Apropå tacksamhet. Saker jag är tacksam för:
- Att de funnits hundratusentals feminister innan mig som drivit den feministiska kampen som gjort att jag och massa andra kvinnor idag har rösträtt, rätt till abort, större möjligheter att bestämma över mitt eget liv och så vidare.
- Jag är tacksam för att det även idag finns en massa feminister som fortsätter driva denna kamp, och att jag får stå sida vid sida med dem i detta.
- Att hundratusentals arbetare har kämpat för anständiga arbetsvillkor och gjort den välfärd vi har idag ekonomiskt möjlig genom sitt arbete.
- Att hundratusentals personer idag arbetar med att få välfärden att fungera och att människor fortsätter driva kampen för ett bättre samhälle.
Jag är inte tacksam för att jag föddes i ett privilegierat hem, av föräldrar som har kunnat ta hand om mig både ekonomiskt och känslomässigt. Att aldrig ha behövt oroa mig över att vi inte ska ha pengar. Jag är inte tacksam över att jag råkade födas i rätt land, med rätt hudfärg. Jag är glad över att det är på det här viset, jag är glad över att vara privilegierad i ett orättvist system, men jag är inte tacksam. Det finns inget att vara tacksam för. Det är ingen som kämpat för att jag ska kunna ha det som jag har det, det är bara en (för mig) lycklig slump att det kunnat förhålla sig så.
Tacksam, det kan jag vara när samhället blivit bättre på grund av människors medvetna strävan, inte för att jag personligen råkat få en bättre lott i livet än någon annan.
Och vidare: bara för att jag är tacksam för de framsteg som gjorts som ett resultat av människors medvetna strävan betyder inte det att jag tycker att kampen ska stanna. Det vore väl dumt av mig att inte själv vilja bidra med samma sak till mina medmänniskor och till framtida generationer.
Intressant, så har jag inte tänkt tidigare. Att det är skillnad på att vara tacksam & vara glad.
Fan vad du e grym.
Ville bara säga det-
tänker det är en ytterst bra anledning att vara tacksam, om en fötts in i privilegium. Låter sjukt otacksamt annars och jag blir typ ledsen och provocerad av att läsa det här inlägget.Jag växte upp sketa fattigt och jag har svårt att förhålla mig till vita medelklassungar som inte har vett att vara tacksamma för det dom har. Känns typ såhär: fan vilket slöseri på priviligerad unge som inte ens har vett att vara tacksam.
Jag är tacksam för att jag sluppit rasism pga hudfärg.
Fast jag är ju inte omedveten om det, jag är bara inte tacksam. Jag skriver tydligt i texten att jag är glad för det, men det finns ingen att vara tacksam för. Känns som att du mest försöker reta upp dig över något.
ok, nej jag håller bara inte med. jag tycker man ska va tacksam för det man har och göra sitt bästa för andra människor.
Är du tacksam eller glad att du är frisk och ej lider av någon kronisk sjukdom (som gör att du dör i förtid, som ett exempel)? Det är ju också på sätt och vis tur, precis som du haft tur att födas i ett privilegierat hem.
Nej, jag är inte tacksam för det finns ingen att vara tacksam inför. Däremot är jag såklart glad över det och uppskattar det.
SKulle ändå vilja kalla det en extremt typiskt medelklassgrej, att icke vara tacksam för det en har.
Men gud, orkar inte den här diskussionen. Att jag inte är tacksam betyder inte att jag inte är glad för och uppskattar det.