Spegelberoende.

Apropå det där med speglar så tänkte jag på det när jag var på scoutläger med min syster och delade tält med två stycken 14åringar. De var helt desperata efter att få tag på en spegel och jag mindes själv hur jävla viktigt det var att se bra ut i alla situationer i den åldern. Det är verkligen en jävligt skön effekt av att bli äldre, i alla fall för min egen del. Det är klart att det finns sammanhang där jag känner att det är viktigt, men i de allra flesta fall så spelar det faktiskt inte så stor roll.

Grejen är att när jag väl exponeras inför hur jag ser ut, typ på bilder eller speglar, så bryr jag mig. Men när jag inte gör det så är det en aspekt som försvinner ur min tankevärld. Skillnaden från då och nu är att jag inte längre söker upp insikter om hur jag ser ut på samma maniska sätt. Jag måste inte spegla mig hela tiden, jag måste inte ständigt påminna mig själv.

Till en början så var jag på vippen att ironisera över 14åringarnas spegelberoende och ytlighet, men sen kom jag på att jag ju varit precis likadan själv. Och sen kände jag bar en enorm jävla lättnad över att jag faktiskt inte är så längre. Jag hoppas att alla spegelberoende tonåringar där ute en dag blir lite mer bekväma med sig själva. Inte nödvändigtvis börjar älska sitt utseende, men kanske inse att det inte ger något att ständigt påminna sig om alla saker man gillar eller ogillar med det.