiga samhällsmedborgare så är de också det.
Jag anser, som socialist, det också synnerligen relevant att en individ ska ha rätt att vara den hen vill; det som skiljer oss åt är vad vi anser vara den centrala problematiken (maktstrukturer/rättigheter) och vilka politiska lösningar vi anser bäst lämpade att lösa problemet.
Och är inte liberalismen den ideologiska grunden för kapitalismen, precis som kapitalismen är den logiska följden av den liberala filosofin? Tycker det är svårt och märkligt att särskilja de två.
För mig betyder ”hålla med vänster i sociala frågor och högern i ekonomiska” ungefär ”fin idé, vänster, men vem ska göra jobbet?” Vänstern har många bra idéer, men en skriande brist på förmåga att genomföra dessa. Det bygger ofta på icke-existerande pengar som ska finansiera ett arbete utfört av icke-existerande människor och som kräver idealmänniskor för att allt ska fungera. Ungefär som ”sann kapitalism” av Ayn Rand-typen.
Se på Löfvén, t.ex. – så fort det kommer en vänstermänniska som pratar realistiskt så smälter vartenda högerhjärta i landet. (Tyvärr hårdnar landets vänsterhjärtan till sten, men sånt är livet.)
Vilket kvalificerat skitsnack.
Håller med Fanny; vilken idiotisk kommentar