Etikett: spegel

Spegelberoende.

Apropå det där med speglar så tänkte jag på det när jag var på scoutläger med min syster och delade tält med två stycken 14åringar. De var helt desperata efter att få tag på en spegel och jag mindes själv hur jävla viktigt det var att se bra ut i alla situationer i den åldern. Det är verkligen en jävligt skön effekt av att bli äldre, i alla fall för min egen del. Det är klart att det finns sammanhang där jag känner att det är viktigt, men i de allra flesta fall så spelar det faktiskt inte så stor roll.

Grejen är att när jag väl exponeras inför hur jag ser ut, typ på bilder eller speglar, så bryr jag mig. Men när jag inte gör det så är det en aspekt som försvinner ur min tankevärld. Skillnaden från då och nu är att jag inte längre söker upp insikter om hur jag ser ut på samma maniska sätt. Jag måste inte spegla mig hela tiden, jag måste inte ständigt påminna mig själv.

Till en början så var jag på vippen att ironisera över 14åringarnas spegelberoende och ytlighet, men sen kom jag på att jag ju varit precis likadan själv. Och sen kände jag bar en enorm jävla lättnad över att jag faktiskt inte är så längre. Jag hoppas att alla spegelberoende tonåringar där ute en dag blir lite mer bekväma med sig själva. Inte nödvändigtvis börjar älska sitt utseende, men kanske inse att det inte ger något att ständigt påminna sig om alla saker man gillar eller ogillar med det.

Spegelfri zon.

När jag flyttade in i mitt nya ”rum” så skulle jag bestämma om min garderob skulle vändas inåt eller utåt min del (det är en del av vardagsrummet som avgränsas med bokhyllor och garderob). Efter ett tag kom jag fram till: nej. Anledningen: garderoben hade en spegel på dörren och jag vill verkligen inte ha spegel på rummet. Jag har bott ett rum med en hel jävla spegelvägg ett år, sedan har jag bott i föräldrahemmet där jag också har en spegel med direkt anslutning till sägen.

Det är inte så att jag är missnöjd med mitt utseende, jag trivs ganska bra med det. Inte heller är det så att jag inte bryr mig, det vore lögn att säga det. Men det är så skönt att slippa denna ständiga påminnelse om hur man ser ut. Jag har ingen lust att ständigt vara självmedveten längre, jag vill ha en spegelfri zon helt enkelt. Nu kan jag välja när jag har lust att kolla mig i spegeln och så kan jag bekvämt strunta i hur jag ser ut resten av all tid.

Om att tvingas till ytlighet.

Blondinbella har skrivit ett inlägg om att hon förväntas posera med läppglans och spegel efter att hon har gjort en intervju om sin karriär och sitt mående. Hon är såklart irriterad, med all rätta. Jag skulle också bli gruvligt irriterad över ett så oprofessionellt agerande från fotografens sida, att helt sonika utgå från att man pratat om ”skönhet” när man i själva verket inte har en aning. Man kan ju tycka att en professionell fotograf bör ha någon slags koll på i alla fall temat för artikeln hen ska fota, men uppenbarligen ansåg fotografen inte dig behöva kolla upp sådant innan eftersom det bara är att slänga in lite läppglans när man ska fota en bloggbrud.

Blondinbella är knappast en person som ofta figurerar i den typen av sammanhang, men många antar att hon gör det eftersom hon har fått det ryktet kring sig. Jag kan verkligen begripa att det är frustrerande att alltid bli tagen för att vara en ytlig tjej när man gör så otroligt mycket annat i livet.

Men i kommentarsfältet låter man henne veta att det har hon ingen rätt att vara, frustrerad alltså:

Det var väl inte så konstigt att han tyckte att en sådan billig bild passade dig, med tanke på ditt porriga utvik tidigare i år.

Enda dagen vill du visa dig helnaken, andra dagen vill du bli tagen på allvar? Det funkar inte så gumman, som man bäddar får man ligga.

Eller denna:

Antar att fotografen sett dina sexbilder från “Size Me”, inte så konstigt om han trodde att du var “en sån tjej” precis… Du är ju mest känd för den bilden, och dina otaliga “oj, jag råkade putta upp brösten i kameran” bilder du har på bloggen.

Karriärkvinna är inte det första man tänker på tyvärr… vet många killar som kollar din blogg ENBART för att få se dina bröst på dina utmanande bilder. Läppglans och “ta mig i håret” bilder känns väl rätt passande då.

Tja, min uppfattning är att just ”karriärkvinna” är ungefär vad man tänker när man tänker på Blondinbella.

Detta är tyvärr en ganska vanlig inställning. Om man en gång har gjort ett utvik har man kasserat sina chanser att kunna bli tagen på allvar i framtiden. Det spelar ingen roll i vilket syfte man gjorde utviket, om man ägnar sig åt en miljon andra saker i livet eller om det helt enkelt bara inte har ett piss med saken att göra. Jag tänker på att jag själv brukade outfitblogga en gång i tiden, och ibland lägger upp egobilder, skulle det göra att jag inte kan förvänta mig att bli bedömd efter vad jag gör i andra sammanhang?

En kvinna kan ägna sig åt en massa olika saker, om bara en av dem inkluderar ytlighet så anses detta stort nog för att vara talande för hela hennes person. Jag blir så trött, men ändå glad att Blondinbella har vett att ryta ifrån och skriva om det. Jag tror det betyder mycket.

Men förlåt då.

På den tiden då jag lade upp dagens outfit här i bloggen så var jag med om att en person frågade mig om min blogg, typ vad jag skrev om och så. ”Är du modebloggare”, frågade han. Jag berättade som det var, att nej jag är ingen modebloggare, jag skriver primärt om politik, feminism och lägger upp bilder jag tagit men då och då lägger jag upp dagens outfit. ”Jaha, så du är alltså modebloggare”, sa han då. Av allt det jag berättat om att jag skrev så lade han fokuset på ”dagens outfit”.

Det kan vara svårt för folk att ta in detta att människor, och då framförallt tjejer, faktiskt kan vara intresserade av självsmyckning och kläder och fortfarande ha något att säga. Som denna mycket spydiga kommentar jag fick när jag länkade till ett inlägg på Twitter.

Ursäkta mig då, men min blogg ser ut så. Jag tycker om att ta bilder på mig själv och visa upp mig för jag tycker helt enkelt att jag ser ganska bra ut. Om man inte trivs med det utan vill ha en renodlat politisk blogg som inte blivit nedsmutsad av något så banalt som ytlighet gör man bäst i att inte söka sig till min, helt enkelt. Men jag tycker fan att det är fånigt att inte kunna tillmäta det som skrivs av en person som även tycker om att ta bilder på sig själv i spegeln mindre vikt.