När man diskuterar BDSM, kinks, strypsex och så vidare dyker ofta frågan om det verkligen finns kvinnor som vill detta upp. Jag tror att det är en återvändsgränd att ha det som utgångspunkt i dessa diskussioner. Det finns uppenbarligen kvinnor som av olika skäl vill det. Vad detta beror på kan man såklart teoretisera kring – är det patriarkal indoktrinering, vilja att vara till lags för manlig partner eller helt enkelt självdestruktivitet. Det finns många olika berättelser om varför vissa kvinnor dras till våld och förnedring i sexuella sammanhang. Jag tror inte att det är meningsfullt att diskutera vilka som ska ses som legitima och inte.
Problemet med att lägga för mycket fokus på kvinnans vilja och eventuella skäl för den är att mannens beslut och handlingar försvinner ur ekvationen. I slutänden är det ju mannen som väljer att utföra detta våld och han kan alltid välja att INTE göra det, oavsett om initiativet kommer från honom eller kvinnan han utsätter.
Hur man än vrider och vänder på det är det ju kvinnan som utsätts för riskerna. Det är hon som riskerar att få hjärnskador och till och med missta livet. Jag förstår inte varför mannen skulle komma undan med något sådant bara för att det skett i en sexuell kontext med ”samtycke”.
Jag tycker att åklagaren i fallet med 27-åringen som strypt sin flickvän till hjärtstopp uttrycker sig väl; ”Jag delar bedömningen att det är vanlig företeelse, men jag anser inte att ett beteenden som utgör risker för människors liv ska vara mer försvarligt på grund av det”. Att detta är en sexuell praktik som blir vanligare är inget skäl till att dessa risker ska accepteras, snarare är det ett skäl till att lyfta att den som väljer att utsätta någon för en sådan risk bär ansvar för konsekvenserna. I förlängningen handlar det ju om att kvinnor inte ska vara rättslösa i sexuella sammanhang.