Jag läser en artikel om en 27-årig man som blivit dömd för vållande till kroppsskada efter att ha utsatt sin flickvän för strypning under sex. Kvinnan har inte dött men däremot fått hjärtstopp och hjärnskador.
Mannens advokat argumenterar; ”Alla inblandade är överens om att det är en olycka. Det har aldrig varit hans mening att skada henne”. Jag skulle vilja hävda att det faktum att en sådan argumentation ens är möjlig att framföra säger något om hur samhället ser på vilka risker det är rimligt att kvinnor utsätts för i sexuella sammanhang.
När man diskuterar den här typen av frågor hamnar ofta fokus på kvinnan och vad hon ville och inte ville. Ibland låter det som att män är helt värnlösa offer för perversa kvinnors fantasier om att bli strypta och slagna och gud vet allt. ”Men hon var ju med på det”, ungefär som att det raderar ut hans ansvar. Det är ett sätt att slippa fundera så mycket på männens ansvar i frågan – genom fokuset på kvinnornas samtycke, lust och sexuella preferenser osynliggörs männen. För jag menar, en 27-åring vet ju att strypning innebär en risk för liv och hälsa. Det spelar ingen roll om flickvännen i fråga har bönat och bett om att bli strypt – att utsätta någon för den risken bör vara otänkbart.
Våld är våld är våld. Den som brukar våld mot en annan människa bär ansvar för de skador som åsamkas.